Filosofias Tripp

 - Man vet ju om det och ändå gör man det inte?!

De senaste två veckorna har jag vid lite för talande många tillfällen diskuterat det här med hållbar livsföring, prioriteringsproblem och ren och skär osund stress. Jag har, både i de här diskussionerna och, kanske framförallt för mig själv, börjat formulera någonting inombords.

Den inledande tanken låter något i stil med ”vad fan håller du på med”? och som kanske av den raden framgår, följs av formande av framtidsplaner.  Se det som ett litet livsförändringsembryo.

Så här på ett spårpar på väg mot min blivande hemstad, gör jag en klassiker och filosoferar lite djupare.  

Häromkvällen satt jag med en kompis jag inte träffat på länge. Vi pratade om att vara modiga, om att våga hoppa av/byta spår/bryta upp och annat.

Hon hade träffat en utländsk kille vid nåt tillfälle och han hade gjort ett modigt val och givit henne några kloka ord angående att göra vad man vill, ord hon tagit med sig.

Men, hon hade också funderat några varv till.

Hur i hela friden skulle världen se ut om alla gjorde vad de ville? Om alla sket i plikt och eftersträvade en slags evig radda av lyckliga ögonblick och så fort det blev lite tråkigt eller jobbigt, hoppade av/bytte spår/ bröt upp?

Hur många försäkringshandläggare skulle vi ha? Hur många undersköterskor? Hur många innesäljare skulle rotera säljverksamheten?

Jag inser att det finns begränsningar här. Kanske är det åldern, kanske är det en ökande realism på bekostnad av den ungdomliga, härligt begränsningsbefriade galenskapen som gått ur kroppen, till förmån för en självinsikt, och ett visst mått av självbegränsning och bekvämlighet.

 Nåja, vad jag ska komma till är väl att det, som alltid i detta land, bör och måste finnas en gyllene medelväg för att vi ska kunna acceptera något.

Ska jag slita sönder mig för att hjälpa till att hålla samhället igång med min lilla del? Hur långt ska jag kompromissa med vad jag egentligen går igång på för att ha ett jobb, vara lojal mot min arbetsgivare, ha ett trovärdigt CV och så vidare och så vidare.

 De senaste tre veckorna (egentligen månaderna) har inte varit hållbara för min del. När jag började såg min rollbeskrivning radikalt annorlunda ut. Det var mitt drömjobb. Nu jobbar jag ungefär 0,1% med det jag ville, och skulle, göra från början.

 Är det rätt att tänka att jag borde nog hoppa av, söka annat och ”ge upp”? Kanske till och med gå tillbaks till skolbänken ett tag och leva på bidrag?

Eller sviker jag kollegor och chef då?

Fast är det bättre att svika sig själv? Som den inledande meningen antyder – alltför många vet vad man borde göra för att må bättre, och nästan lika många skiter i det. Man stressar, har för lite tid med barnen, för mycket med jobbet, äter dåligt, dricker, röker, snusar för mycket, ligger för lite och tränar ingenting. Men det står inte på facebook.

Men om alla gjorde som jag funderar på att göra, skulle det här landet gå runt då?

Jag tror de kommande åren och decennierna kommer ställa den här frågan på sin spets. För min del lutar det åt ett egoistiskt år, med nya spår.

Jag har skitit i de där valen lite för länge. Och om det bara gäller lilla jag så tror jag Moder Svea överlever en liten stund till…

Wow, nu var det längesen. Och jag sitter faktiskt i soffan. Börjar bli fin variation på mina inlägg. 

Men, lite gör jag däremellan. 

Idag till exempel. Hotellfrukost med min ytterst roliga vänner. Strosande på stan, lätt shopping och många könsord. Jag tror hälften av mina vänner har någon störning som resulterar i grovt språk i offentliga rum. Och jag bara hyssjar. 

(och skrattar)

Igår en underhållande afton med fröken blond. Vår diskussion spände från VS via förintelsen till sure signs of förort, det sista föranlett av "gympuckot" som raggade på henne och tyckte hon tittade lite för mycket på DJ:n med "stooora muskler och akadeeeemisk utbildning".

Det är intressant att sitta i en stimmig partylokal när man själv är så gott som nykter. Dock ledsnade vi och jag var nedbäddad 2330 med en god bok. Om förintelsen. 

Ikväll ska jag ta mig fantastiskt långt ut i markerna för en födelsedagsmiddag. Bäst att ta igen sig lite i soffan.

Jag blir nog kvar här till nästa gång. 

Jag inviger min nya kompis. SOm en liten tröst efter elände, jobbstress och som en belöning till mig själv efter fast anställning och att jag kom in på HP-programmet (jo, jag försöker motivera beslutet för mig själv), så har jag köpt en macbook. TYckte det var dags att testa den andra världen. 

So far känner jag mig lite vilsen. Som en ganska van PC-användare, som kan lösa många problem själv, så känner jag mig nu som en PRO-medlem som satt sig med en mobiltelefon för första gången.

