Filosofias Tripp

Sitter jag nu, på jobbet, med mörkade, fria nikotinämnen under läppen. Sitter och funderar.

Hand i hand med sysslolöshet går sviktande tro på den egna förmågan. Jag har alltid blivit upplärd att om något är dåligt hade man alltid kunnat göra någonting för att förbättra det, det är alltid den egna insatsens fel. Detta leder, i situationer som min nuvarande där jag faktiskt inte råder över omständigheterna, alltid till självkritik och en känsla av att inte räcka till.

Mina närmsta veckor kan förändra läget och nu blir jag lite osäker på min förmåga, om jag har det som krävs. De runtomkring mig tror på det, men den där lilla jantelagarn inuti säger annat. I eftermiddag ska jag dock boosta mig själv och mitt ego, intala mig att jag är bäst i världen och sedan sätta mig med en omfattande uppgift. 

Helgen som gick innebar, förutom kvalitetsmys med en salig röra av bebisar, syskonbarn, familj och fina kompisar, även en sorglig bemärkelsedag. Tio år utan min mamma. Och saknaden river mer än någonsin. 

Helst av allt skulle jag vilja ta en bil (om jag hade en) och bränna upp till hemtrakterna, till skogen, stugan, den öppna spisen, och bara skriva och andas av den kalla, krispiga höstluften.  

Tills vidare får jag dock sitta här, med den gråa utsikten, Lykke Li i öronen och titta på skärmen i hopp om...ja, något.

Nu låter det här deppigt, men det är det inte. Jag har bara inte reflekterat på ett tag och det är en stor del av att vara mig. Reflektion är skönt och lite, lite värkande.

Fy fan. Nu är det rätt motigt alltså.

Jobbet går djävulskt segt - läget är i det närmsta katastrofalt och jag kan bara se mig i stjärnorna efter resurser till det jag pysslar med. Ändå ska området vara kvar. Hur de tänkt den ekvationen begriper jag inte.

Dessutom har det seglat upp en jävla härva privat, som har sina rötter mer än tre år tillbaks. En idiot som helt plötsligt dykt upp o kräver mig på väldigt mycket pengar på ett helt makalöst fräckt sätt. Egentligen är jag i juridisk mening inte orolig men vem denna person känner på en mer illegal nivå är mer oroande.

Utan att jinxa så är det enda som förorsakar glädjeskutt nu att jag har en jättefin kille som jag är jättekär i och i helgen ska vi äntligen ha en hel helg själva - första på 7 veckor.

Innan dess ska jag bara trixa mig ur härvan med idioten, få en riktning på jobbet (alternativ skaffa ett nytt) och få ihop den där jäkla sociala kalendern.

Skål!

Jag försöker komma ihåg att skriva här, men dagarna går och det blir inte av.

Jag är återigen inne i en händelserik period, nu är det dock inte lika stor andel jobb som det varit tidigare, även om den delen håller sig på en konstant hög nivå, nej nu är det mitt privatliv som snurrar på.

Om mindre än två veckor flyttar jag härifrån. Sen väntar två veckor av lätt snyltande på bekantskapskretsen, följt av två veckor i en hyrd tvåa, innan jag slutligen får flytta in i min nya, i dubbel bemärkelse*, lägenhet...med balkong, tvättmaskin, diskmaskin och yta...

Det känns vemodigt men underbart - jag är redo för ett snäpp upp på vuxenskalan.

Jag är dessutom tokigt nykär, med allt vad det innebär. Efter en dust med gamla spöken** njuter jag nu fullt ut, så mycket jag kan eftersom vi inte kan ses väldigt ofta, och det känns jävligt bra såhär långt. Jag hade verkligen glömt bort hur det känns och inser att det koncept jag kört med, mer eller mindre medvetet, att inte våga släppa in någon eller fram känslor, var väldigt dumt.

Det här kan bli något väldigt bra, så känns det i magen. Och i kväll får jag träffa honom.

Så, nu är resumén avklarad. Om jag nu bara återgår till daglig uppdatering kan det här nog bli en blogg igen. Tamejfan.

 * helt nyproducerad, höööögt upp i luften. Gott!

