Filosofias Tripp

 Hej Filosofia, i slutet av 2011, ett år som jag tror kommer bli avgörande för dig på många sätt - bra hoppas jag! 



Jag sitter i mitt kök, snön ligger tjock utanför (ännu en vargavinter) och jag sippar på en modifierad drink medan mannen gör sig i ordning. Strax ska vi gå till ena piraten på trerätters och efterföljande fest och jag är nysminkad och ska bara hoppa i stassen. 

Den här dagen har jag promenerat (köldskadat rumpan) och varit på gymmet. Det hoppas jag du gjort om ett år också. Se till att ta hand om kroppen under året som kommer. Träna ofta och varierat, greja det där marathonloppet och överträffa dig själv och dina förväntningar - det kan du! 

Igår var jag på spa med piraterna och det vil jag också att du gör till en tradition - mellandagslyxmys. Överlag ska du ge dig själv återhämtning och balans. Du har ett stort behov av det så fortsätt så. 

Vad gäller jobbet så har du ju nyligen fått sluta - jag hoppas verkligen att du sitter här nästa år och har ett superroligt jobb, att du tror på dig själv och att du ger allt. Ha ett skitkul jobbår, det behöver du efter den här resan! 

Kärleken vet jag inte vad du ska göra med Jag önskar det, men du sitter här och undrar om ni kan lösa det där och om du vill. Försök hitta din magkänsla och fatta ett beslut - för din egen skull framförallt men också för andra inblandades. 

I övrigt vill jag att du (när du fått ett jobb) ska fortsätta spara, men se också till att spara till unna-grejer - resor, behandlingar och annat som du vill göra. Se också till att få koll på bolånet inför nästa år - räntan lär inte sjunka! 

Jobba på att hitta ditt gamla jag igen - det som sprudlar, mår bra och sprider glädje. Du har inte riktigt varit dig själv 2010 och det är inte bra. Återigen - kanske terapi för att hitta tillbaks och sänk kraven på dig själv så du får lite slack! 

Gör roliga saker med andra, för dig själv och utforska minst ett nytt intresse. Jag tycker tex att du ska lära dig fota på riktigt - det gillar du! 

Sammantaget - njut av året och se till att kärlek, jobb och relationer så mycket som möjligt bara ger dig energi och glädje - annars måste du ändra på det! 

Kör hårt, ha en skitrolig kväll - det ska jag ha nu! Stor kram från mig till mig! 

 Hej Filosofia i december 2010! TIll tonerna av "I gotta feeling" skickar jag dig denna hälsning!

Hej på dig snygging! Jag läser detta till ljudet av Gran Turismo på PS3 och sippar på en moddad drink. Ok!

 Joråsatte. Nu är jag officiellt arbetslös, men vid gott mod att hitta ett nytt jobb ganska snart. Just nu 3 aktuella öppningar och idag har jag sökt ett jobb jag själv tycker jag är som klippt och skuren för. De MÅSTE ju ringa just mig givetvis... 

I övrigt kommer inte livet så mycket framåt. Jag tampas rätt mycket med självkänsla och magkänsla just nu. Vad vill jag, vad kan jag, vad är meningen med livet och andra småfrågor. Jag funderar fantastiskt mycket och med tanke på insatsen så är resultatet magert. Jag har hamnat i nåt läge där jag helt enkelt inte kan avgöra vad magen säger. 

Jag vet inte vad jag vill. Generellt alltså. Rätt trist i vardagen och ganska komplicerat i de större frågorna. Jag tror jag börjar inse att jag ganska mycket anpassat mig till vad andra vill och gjort det till mitt. Eller så är det inte så. Ja, ni förstår. 

Bäst jag tar en fika och bio på det. Endera dagen kommer nog en polett farandes rakt ner i pannbenet. 

 

Det kan ju omöjligt finnas en mer inaktiv blogg än min faktiskt, som ännu har lite livstecken ändå. Det klyschiga livspusslet och oviljan att röja anonymiteten på jobbet (och konstant frånvaro ac egen hemmatid) har gjort att denna blogg fått lida lite.

Vill ändå stanna kvar - det är ju snart fem år av mitt liv som ryms här. 5 år med väldigt många förändringar, stora val och små trivialiteter som lätt glöms bort. Jag kan bara inte ta bort den.