Jag hittar inte "kontrollpanelen" och saknar ctrl-alt-del med kraft. Det tar nog ett tag att bli expert på det här.

Men jag gillar programmen, det grafiska gränssnittet och snabbheten! Inga timglas som snurrar i evighet, den startar upp på tio sekunder och (den är snygg - man får inte säga så, men vafan. Den är ju det).

Dock - Msn suger p*ng. Eller har jag missat nåt? Jag kan inte videochatta, lägga in en visningsbild eller sortera mina kontakter på ett vettigt sätt. Nån som vet? 

Det dumma i det här är dock att jag frivilligt gjort mig av med min gratis IT-support. Exet är precis lika novis som jag på mac. 

Hur korkad får man bli?

Igår kom min fina, nya router. En D-link, DIR-615 till kanonpris, kolla in Dustin just nu. 399 spänn är oslagbart! Installerade den innan matchen igår, och kom på mig själv med att längta hem lite. Innan jag kom på att det nu saknas en ny dator så att jag verkligen kan utnyttja n-standarden till fullo!

Funderar på att beställa en vaio, men kanske är Dell mer prisvärd. Vill ha en vit och slås av hur fantastiskt dåligt utbud det finns när det kommer till bra datorer OCH snygg design i kombo. Jag vill inte ha grafitgrå eller plastsvart. Rosa finns, men det är jag inte sugen på, kom igen. Hur svårt kan det va?

Minst 2GBRAM, 250GB hårddisk, bra processor, wireless-n nätverkskort, inbyggd webbkamera, TV-utgång och sen som grädde på tårtan ett snyggt fordral. Easy-peasy. Eller?

Det är fan inte lätt att vara tjej och teknikintresserad och få alla sina behov uppfyllda.

Mitt förhållande har gått snett. Jag är utnyttjad, oälskad och sviken, gång på gång.

Jag har köpt/fått - och älskat - inte mindre än tre prylar under sommaren. Det var passion, det var trygghet, kärlek och vänskap. Och från min sida, en jävligt stor portion respekt.

Vad fick jag då tillbaks, i kärlekens byteshandel?

Min telefon lämnade mig, förmodligen för en påse sopor. Likt en bimbokär Hollywood-karl sitter jag nu och betalar varje månad för ingenting annat än hjärtesorg.

Mitt nya hemmabiosystem kom in genom tröskeln, gav mig hopp och förväntan och lät mig dra alla trådar rätt. Sen: Istället för musik, förvirring. Dvd:n var ett måndagsex och Dustin skickade aldrig en ny, utan tyckte det var bra så. Ta tillbaks och avsluta ärendet. Säljvilliga, verkligen.

Nu har min fina Maxtor, den externa hårddisken som skulle rädda mig och mina bilder från evig glömska, packat ihop och dött, lagom till 2-månadersdagen av vår relation*. Med följden att en jobbkompis tog hem den, lyckades rädda nästan allt och nu förmodligen sitter och läser igenom mina personliga brev och tittar på mina mest pinsamma ögonblick i fotomapparna. FÅr se om jag kan sova ikväll.

Tough love, tough love.

*Strax innan hädanfärden, 2 dagar, hade jag precis restorat ett tusental filer, en och en, eftersom Maxtor raderade de som jag hade raderat på datorn, i den naiva tron att jag kunde radera dem där eftersom jag hade oraderat dem på den externa. När jag gjorde detta klart, flyttade jag 90% till maxtor och raderade på datorn. Och Maxtor den fan gick och dog.  

Gadgets. Det är en stor del av mitt liv just nu. Liksom strategi, hur man bäst ska lura av det rika folket överflödiga pengar.

Detta får mig ju då och då att snegla på min egen gadget-park. Och jag inser att jag faktiskt inte köpt en enda pryl själv. Allt är lånat och fått och vitt och blått eller hur ramsan går (ja, jag är ogift). Men den dagen jag har en skamless hög med pengar så ska den födelas jämt mellan mormor, trollet, vänner, resevaruhus, klädtillverkare, bank, CSN och..

Apple, Sonos, Logitech, ElGiganten, Sony(Ericsson), D-link, HP, Popcorn, Samsung, Canon osvosv.

Vilken dag som helst nu.

Min nya ägare heter "Silva Professional Steg!". Det är inte klokt vad knäpp jag blir när det gäller att räkna något så banalt och förgivettaget som de dagliga stegen. Jag trodde att jag låg bra till i skuggan bakom min vän statistik-junkien, men jag knappar nog in lite smått.

Vi har inte ens en tävling på jobbet - det var ovan vän som visade mig den dåliga vägen under fjällvandringsveckan. 38383 steg en dag satte liksom normen. Såhär när jag inte glider runt på semester så är det dock ouppnåeligt - jag hinner inte. Idag har jag bara nått till runt 12500 steg men har gått i en timme och 15 minuter. Tillsammans med gympass i morse får det utgöra dagens motionsdos.

Livet som 30+ är en kamp I tell you. Keeping stuff from heading south är väl ungefär vad det går ut på.

