Filosofias Tripp

Hjälp, jag vet inte vart jag ska börja nånstans. Den senaste veckan har inte varit annat än magisk rent ut sagt.

Från början till slut har allting bara klaffat, sådär som det bara gör ibland. Allt hamnar rätt, man snubblar över roliga människor som visar sig bli nya vänner, tar vägar som visar sig leda precis just rätt och till nya äventyr coh så vädret. Vädret, som skulle bli dåligt, har varit strålande.

På matchdagen lämnade vi Camp Sweden för Salzburg dit vi kom runt 12, satte upp tältet och tog en kall öl o solen innan vi drog ner till fanzone.

Vi satte oss nära Kapitelplatz för att äta vår lunch och titta på folk och vi hinner knappt sätta oss innan de första människorna kommer fram och vill fota sig med oss. Roligt tänkte vi. Sen kom nästa. Och nästa. Och sen kom två österrikiska poliser, med samma ärende. Efter ett tag var det en samling kring oss, med folk som ville fota. Sen kom Sveriges Radio och intervjuade, österrikisk TV och filmade. Tydligen var det någon kille som vi sen fick höra var deras "Ali G". Jag vet inte jag, Ali G är het, men det var inte denna kille. Det var galet roligt i alla fall, nu vet vi hur kändisar har det hela dagarna, jisses.

Vi drog oss in mot samlingsplatsen och där mötte vi upp våra underbara tältgrannar från Innsbruck, med vilka vi delat en helt löjligt bra dag i solen dagen innan. Vår fina bilkompis kom också dit och det var ett kärt återseende. Tillsammans med alla tusentals andra fans tågade vi de fem kilometrarna till arenan. Resten är väl historia som de säger. Stämningen var helt fantastisk och efter matchen drog vi ner på stan. En skitrolig kväll senare skulle vi leta middag på stan, något vi liksom glömt och kom på kl 4 på morgonen. Av någon väldigt märklig anledning snubblade vi på en flerfaldig världsmästare som var på jakt efter samma sak. Vi satte oss i en taxi för att hitta mat och denne rolige man ville haka på till vår camping för efterfest. Roligare efterfest har jag nog aldrig varit med om. Mellan halv fem och sju på morgonen gjorde jag inte annat än att skratta. Bisarr grej.

Nu är vi alltså hemma igen. Och jag ska försöka komma tillbaks i matchen, hur det nu ska gå till. Har ingen lust att ta itu med verkligheten.

Och ikväll blir det ingen match för mig. Jag ska på fest. Så nu måste jag försöka ladda om på något sätt. Ut på stan och leta outfit. Handla mat. Styra upp mig själv. Ojoj. Vart ska jag börja?

Jag är hemma igen. Jag sitter verkligen i min fina lägenhet, efter nästan fem månader med ryggsäcken som hem. Det är fantastiskt. Overkligt. Stort. Vemodigt. Och alldeles alldeles jättebekant.

Hemkomsten var något i hästväg känslomässigt. Att få träffa trollet och bli fullkomligt attackerad av en liten lintott som krånglat sig ur pappas famn och skriker mitt namn, som om hon verkligen saknat mig. Mina kompisar piraterna som stod på Arlanda, när jag trodde att jag skulle se pappa stå där ensam. Men där stod de, med blommor, lösgodis och piratvimplar. Ojojoj.

Känslan när jag steg in genom dörren till min lilla kvart. Som att kliva in i en tidsmaskin. Precis som när jag lämnade den den 1:a september. Och när jag sen gick upp på vinden för att hämta ner kartongerna kändes det som att ingen tid förflutit sen jag stoppade ner sakerna där. Jag mindes precis vad jag tänkte när jag stängde locket på den sista kartongen. Det stora äventyret hägrade.

Och nu är det över. Även om det kommer leva kvar länge i mig, jag har så många underbara minnen och nya vänner och förhoppningsvis ett nytt sätt att se på livet härhemma.

Kan inte riktigt summera ännu. Det är för stort. När jag vaknar på morgnarna så tar det lång tid att förstå vart jag är, jag går igenom hostels, bungalows, platser och öar innan det går upp för mig att jag är hemma i min säng.

Men en sak kan jag säga - om någon funderar på det - ÅK!!!

Idag har jag som tur är haft en jobbintervju. Har två jobb på gång, det är en fråga om att chansa och välja smart. Men en sak är säker. Såhär utblottad har jag inte varit sen gymnasiet tror jag. Och då hade jag ingen lägenhet att betala för!

Näpp. Jag är sådär exotiskt jetlaggad och måste krypa i säng. I morrn ska jag upp och tvätta mina sunkiga ryggsäckskläder. Och försöka lokalisera större delen av vinterkläderna uppe på vinden.

Sen är det kramkalas med tjejerna över middag och utgång!

Stockholm - brace yourself. Nu är jag tillbaks!!

Nya Zealand, Lake Tekapo

Jag kommer ju inte direkt kunna titta in här och minnas min resa detaljerat. Det är för många mail att skriva, en egen resedagbok och chat och allt möjligt. Jag orkar inte skriva så mycket!

Men nu är jag i alla fall i Bangkok, sista anhalten på den här långa resan. Eller var den så lång egentligen? Jag tycker jag nyss åkte, satt hemma och planerade, tömde min lägenhet och hade den där känslan av att framtiden var oviss och spännande!