Sen sist har väl inget förändrats egentligen. Jag pendlar, trixar och fixar för att hinna med det och de jag vill ooch våndas över ett flyttbeslut som jag snart måste fatta. Oundvikligt - vi måste ta nästa steg eller lägga ned. Kan låta enkelt när man trivs ihop, är kära och landat i varandras olikheter. Men inte för mig. För mig innebär det att flytta ifrån min älskade hemstad, min fina lägenhet, att bli hemlös besökare i MIN STAD.

Alla mina vänner och min ovärderliga familj finns ju här.

Jag vet att det inte rör sig om en flytt till Australien eller ens långt bort i Sverige. Det är 16 mil. 1,5 timmar bort. Men avståndet i vardagen blir större än så.

Det innebär också ett liv med barn. Ett barn som jag älskar, men som inte är mitt. Det är inte okomplicerat och jag är ju inte ens säker på att jag vill ha egna. I alla fall inte nu och så ska jag helt plötsligt ha någon annans barn. Uppfostra sådär lite som jag tillåts. Leva med kompromisser. Att allt det där jag drömde om att göra med min potentiella pojkvän för några år sedan, kanske inte är genomförbart. Max 2 veckorsresor, med eller utan barn. Boendeort för evigt (ja, jag ser 15-18 år som en evighet just nu) någonstans där jag inte vill bo. Eventuell hemort för mina egna barn någonstans där jag inte tänkt.

Ändå fortsätter jag. För det känns bra när vi två är tillsammans. Jag blundar och kör på.

Hur länge kan man göra så?

Hej Filosofia i december 2010! TIll tonerna av "I gotta feeling" skickar jag dig denna hälsning!

Hoppas att ditt år har varit roligt, med massa kärlekskänslor*, roliga händelser och spännande förändringar. Jag hoppas framförallt att det varit mindre kantat av vänner i stor sorg. Detta år har varit hemskt ur den aspekten, en nära kompis förlorade båda sina föräldrar inom en 5 veckors-period, en annan har en tapper mamma som kämpar mot samma skitsjukdom och en timme innan tolvslaget somnade en tredje kompis mamma in - alla hade cancer. 

Därför beslutade jag mig för att bli månadsgivare till cancerfonden, för deras och för mammas skull. Det vill jag att du fortsätter med. 

Relationer är således vktiga detta år - stötta vänner som har det tungt, ha mycket roligt med alla andra och så ska du få en alldeles speciell utmaning på den fronten...Se till att överkomma bryggan med pappas kidnapper - så att ni alla kan umgås som en vanlig familj och framförallt så att småtrollen kan få hänga med sin morfar lite mer. 

Vad gäller kärleken så vill jag att du fortsätter vara lycklig - just nu är du det, men det har varit en rätt snårig väg dit. Om den fortsätter ge dig ont i magen lite för ofta och orsakar för stora kompromisser så måste du våga göra något åt det. Men jag hoppas verkligen att det går bra! Innan året är slut tycker jag att du ska ha gjort något slags arrangemang som leder till någon form av samboskap, om inte annat så för miljöns och tidsoptimismens skull!

Du får också i utmaning att börja på antingen kampsportsträning eller dansträning - det har du tjatat om så jävla länge, så till verkstan nu! I övrigt ska du ta han dom din kropp bättre än du gjort de senaste två månaderna - i år blir du inte yngre! 

Du ska också, på inrådan av en kompis, sänka dina krav på din egen tillgänglighet och ditt presentköpande - det ruinerar både din stress- och pengabank! 

Hmm..vi har ju också det här med jobbet...se för fan till att antingen köra helhjärtat på det sjunkande skeppet eller hoppa över till en roligare båt. Jag föredrar det senare..

Du ska också bättra din förmåga att ta itu med jobbiga praktiska saker och inte sticka huvudet i sanden. 

Framförallt ska du i år återuppta terapin i någon form. Du MÅSTE tro på dig själv och det här året har visat att du inte kommit lika långt som du trodde. Fet spark i baken! 

Just det - glöm inte att resa som fan - det behöööver du!

Som vanligt hoppas jag att du och alla runtomkring dig undantas från sjukdomar, död och annat elände. I år får bli ett lyckligare år än förra tycker jag.

Stor kram från Filosofia, alldeles i de första skälvande andetagen på 2010...