** en viss pojkvän i utlandet gjorde visst mer skada på förtroendefronten än jag trodde. Men det är over and done with nu.

Nu är det tempo igen. Högt alltså. Men roligt.

Blir inte så mycket tid till reflektioner men tills vidare bjuder jag på några sköna killar som jag lärde mig älska i Australien förra året - en grej som jag har mitt lilla ex där att tacka för!

Förresten så måste jag nog läsa mitt horoskop. Av någon mystisk anledning så har 3 gamla avpolletterade dejter hört av sig inom loppet av 24 timmar - för att bara säga hej sådär liksom. Måste vara någon planet ivägen någonstans.

Ska bara hinna säga hej tillbaks. Men det får bli i morrn. Typ.

Okej. Dags att skruva upp kreativiteten. På torsdag ska jag och Adidas färdigställa inbjudan är det tänkt, inbjudan till vår stora 30-bash. Tills dess ska jag hinna skriva ihop några rader, fyndiga rader, och leta kort på mig själv. I pappas hus. Utan att träffa häxan.

Ja, hon bor ju där igen och det är ju en helt annan historia. Jisses, det finns ju stoff för för en bok bara där.

I övrigt har jag förvaltat insättningen på kontot idag och givit Prisextra 1034 spänn i utbyte mot diverse livsmedel. 99% nyttiga, men det slank ner mörk choklad och några små lösgodisar också.

De ska jag nog mumsa lite på nu.

Som 30-plussare måste man ju uuuuunna sig lite. I morgon är det ju ändå dags för tisdagstraditionen med piraterna.

Nu så. När som helst börjar orden flöda ur fingrar...

Tack vare händiga och snälla vänner har jag nu fått upp ett draperi framför min garderob, och det tog bara strax över 2 år!

Nu återstår lite annat fix som vi påbörjat idag, sen kan jag nog sälja min lägenhet lagom till det stora raset på bopriserna.

Tajming är något jag alltid bara haft.

Ibland har jag effektiva dagar. DUktiga dagar. Jag tycker om att känna mig duktig och det triggar mig att göra mer. God cirkel.

Ofta har jag tokbokade veckor. Det gör att jag börjar boka in veckan efter så att den också blir full. Dålig cirkel.

På något sätt så jobbar de dock ihop och runtdetgårruntdetgårrunt.

Frågan är bara hur jag ska hinna med en del saker på agendan nu. Sånt som kräver eftertanke och tid.

Kan man bända upp en cirkel och ge den en tillfällig raksträcka?

Vaknade oförskämt sent idag av att ena piraten ringde. Hoppsan. Men så blir det lätt när man är ute och agerar partymyra på stadens dansgolv. Lugn kväll ändå, men sen.

Gårdagen var en uppvisning i social effektivitet. Fika med coola T, som tyvärr åkt på en nackspärr. Det var faktiskt komiskt, när hon framåtböjd började skaka börsen i myntjakt på caféet. Fyll 30 och pang! så smäller det till överallt.

Ordnade en försäkringsgrej så nu är ersättningen på väg. Skönt.

Tvärade mig vidare till guddottern, som fyllde år för alldeles för längesen och nu skulle få sin present. Gos och återigen en uppvärmning av vår bekantskap. Gick bra, framkallade dock en mindre  sockerchock medelst fikabordet.

Därefter vidare till trollet, som leende mötte mig med "Det var du som kom! Jag har längtat efter dig". Efter det badade vi, nattade en liten fjunig leksakskyckling som skulle "sova på min tutte". Åt middag med stortrollen och mös. Trivs jävligt bra där.

Vidare till min vackra syssling, som befann sig i ett folkhav på Debban. Det blev lokalbyte, "dans på kissgolvet" (det luktade kiss på dansgolvet) och ett kärt återseende av ovan nämnda kyckling när jag kände att behån skavde och kollade läget. Sexuell faktor på den i fall av krogragg?!

Nåja. Dagen blir något lugnare. Lång, skön promenad för att bygga upp vandringsmusklerna inför veckans "nu drar vi till fjälls". Jag ska upp och titta till släktens rötter, fiska, vandra, mysa och hälsa på mammas grav. Det var flera år sedan sist.

Piraten följer naturligtvis med. Vi har ju parsemester i år.

