golvad av trötthet och hosta orkar jag inget annat än att rensa i min maillåda. vips! 3 år är tydligen ingen tid....och jag hittar till och med obesvarade mail. Kändes som igår!
Rensa, rensa, rensa, ladda ner bilder från brosdotterns, födelse, första födelsedagen, andra... hålla dåliga samvetet borta. Konstaterar i förbifarten att farmor fyller 90... trodde bara det skulle vara 89... hinner få iväg mailet i tid.
Mitt i det hela hittar jag en brevväxling med Ola. Ola äter glas framför tv-n efter att ha lämnat sina flickor, jag svarar att snart är våren här och vi kanske möts på spåret. Vem fan är Ola????
Jag har tydligen brevväxlat med denna man några veckor, han är antagligen trevlig och schysst, vi har aldrig träffats. Jag mindes inte ens att han existerat. Han höll mig sällskap via mail under några veckor för 3 år sedan. Jag vet inte varför vi slutade skriva. Konstaterar att jag är jättetrevlig och snäll och förstående (åtminstone via mail), men att jag inte ens minns att jag skrivit.
Bestämmer mig på fläcken att bara skriva till människor jag känner, har träffat och kommer att träffa. Aldrig mer skriva till okända personer som tar tid från syskonbarn, farmödrar, katter och vänner, och här, här skriver jag till mig själv.
Postat i: Kloka modern Permalink