* internt uttryck som du slänger dig mycket med just nu

 Hej Filosofia ett år senare och förhoppningsvis ett år klokare!

Hej du! Det vete fan, det här året har snurrat upp huvudet lite, men alltid lär man sig väl nåt i slutändan?

Jag hoppas att året varit ett roligt, soligt och positivt år. Jag hoppas att du sitter och njuter av att vara lyckligt kär, för det är min första utmaning till dig för 2009. Om det inte fungerar med en viss person så hoppas jag att du kan hitta någon som allt stämmer med och faktiskt våga och vilja satsa.

Ja, i stort har det varit just det, roligt, soligt och positivt. Men med det positiva följde en del grävande i gamla outredda saker, och just precis nu har jag fattat ett beslut för nästa år. Men, jag blev stormkär, i en viss person ovan och vi blev tillsammans. Det har varit en berg- och dalbana, men nu känns det bra. Dessutom fick jag en liten bonusperson på köpet som jag är väldigt glad att ha fått lära känna. 

Jag hoppas också att satsningen på jobbet som vi står inför nu går mycket bra och att du hinner med och framförallt, prioriterar.

Det gick åt helvete och nu är vi väl inne på den tredje omstarten i år. Minst. Fina kollegor har blivit uppsagda, själv har jag fått en delvis ny roll som jag inte är helt entusiastisk inför. Eller snarare inför förutsättningarna. Jag har därför prioriterat ner jobbet just nu. Dock inte jobbsökandet...

Det ska vara balans mellan bisniss och pleasure. Se till att hinna träna, umgås med vänner och familj, för i år utäkas den här skaran med inte mindre än tre nya små personer och den är redan stor. Bara att planera!

Jag har varit duktig med träningen i år, tyvärr har jag på sista biten i mål drabbats av knäskador och förkylningar och ett intensivt pendlande, vilket sabbade totalbilden något. Men PT är bokad igen inför nästa år. 

De tre personerna kom minsann - plus en till som inte var påtänkt när jag skrev detta.  En fantastiskt liten systerdotter, och inte mindre än tre fantastiskt söta pojkar (2009 var verkligen killarnas år) i kompisgänget. Den senast anlända ska jag hälsa på på måndag!

Såhär i de sista timmarna av 2008 så har jag många funderingar och förväntningar och kanske någon oro inför det kommande året. Jag ska strax gå och träna och det vill jag att du fortsätter med - ta hand om din kropp och utöver träning så ger jag dig utmaningen att vårda huden. Använd solskyddsfaktor, gå på ansiktsbehandlingar med jämna mellanrum och hitta en bra frisör. Sånt får dig att må bra! Ta itu med stresshyn också!

SOM jag har gått på ansiktsbehandlingar...två superdyra kurer och ännu fler rätt dyra krämer. Hjälpte finfint då och då, men såhär ett år senare har jag fortfarande problem och undrar om jag någonsin ska komma ur tonåren? Håret har jag skött bättre än förra året, det har nästan börjat se ut som hår med frisyr igen faktiskt. 

Se till att gå ut och ha roligt, hitta lite nya vänner som delar din situation så att du inte bara lever familjeliv - du behöver leva singelliv också - se utmaning nr 1!

Hmm..blev inte så mycket med det, men jag var ju en "upptagen singel" fram till april. Sen blev det mest familjeliv faktiskt, men det har varit jättemysigt, även om partynerven ibland rycker lite ängsligt..

Vad gäller de praktiska grejerna så hoppas jag att det blir läge för lägenhetsbyte - att du kan sälja med vinst och köpa en större lägenhet - det är dags nu! Spara skatteåterbäringen till handpenning och håll koll på småutgifterna!

SJälvklart tog jag dig på orden!!! Nu blev det inte jättemycket större, men jättemycket bättre ändå - och ikväll ska jag faktiskt ha nyårsmiddag här för fyra vuxna och två barn. Det hade varit inte mindre än en utopi i min förra lägenhet!

Framförallt - se till att ha bra planering 2009 för att undvika stress och tro på dig själv!

Har väl lyckats hyfsat med det, men visst har det periodvis varit galet och jag har inte blivit bättre på att hantera detta genom att aaaandas.. Jag har tyvärr fått inse att den där tron på mig själv inte riktigt finns där i alla lägen, men jag jobbar på det...