I övrigt är allt så glatt nu - glada nyheter från alla möjliga håll ger den där extra kryddan till vardagsgrytan.

Idag har jag lärt mig en nyttig läxa. När man har en back-up-lösning är det bra att inte köra programvaran för att backa upp.

Då speglar skiten nämligen bara det du har på hårddisken. Om du då tex bestämmer dig för att radera 3 års foton från datorn för att den är full och de ju är i säkerhet på den externa hårddisken...

...då får du sitta i tre timmar och klicka i varje enskild, raderad fil och för varje enskild raderad fil klicka tre gånger för restore och du får väldigt ont i fingrarna och du blir ganska sen i säng.

Men så skulle ju ingen göra, just saying...

Nu funderar jag på att hotta upp min vardagsrumssituation. Den är ganska iskall för tillfället. Och när jag nu på jobbet äger frågan med heta prylar så känner jag mig som något av en bluff från och till.

Jag har dock insett att med summan av alla prylar jag vill ha följer antingen ett rån, en lottovinst eller en förmånlig avbetalningsplan av naturnödvändighet.

Hett i min värld just nu;

• Popcorn A-100 alternativt Dlinks nya mediastreamer (eftersom Sonos är mkt dyrare och vore ett slöseri i min lilla etta, men egentligen min drömlösning...)
• Öhh..ja just det..ett kit med HTPC, surroundsystem och en definitiv gravöl för videon kanske vore en början?
• Kanske vore också bredbands-TV lite skoj. Fan att det ska vara så dyrt bara.
• Kabellister och homeplugs är en annan nödvändighet i en pluttig etta...

Ja, så här kan man sitta en tisdag kväll och drömma. Nu ska jag nog fortsätta drömma uppe på loftet. Undrar om det finns en smidig hisslösning som kan ta mig upp dit, trådlös naturligtvis.

Mm..det är lite hektiskt nu. Har lust att skriva av mig lite men det får dröja. Tycker det bara är sovdags och gå-upp-dags om vartannat.

Förresten har jag börjat leva upp till min roll som prylnörd på arbetstid och är numera ägare av en sån här fin liten jävel (visserligen thanx to kexet, som gav den i 30-present, men ändå). Nu är alla bilder, filmer, musiken och annat krafs förhoppningsvis safe i den svarta lådan.

Vilket känns tryggt med tanke på att min lilla lap har börjat utstöta traktorliknande ljud. Kan det vara den fullsmäckade hårddiskens fel. Frågan nu är - vågar man radera allt?

Längre fram ska jag komplettera med en rolig nätverksbackupmojäng, som man kan blogga ifrån, ha musiken tillgänglig från nätet på fest hos polarn o sånt. Men först ska jag beta av tråkiga skulder.

Natti

Oohh, just det. Mitt överdimensionerade prylgalna sinne har fått sig en ordentlig dos de senaste dagarna.

Ny laptop. Ny privat telefon (älskaren som förför mig passionerat och är alldeles, alldeles superhet) och en ny jobbtelefon (något torrare maken i grå kostym som dock tillgodoser mina praktiska behov på ett utmärkt sätt) samt skärm, docka och tangentbord till lapen (kidsen).

*zapp*

Jag har en massa roliga och krävande projekt att ta tag i på nya jobbet. Det roligaste är att när vissa gamla surdegar är avklarade får jag fria händer att spåna på nytänkande erbjudande och dessa innefattar bland annat prylar och ny teknik. Kan kanske vara det roligaste jobbet jag nånsin kommer ha! Jag kommer även få "äga" hemsidan och gå loss med galna idéer, som jag redan börjat alstra en masse. Så jävla kul!

Fick beställa visitkort idag förresten. För första gången står det chef efter mitt namn. jag vet att titlar är mindre viktiga, men jag var tvungen att reflektera ändå. Inte en roll jag identifierat mig med innan, men jag kan nog vänja mig. Jag får en bra ledarskapsutbildning också, för framtida personalansvar. Måste nog nypa mig i armen.

Tog en vända på gymet i morse och fortsatte syndsonandet med en prommis hem efter jobbet. Det går inte att sätta sig på en blåbuss när solen steker. Och dessutom betala hutlösa tretti spänn för en resa på 15 minuter...haha. Snåle fan.

Nu är jag trött i huvud och kropp och funderar på hur jag ska fördriva kvällen. Glömde ju såklart att lämna filmen (jag KAN helt enkelt inte lämna filmer på ett smidigt sätt och i tid) så jag måste ner och göra det nu, en timme försent. Jag ska lätt skaffa "hyrfilm" via TV-uttaget snarast möjligt. Den tjänsten är nog gjord för mig.

Förresten gillar jag den där norska reklamen som fan. Hardangerfjord!

Om jag hade ett stooort hus eller lägenhet med fler än ett rum skulle jag definitivt investera i en sån här.

Nu blir det ju lite meningslöst, men den är fan så läcker..

Kan man bli kär i en telefon?

(och samtidigt vidhålla att man inte är ytlig?)

(skitsamma, jag är helt såld...)