Dagens dagens...

En hektiskt dag på jobbet. Den hade allt;

en massa saker som mååååste göras sista dagen innan semester.

en massa saker som ramlar ner i knät sista minuten innan semester.

en avhyvling av den självutnämnda diskspionen för miss av smörknivsdisk (jävligt surt eftersom det var första gången jag begick en sådan fruktansvärd handling att tänka "jag väntar tills jag ska diska tallriken som mackan ligger på och koppen som teet skvalpar i") Jag lovar att det inte tog mer än fem sekunder innan hon kom släntrande. Måste ha stått bakom kylskåpet och spejat den skällpilska damen.

en msn-diskussion med andra sidan jorden som urartade något, och detta mitt i min sista svettiga halvtimme innan utloggning. Vi hamnade i ungefär exakt samma diskussion som alltid och slutade på ungefär exakt samma ställe som alltid. Ja, jag har bestämt mig att detta är rätt och nej, du var inte en semesterromans och ja, jag tänker på dig ibland.

Ett jäkla mailande mellan oss tre som inte är på semester. Ibland undrar jag om inte införandet av epost drastiskt har reducerat 1) antalet avslut eftersom teflon-beteendet blivit otroligt mycket enklare 2) effektiv arbetstid - så fort jag kom i något som liknade en tankebana ploppade ett mail in och rubbade den.

En välbehövlig och trevlig stund på en båt med en bloggande kompis. Vi avverkade tre enheter alkohol och två månaders rövarhistorier på 3 timmar (eller tja, jag hade inte så mkt att bidra med - och den lilla fabel jag försökte med dog en aning när hon otåligt frågade "har ni haft sex" efter halva storyn, som tyvärr inte ens bjöd på lite hålla hand. Då insåg jag att jag blivit en ytterst torr singel. Knaster). 

Ett säkert ålderstecken då jag efter 20 minuters promenad hemåt började längta efter mina bekväma sneakers, tänkte "ska jag orka ta ut dem ur datorväskan och...fanskitjäklar den glömde jag ju på flyttyget.." Återfunnen och numera i tryggt förvar.

Liksom jag.

Utan en hand att hålla men med en kopp te och en dator. Vad mer kan ett fruntimmer begära?

Underbara skärgård. Det var fyra dagar jag verkligen behövde, total avkoppling, diska utomhus, tvätta sig i havet, spela spel på kvällen och massa prat med min goa syster. Jättemufigt som trollet säger.

Igår sa hon förresten att hon älskade mig för första gången. Älskade lilla trollunge.

Nu väntar några intensiva jobbdagar. Ordentligt intensiva. Samtidigt roliga men det låg 65 mail och väntade. Nästa helg är det partaj igen. Ska bli jätteroligt, västkustkta nöjen med flickorna. Vet inte om jag pallar en hel långhelg bara, det har varit mycket nu. Vill ta hand om mig bättre.

Igår var det iaf grillfest hos W. Jättemysigt, god mat och bara några kalla vindar som till sist fick in oss i lägenheten. Många droppade av in till stan men vi var några tappra kvar som satt och snackade lite innan jag begav mig mot T-banan. Som just gått. 27 minuter till nästa. Det är väl den stora nackdelen med att komma utanför stan och just då längtade jag inomtulls hemskt mycket. Hem kom jag iaf och nu sitter jag åter i min soffa. Funderar på hur jag lägger upp dagen.

Frukost blir bra. Det blir jättebra.

Ibland har du faktiskt tajming Hedlund. Notera mitt inlägg igår. Notera att idag kraschade min lilla traktor till Acer och ville inte starta. Korr - kunde inte starta. Just nu fungerar det hjälpligt, men satan om alla mina kort från de senaste 4 åren hade puffat iväg i brinnande kretsar. Det är en tidsfråga. Puss mitt kex , puss Maxtor extra-traktor.

Nu har jag ännu bättre argument till att få folk att köpa backup i mitt jobb. Tjänst som hårdvara.

För övrigt vill jag  bara tillägga att trots en initial lutning åt Tyskland så kände jag nu att tse turks skulle ha fått vinna detta. Tack för kebaben - vilken jäkla strålande match.