Nu ska jag ge mig av till gymmet, fika, festförberedelser och slutligen, en förhoppningsvis rolig festkväll med tremänningen! (och ett speciellt samtal förresten) (Det speciella samtalet resulterade till slut i ett speciellt besök som ringer på dörren nu, med sin mini-me

Ha det gott 2009, jag önskar att alla nära och kära får vara/bli friska och lyckliga!

Snart kommer brevet till mig själv nästa år..funderar en stund på utmaningarna bara...

Efter helgen: 

• 20% av klappar inköpta. 


• Noll nya varor i kylskåpet efter en lång bortamatch och sen hemkomst


• Ett stycke plastbarnkalas avklarat med bravur


• Ett stycke välförtjänt helkväll i småstaden efter ovan barnkalas


• Två omgångar lussebak och noll lärdom gällande grundstorlek vs slutstorlek på katterna


• En omgång Donkey Congas på whiskey. Taktlöst men kul. 


• Ett stycke krasat whiskeyglas med affektionsvärde  i diskolycka och en mycket ledsen pojkvän. Minst fem följdtankar gällande tröstresa till distilleriet för inköp av nya. 


• En mycket trött filosofia som ska nanna nu. 

 De kommer med jämna mellanrum, en långsam men säker regelbundenhet. Vaknätterna. 

De röda siffrorna på ugnen visar 1:41, jag har sträckläst de sista 150 sidorna ur "ett annat liv" och sömnen håller sig på andra sidan väggen, gardinen, fasaden. 

Det är säkert fullmåne, jag vet inte, har inte kollat, men jag kan inte sova. Jag är inte orolig, jag är lite trött, men den gäckar mig, den där sömnen. 

Jag tänker på allt jag inte gör. Allt jag inte får gjort och hur tiden och dagarna bara går utan att jag sätter igång. 

Det blandas friskt, från pretentiösa bokskrivarplaner och självförverkligande till vardagsrealism medelst privatekonomiska, ordningsbringande excelark och träningsdos ställt mot sofftid. En tvärsnittssmoothie. Lite söt, inte så bitter, men kanske lite passerad. 

Jag börjar här, kl 1:47 med datorn i knät. Med något så avgörande som årets julklappslista. 

1:48. Det blir en lång dag i morgon.

Idag känns allting sådär lagom segt. Eller nej, korrigering. Jävligt segt. Jobbet är som ett envist jävla tuggummi som håller fast mina fötter från att sväva med lätta steg. Har fått tråkiga, inofficiella besked gällande en del kära kollegor. Har ingenting att göra. Den känslan är alltför välbekant från det jobb som fick mig att skita i allt och dra ut i världen, för bara 2 år sedan. Jag måste ta reda på vad som är min morot nu. Min roliga jobbarkompisar, vårt tajta gäng, det är vad som hållit mig uppe det senaste halvåret, som kantats av oklara direktiv och en fladdrig färd framåt/bakåt/nedåt. 

Jag funderar också så mycket på min kärlek. Den som jag har givit mig in i med hull och hår och en liten andel skygglappar. Det tar energi att grubbla, att analysera. Kanske ska jag bara skita i det och leva med.

Jag tror jag ska sätta mig och läsa igenom min blogg och se hur resan har sett ut dit jag är idag. Kanske kommer lite klokskap till mig genom skärmen, lite distans?

Sitter på jobbet. Eller vad man ska kalla det numera. Mitt område ligger nere just nu kan man säga. Jag vet inte vad planen är eller vad jag ska fylla min arbetsdag med riktigt. Jag har så otroligt svårt för att jobba så.

I morse fick jag en text på min mail. En text som min fantastiska syster skrivit. En text om mamma. Om den omöjliga dagen som vi faktiskt tog oss igenom, ärrade och saknandes vissa delar av oss, men ändå.

Den tog mig på sängen. Det var längesedan jag tänkte på de här sakerna, släppte fram känslorna, men nu, en tisdagmorgon i kontorslandskapet, slog bokstäverna emot mig med kraft.

Det är snart tio år sedan. Tio år och en hel evighet.

 Som en gammal kompis jag inte träffat på länge. Så känns den här bloggen. Som har så mycket av mitt liv de senaste tre och ett halvt åren ungefär. Saknar den faktiskt. Ska jobba på det. För min egen skull, en ventil från den officiella världen. 

