min son har hittat en ny vän åt oss. Han är gammal, mycket gammal, men har glimten i ögat, skulle hellre dö en gå före mig genom en dörr, ber om ursäkt om vi kommer in om han inte har kavajen på sig och tycker att det är mycket oartigt att ta mer än en rätt åt gången i matsalen. Hels tska mna bli uppassad och han berättar gärna om när hans mamma mötte kungen (den gamla).
Han är den mest underbara gentleman jag någonsin har mött! Det är lätt attt känna sig som en utvald princessa när man promenerar bredvid honom. Han skickar alltid presenter men vill inte ha något tillbaka. Han menar att han inte vills amla på sig saker när han ändå komemr att dö snart, tvärtom, vi får alltmer saker skickade till vårt hem.
Jag vill inte ha någonting, jag vill bara att han ska leva så länge som möjligt så att jag får höra hans historier, blir pussad på handen och får höra om hur underbara min söner är!
Det är svårt att behöva acceptera att vänskapen är tidsbestämd av livet.
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [1]
Skrivet av Anonym den 20 april, 2008 kl. 23:42 #