Jag har då otur, för ca tre veckor skadade jag höften på jobbet, så jag har haft ont sedan dess även om det nästan är läkt nu och i förrigår stukade jag foten, den vred sig och hamnade under mig så nu är jag svullen. Vänster fot och höger höft så nu haltar jag på båda benen, nästan. Jag undrar om inte det höftonda gick över i och med stukningen. Jag har inte känt något på någon dag. Fast tre veckor räcker kanske för att läka helt. Jag brukar överdriva och känna efter för mycket. Kanske det är likadant med stukningen, det går väldigt långsamt att gå så jag får inte ha bråttom. Och springa är inte att tänka på, inte för att jag springer mycket men ändå, det enda jag springer är efter bussen. Tänk om jag vore en träningsmänniska, då skulle jag antagligen få abstinens nu. Ibland önskar jag att jag vore en träningsmänniska. Då kanske jag skulle ha varit lite smalare. Jag undrar om jag skulle ha varit lyckligare. Folk på Biggest loser påstår att det är lyckligare av livsändringen. Jag undrar det jag. Man kan ju alltid hoppas.

Läste en bok om kvinnans historia, från en gudinna till en slav. En intressant bok som gjorde mig lite irriterad speciellt när man kom in på religion. Det är uppenbart att de heliga skrifterna är skrivna av män. Jag kan aldrig tro att Gud eller vad man ska kalla det skulle göra sådan skillnad på kvinnor och män. Att kvinnan skulle vara av mindre värde. Att hon inte skulle ha rätt att bestämma över sitt eget liv utan att fråga männen om lov. Jag kan inte tro på skrifter som nedsätter kvinnor. Nu har jag visserligen inte läst dessa skrifter så jag borde inte uttala mig men jag ger bara det intryck jag har fått av det som jag har hört och läst. Jag är glad att kvinnans läge har ändrats i detta land men det finns många kvinnor där ute som inte har dessa rättigheter som vi har. Gamla föreställningar lever kvar i nutiden. Jag kan bara hoppas att vi kan utmana dessa föreställningar så att kvinnan kan bli fri över hela världen. Att flickor får samma möjlighet att utvecklas som män.

Jag har börjat att jobba, håller på att packa kartonger. Först var jag chaufför men jag är glad att jag slutade med det. Jag ville prova på något annat och nu har jag gjort det. Det känns skönt att ha ett dagtid jobb även om man inte är ledig mitt i veckan. Det är svårt att planera besök med tex sjukvården. Det är skönt att ha något att göra på dagarna. Jag önskar bara att jag kunde hitta på något vettigt att göra på fritiden. För att få lite mer innehåll i livet. Vad är meningen med livet? Jag undrar om det finns någon mening? Jag har svårt att tro det. Det är upp till mig själv, får inget serverat på fat. Jag kan bara fortsätta så här för jag vill inte dö. Jag vet att jag kommer att dö en dag men jag vill inte. Jag vet inte vad som händer efteråt, om något händer? Medvetandet bara försvinner. Tror jag på ett liv efter detta? Tror jag överhuvudtaget. Jag vill tro på något, för att få ett lugn i mig själv, men jag har detta tvivel inom mig. Jag vill leva, jag vill se fortsättningen, även om jag inte tror att det finns mycket för mig där ute, men man kan ju alltid hoppas. Leva på hoppet. Jag måste bara bestämma mig för vad jag vill göra med mitt liv. Vill jag leva så här? Vad kan jag göra för att få ett mål i livet? Vad kan jag göra för att ändra det? Vill jag göra något? Jag kan bara fortsätta att leva. Och försöka må bra och inte kritisera mig själv för hårt för de val jag gör.

Vad vill jag här i livet, mitt huvud är tomt, vad önskar jag. Om jag bara kunde komma på något som kan göra livet bättre, roligare. Det känns så hopplöst ibland, vad har jag att se fram emot. Jag önskar och hoppas att attraktionslagen fungerar. Problemet är att jag inte kan visuelisera min framtid, vad skulle jag göra. Vad gör mig lycklig. Vad vill jag? Jag har gett upp innan jag har försökt. Negativa tankar gör en negativ framtid. så hur ändrar man det. Dessa tankar som är grunden i mig. Eller kanske detta bara är en föreställning. Jag har inga tankar har ingen klar tanke gång. Har det varit en bra dag, en dag som jag vill ha det? Kanske jag inte vill ha något annat. Kanske jag vill ha det så här. Kanske jag inte vill göra något speciellt men mår jag verkligen bra av det här. Gå omkring så här. Vad leder det till? Ingenting. Är detta allt livet har att erbjuda mig? Accepterande. Det är så här det ser ut. Kan mina tankar förändras, kan jag komma på något som jag verkligen vill göra? 