Här sitter jag i natten och kan inte sova. För mycket på gång i huvudet och för lite i kroppen tror jag. 

Jag har köpt lägenhet. Typ skaffat pojkvän, som jag förvisso sällan träffar men ändå. 

Jobbet är väl smolket i bägaren just nu. Egentligen går det bra. Börjar rulla. Men samtidigt är företaget i gungning och det är nya besked, vändningar och indikationer dagligen. 

Jag börjar bli avtrubbad, men ligger ändå i sängen och funderar på hur jag bäst uppdaterar mitt CV. För ingen går säker nu. 

Men en sak har denna vinter återigen fört upp till ytan, något jag egentligen lärde mig för snart tio år sedan, den riktigt hårda vägen. Distansen till vardagliga problem. Vänner omkring mig som går igenom långt tyngre saker ger mig den tillbaks. 

Grannen har i sedvanlig ordning kalas mitt i veckan med högljudda pojkar, jag längtar till flytten och kommer garanterat inte orka upp till träning i morrn. 

Men det är skitsamma. Det löser sig. 

Kroppen och knoppen går att jobba på. Grannen kan jag säkert få vräkt och jobb finns det nya av. 

Jag är kär, har fina vänner och en hyfsat funktionell familj. 

På det kommer man långt.

Kanske hela vägen till en god natts sömn

Jahapp. Här sitter jag, i gränslandet mellan död och födelse. En släkting dog igår, en annan föds förmodligen idag.

I vanlig ordning har vi turbulens i två-årscykler. Eller var det ett eller tre?

Mitt i allt är jag kär.

Det skrämmer lite. Hade glömt hur utsatt man är i det läget. Men det är faktiskt inte så läskigt som jag trodde på ett sätt. Det är ju första gången jag är i denna fas i mitt vuxna liv. Kanske pratar man mer öppet nu. Eller så stämmer det bara mellan oss, men det är väldigt avslappnat samtidigt som det är pirrigt och lite skört.

Hursomhelst. Livet är härligt och vibrerande och lite sorgligt.

Precis som det ska vara antar jag.

Kort lägesrapport:

Jag ska sälja min lägenhet. Mitt lilla hål i väggen. 

Hjälp. Men jag hoppas den hamnar i goda händer, för nu är det dags för mig att skaffa vuxenpoäng. Eller nåja. Iaf en sovalkov eller liknande. 

Och så har jag haft en dejt. Och en till är på gång. Good things come to those who wait. Om gud vill givetvis. 

Det pirrar i hela kroppen. 

Det är gött.

Och det är besvarat.

Banne mig osv. 

Hoppsan, vad jag har försummat denna lilla frizon nu. Tiden efter ledigheten tog mig snabbt ur känslan lugn och seghet. 

Det har varit ett sådant rasande tempo att jag seriöst börjat undra om jag någonsin kommer komma fram - från brandsläckning till ny brasa på noll sekunder, i ett, hela tiden. 

Lyckligtvis är det roliga saker jag får hålla på med, saker som gjort att jag fått kliva in i nya, spännande världar och branscher. Dock på bekostnad av mitt eget liv med allt från träning till vänner via tvätt och annat. 

Samtidigt finns lite kärlek någonstans i bilden. Inte lika mycket som jag skulle vilja, det är komplicerat, men det finns där i alla fall. 

Men det är jobbigt när trycket byggs upp och utloppet aldrig dyker upp, förutom i små, små bitar. Stulna ögonblick. 

Tålamod är jobbigt, som trollet sa på sin födelsedag, när tårtan aldrig ville komma fram på bordet.

Det här var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig. Pirr, kval, grubbel, längtan och inget utlopp. Jag är nog inte riktigt gjord för sånt här. Jag är ju själva personifieringen av brist på tålamod. Kom en ny liten faktor in i ekvationen igår, en liten men ändå störande. Och utan en kontaktväg finns inget bollplank. 

Nu ska jag dock släppa det. Njuta av en ledig stund, lägga mig på loftet och läsa. Snart klar med en riktigt bra bok och tack vare en generös kollega har jag ett lånat, inbundet ex av Ajvides senaste verk att försvinna in i som rebound. 

Tur att det finns böcker och romantiska komedier.