Nu - för tredje kvällen i rad - bara att gå och lägga sig och gå upp igen...

Skön midsommar i skärgården, klassisk idyll faktiskt. Vädret blev ju faktiskt alldeles strålande. Femkamp, sillunch (med köttbullar för min del), en del kalla öl och årets första dopp bidrog alla till en riktig svenne-dag i ordets positiva bemärkelse.

Trots att det var jag, två par och en till så blev det inte så mycket känsla av femte hjulet, kanske för att den sista delatagaren var en singelpojke, som jag dock inte är intresserad av mer än som vän.

Nu sitter jag som naglad framför dramatiken som Ryssland och Holland skapar, jisses vad Ryssland är grymma. Tänk om Sverige kunde ha haft en promille av den där hungriga och okuvliga kampviljan. Tror faktiskt att försvars-Lasse behöver bytas ut nu om vi ska få anledning att ta den där månadslånga semester i Sydafrika.

I övrigt är det inte mycket nytt. I veckan väntar en turkisk vändning på tränings- och hälsoarenan. Två veckors syndigt leverna skall botgöras.

Det blir ingen lätt match, men jag ska ta hem den.

Filo vs Kilo: 1-0

Två intensiva dagar har det varit. Tyvärr med ett stort inslag av ledsna känslor. Ett grymt och totalt oväntat besked drabbade en vän indirekt, en som redan kämpat sig igenom sju svåra och ett nödår på bara några månader. Gårdagkvällen tillbringades med pepping, tårar, skratt, insikt, flykt. Mycket av det jag varit med om kommer upp igen. Jävla eländes sjukdom, som verkar ha riktat in sig med läskig regelbundenhet på vår släkt. Nu håller jag tummarna inför fortsättningen och en lycklig upplösning.

Idag var det ändå bara att ta på sig sprudlande effektiv jobbkostym i tidig otta. Nästan 12 timmar senare åkte jag hemåt för att fortsätta jobba och förbereda för morgondagens utflykt med kollegorna. Kort paus hos pirat för lite fotboll. Blir nog skoj, konferens, lek och inte minst Det Stora Avgörandet för Sveriges del. Känns dock mindre viktigt i ljuset av gårdagens skeende. Vad är en fotboll när allt kommer omkring?

Nu ska jag, slut i kropp och knopp, bege mig uppåt. En aning sovmorgon väntar på andra sidan dygnsgränsen och den är välkommen.

Fortfarande har jag inte hunnit träna min öl- och McD-märkta kropp, men, den fungerar hyfsat och är såvitt jag vet frisk.

Bara att sluta ögonen och ägna en tanke åt det stora mitt i det vardagliga.

Sov gott och skänk en slant till cancerfonden.

Idag gästbloggar jag från södra delarna av stan, dit jag vandrade i eftermiddagssolen efter jobbet. Nu lät det idylliskt, men en hornsgata senare känns den svenska sommaridyllen väldigt fjärran med sot i lunga och partiklar i blick.

Har vaktat den lilla bollen trollet, som är "suuk i huvet". Modern är och krullar håret. Hon fick nämligen de bra hårgenerna (om inte alla) och kan kosta på sig sådana frätande volymökare. Själv får jag dras med frissigt men platt babybarr. Finns dock värre saker att dras med, så jag har accepterat mitt öde. Kanske. Någonstans lever drömmen om lockigt långhår* kvar...

Den kraxiga lilla bollen har nu somnat efter att ha febrat sig igenom 1,5 timmar emil och 2 timmar pippi. Vissa saker är man aldrig för sjuk för. En uppsida med en febrig trollunge är att hon blir oerhört gosig. Jag passar på att sno så många kramar jag bara kan.

Dags att stänga ner butiken, blir bortamatch här. Förhoppningsvis kan jag klämma ner mig i syrrans kläder så ingen misstänker fulaktiviteter på jobbet i morrn.

Suss gott

*något jag gärna ville ha som liten. I brist på peruker och snabb hårväxt fick en disktrasa på huvudet duga så att jag kände killet på ryggen. Såhär i retrospekt inser jag att det kanske var just detta som dödade mina hårsäckars kvalitetstänk alternativt livslust