Vad skönt det kan kännas inombords att skicka en bild på blommor till sig själv. Det är en gåva och gåvor borde man unna sig lite oftare. Jag undrar varför jag reagerade på det sättet? Tänk att en bild kan kännas så bra. Blommor är fina, blommor doftar gott men jag behöver inte ha dom i en vas hemma, de är finast ute i naturen. Jag har inga blommor överhuvudtaget hemma, vilket är bra eftersom jag glömmer att vattna dom, men vem vet, kanske blomdoft kan vara bra för själen. Fina saker som man uppskattar är bra för sinnet, för välmåendet.  Jag kan fortfarande inte komma över att en bild gav mig en fysisk reaktion men det är troligtvist inget nytt. Jag har säkert reagerat på bilder förut även om jag inte kan komma ihåg det. Kroppen reagerar på det som ögat ser. Fast egentligen var det gåvan till migsjälv som jag reagerade över.

Har läst en bok om att leva i nuet och jag vill så gärna tro på det men jag vill inte göra det. Kan man bli lyckligare genom denna metod. Jag förstår nog inte riktigt, lever i intellektet. Jag tänkte gå på en föreläsning idag som handlar om att leva med attraktionskraften, jag vill tro på det också men vet inte riktigt om jag gör det. Och om man inte tror så funkar det inte. Kan jag bli lyckligare och finna mening med mitt liv. Jag vet inte vad som skulle göra mig lycklig. Om jag hade vänner skulle jag vara lycklig, om jag hade en man så skulle jag vara lycklig. Men mer då, borde jag inte vara lycklig nu i min tillvaro. Lycklig i ensamheten. Leva i nuet. Finns det en gudomlig kraft där ute, finns det gudomlig kraft i mig. Något osynligt men närvarande. Jag vill så gärna tro, jag vill tro att det finns något mer. Jag läser om detta men har svårt att tro på det. Jag har inte känt någon speciell livskraft. Magi, finns det magi i världen. Som i fantasy böckerna. Jag vill så gärna tro.

Jag har fått tid hos en psykolog och jag vet inte varför? Jag tycker inte att jag behöver tala med någon, det är inget som stör mig i livet. Kanske jag skulle behöva komma tillrätta med min ensamhet. Nej, inget som stör. Vi får se om jag kommer att gå på detta möte, just nu har jag ingen lust. Jag undrar, varför just jag, vem har bestämt att jag ska gå hos en psykolog, kanske alla som går på behandling blir erbjudna denna tjänst. Jag har inte själv uttryckt önskemål om detta. Det var länge sedan jag hade behov att prata om svåra saker. Det var länge sedan som jag upplevde svåra saker. Eller kanske jag har blivit van vid min tillvaro. Kanske jag inte vill eller tror på att man kan komma tillrätta med min ensamhet. Kanske jag trivs med att vara ensam även om jag har väldigt svårt att få dagen att gå ibland. Jag kommer förmodligen att gå, bara för att prova, men sedan om det ger något är en annan fråga.

Biblioteket, en värld av böcker, tidningar och lånade datorer. Jag går hit dagligen nästan, rofyllt, finns säkert mer man kan göra här än detta. Släktforskning. Jag var intresserad av släktforskning ett tag och är kanske det fortfarande. Men jag är ingen forskare, jag har inte tålamod till att göra det. Mina morföräldrar hade en bok där någon hade forskat fram information från en hel socken och ifrån den har jag skrivit upp mina förfäder, visserligen bara namn och eventuellt yrke. Jag har bönder i släkten och soldater. En gren av smeder och en annan av präster. Och många ingiften, men det kanske blir så när alla lever i samma bygd. I en gren härtammar jag från tre av en mans barn. Jag har släktforskat den enkla vägen. Och efter mig kommer ingen, denna gren slutar med mig. Men det  skulle vara intressant att veta mer, men då måste man vara nyfiken och ha frågor och det har inte jag. Kanske allt detta bara var ursäkter, om jag verkligen vore intresserad så skulle jag göra det. Undanflykter.

