Plötsligt slår den förrädiska kärleken till, återigen i fel person.

Varför,  varför, varför?

Vaarför träffades vi inte för 10 månader sen, när han var nyskild istället för nu när han har hunnit träffa en ny kvinna??

Shit, jävla helvete!

Dessutom har jag blivit kär mot min vilja, ja, faktisikt.. jag visste vem han var så när han och hans vänner kom till vårt bord, skojade vi som kompisar. Jag har aldrig tidigare varit itnresserad av honom, mensen hände det något, en märklig och nästan obefintlig förnimelse av hans leedne mot mig, om ögon som så på mig något för länge.

Om han arm runt min armbåde för att komma närmare när vi pratade.

jag bestämde mig för att öva mig i flirtandets konst ( vilket jag är mycket dålig på) och dessutom visste jag att jag skulel på dejt med en anna man bara några dagar senare.

Så vi skojade och skrattade, gick arm i arm till danstället, dansade några danser och gick ut på altanen för att snacka. Vi konstaterade att vi hade så många gemensamma bekanta att ingen av oss ville riskera att pinnsamma situationer skulle uppstå om vi träffades igen hemma hos någon.

I den förtroliga dialogen konstaterade vi att vi gilalde varandra men att det var fel timming.

Sen cyklade jag hem i den kylslagna natten. Framme vid huset upptäckte jag en underbar fullmåne och första smärtsamma insikten om att ha velat dela den synen med honom slog ner i bröstet som en blixt.

Några dagar senare träffade jag en av dessa gemensamma vänner. Jag berättade om vårt möte (fast inte om mina känslor) ett lite yttligt konstaterande om att det hade varit en trevlig överrasking av få träffa honom som ajg hade hört så mycket om men aldrig lärt känna. Min kompis bekräftade hur trevlig han var och skyndade sig att påpeka att han hade nyligen skilt sig men redan träffat någon annan.. de skulle visst börja leta efter hus.. i mitt område!!!

Jag tror att det är lika bra att jag säljer mitt hus till honom och drar långt därifrån.

Senare samma kväll träffade jag min dejt, en vacker och smart man, vi hade superkul hela kvällen, ovanligt kul för att vara tisdag. Men hos mig väcktes noll känsla av flirt, ingen nyfikenhet, ingen längtan över att träffas igen.  Däremot går jag bara omkring och funderar på om jag överhuvudtaget ska berätta för min nyvunna kompis/flirt/vän/förälskelse hur mycket jag tyckte om honom.

Eller om jag hellre ska lämna honom i fred att njuta av husletande med sin nya flickvän. Detta  är det absolut schystaste, moraliskt riktiga, förnuftiga, rekorderliga, korrekta, socialt accepterade alternativet men....