Jag var och in och tittade på en hemsida som hade lägenheter i miljonklassen. En sådan havsutsikt skulle också jag vilja ha. Här i staden finns det inte sådan havsutsikt, då måste man utanför staden. Min utsikt är ett träd och byggnader, jag gillar trädet, det är en björk, jag brukar ligga och titta på den när jag vilar. Är jag avundsjuk? Ja, kanske lite. Men egentligen bryr jag mig inte om pengar, jag lever ganska snålt, jag borde leva snålt speciellt nu när jag är arbetslös. Fortfarande, jag undrar om jag någonsin kommer att hitta något att göra. Fast man måste söka något för att få något. Och köpa lägenhet är det bara att glömma speciellt nu. Men man kan alltid titta, behöver inte köpa. Visseligen trivs jag där jag bor men vill gärna drömma om förändring, vilket inte säkert är bättre än det jag har. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Jag har tillbringat sommaren med att läsa när jag borde vara ute i solen och kanske bada, visserligen kan man läsa och vara i solen samtidigt. För tillfället håller jag på att läsa en bok om människans behov av att behövas. Jag läser men jag kan inte sammanfatta vad jag har läst. Så det blir ingenting av det hela. Är bara i stunden men hjärnan är inte med. Vad värdelöst det är. Boken är något svår att läsa, ord som jag inte förstår och innehållet har jag som sagt glömt bort. Jag läste en annan bok om änglar, det vore väl härligt med änglar men jag vet inte om jag kan tro på det eftersom jag inte tror på bibeln. Jag tror att det finns något högre, ja, men jag kan inte tänka mig in i hur det skulle se ut. Fin tanke med änglar som hjälper oss. Som står vid vår sida. Men lite tvivel finns det inom mig. Jag hoppas att det finns något som ser efter oss, så att vi aldrig är ensamma. Det känns faktiskt lite tröstande eftersom jag är en ensam kvinna i det dagliga livet.

Jag ville sälja lite saker på auktion men de krävde att man skulle fotografera sakerna och skicka fotona till dem men det kan inte jag, hur ska en annan kunna hävda sig i dagens samhälle. När en annan inte hänger med i utvecklingen. Jag har inget att fotografera med och det är väl inte meningen att jag blir tvungen att skaffa mig en kamera bara för denna sak, det blir ingen auktion för mig. Men det hade varit roligt. Så nu har jag en massa grejer hemma som jag egentligen vill bli av med och skänka dom till second hand vill jag inte. Lite pengar vore inte så illa. Snål är jag också. Vi får väl se. Jag får inte plats i dagens samhälle. Jag är handlingsförlamad. Jag önskar att jag kunde åka dit och visa upp grejorna men så flexibla är de förmodligen inte. De tar inte emot vad som helst. Jag har nog inte så mycket av värde. Kanske second hand är det enda för mig egentligen. Jag vill inte.

Äntligen börjar det att hända något på arbetsfronten, inte så att jag har börjat att söka jobb, jag vet fortfarande inte vad jag ska eller kan söka för slags jobb. Nu går jag en kurs där det ska leda till att jag kommer ut på praktik men inte mycket har hänt ännu. Vi träffas en gång i veckan och jag sitter och gäspar mig igenom föreläsningarna. Jag undrar om de här människorna kan hjälpa mig. Eller kanske bara jag kan hjälpa mig själv, om jag bara kunde komma ur min negativa synvinkel. Jag tror ju inte. Jag vill ingenting. Komma ut på praktik, att ha något att göra, att träffa människor, att komma ur min något skrala livstil. Men vad, det är den stora frågan, jobba inom vad? Det känns något hopplöst ibland. Vi får se vad som händer. I två år har jag gått så här nu, inte veta vad jag ska göra, inte vilja gå tillbaka till mitt förra jobb. Även om jag ville nu så får jag inte, de vill inte ha mig. Det kanske är lika bra föresten, jag hade ju mina demoner på jobbet. Vem vet om de skulle komma tillbaka. Vad ska jag göra? Jag önskar att jag visste, att jag hade ett mål.