Nu har jag i runda slängar sex veckor kvar, vilket ju faktiskt är ett helt års semester i vanliga fall, men som nu känns förskräckande korta.

Resan har verkligen varit fantastiskt. Och det känns tråkigt att inte kunna beskriva det ordentligt för alla därhemma, är väl den enda nackdelen med att resa solo. Annars är det väldigt häftigt och berikande att resa själv och inte det minsta läskigt. Jag har kommit in i det så snabbt, jag, trygghetsnarkomanen, stortrivs med att upptäcka nya platser på egen hand, träffa en massa roliga vänner, börja prata med främlingar utan att skämmas på det där svenska sättet. Framförallt har engelskan fått sig en riktig brush-up, något den verkligen behövde upptäckte jag på plats i Australien!

Mina nästan fyra veckor i Nya 'Zealand har jag fortfarande svårt att smälta. Det är ett så fantastiskt land, varje sekund bombarderades jag av nya otroliga vyer, intryck, äventyr och möjligheter. Det är så vackert att jag har slut på adjektiv faktiskt!

Förutom att vandra i alpnaturen, göra konstiga adrenalinstinna aktiviteter som nog bara finns i NZ, träffa en massa vänner som jag nog har kvar länge, så har jag också uppfyllt en dröm jag haft sen länge. Och detta på världens kanske bästa plats att göra det också.

Jag simmade med delfiner i Kaikoura, på östkusten på den södra ön. Och det var inget inhägnat område med tränade delfiner, det är vilda delfiner, som råkar bo där, nära kusten, året runt och som grädde på moset är de av den mest nyfikna och lekfulla sortens delfiner, dusky dolphins. Vi fick hoppa ner i en grupp med 300 delfiner, som inte ville något hellre än att titta på oss och se vad vi kunde bjude dem på för underhållning! När de tröttnade simmade de iväg och tittade på andra roligare saker, så vi fick åka efter och försöka igen, och samtidigt uppfinna nya sätt att roa dem på. Jag började göra kullerbyttor vid ytan, och helt plötsligt ser jag att jag har 6 delfiner som cirklar runt mig, alldeles alldeles bredvid mig och tittar nyfiket på mig. I nästan 5 minuter! Det var magiskt, jag kan inte beskriva det på annat sätt. Känslan av att ha en kontakt med ett så härligt djur, ett intelligent djur. Även om de nog tyckte att min intelligensnivå kunde ifrågasättas, så fick jag dem faktiskt att ägna sin tid åt mig, och det var helt fantastiskt!

Nu är jag alltså i Bangkok, har varit här i två dagar och insupit den stressiga med samtidigt rofyllda stämningen på Khaosan road, och bara inväntat min kompis som kommer idag, om några timmar! Jag ska få en helt egen reskompis, som ska åka med mig den resterande tiden. Känner mig som när jag var liten och väntade på tomten!

Ska försöka rapportera mera, om jag har tid mellan thaimassagen och paraplydrinkarna på stranden. Det är ganska stressigt det där.

Hej så lange!

Sadarja, nu sitter jag pa ett globalgossip-cafe i Auckland, Nya Zeeland. Har agnat over tva timmar at att forsoka strukturera upp min resa har, och det ar ett myller. Fattar inte hur folk gor. Men  nu ska jag aka med magot som heter Magic-bussarna, som ska ta mig runt pa minst elva dagar, man kan hoppa av o hoppa pa lite hur man vill. Dyrt, men det inkluderar boende, och att hyra en camper-van pa egen hand var inte att tanka pa...

Nu ska jag ta mig en titt pa Auckland, lite promenad i solen (dock endast 20 grader, burr) skadar inte. Eller jo, det kan det ju gora har, om jag inte tar pa mig solskyddsfaktor 30. Men ja, ni vet hur jag menar.

Lustigt vad manga av mina lankade bloggar som forsvunnit pa denna tid. Eller invaderats av porrkommentarer o inlagg.

Passagen far nog skarpa sig med filterfunktionen dar...

Kram sa lange!

Jaha, da sitter jag pa en flygplats igen da. Jag verkar mest vilja ga in pa passagen nar jag ar i transit-stadier. Undrar varfor. Men de flesta av mina impulser att skriva reseberattelser far utlopp pa annat hall, i epost bla. Sa det blir liksom bara bottenskrapet kvar har. Men jag betvivlar att valdigt manga gar och sorjer over detta faktum.

Om nagra timmar skall jag lamna Oz bakom mig. Har haft en alldeles fortjusande vistelse i Sydney, City Central YHA var till och med fladigt, med takterass o pool o filmrum och annat smatt o gott.

Jag har vandrat runt i timmar pa Sydneys gator och langs vattnet och jag gillar staden mer och mer. Fran att ha givit mig nastan inget intryck alls, lite avvaktande neutralt liksom, sa har staden vaxt och framforallt nar jag avm isstag traskat in i omraden som inte guidebockerna namner, mysiga sma bohemiska shoppingstrak, rakt in i ett "seductive art gallery" som garna ville ta sensuella foton pa en blond svenska, till att hamna i en narforort, som nog varit ganska ruffig men nu var lite "arty" som de sager har. Dar var jag pa en konsert med hippie-betonad artist som spelade didgeridoo och arton andra instrument, riktigt kul att se, aven om jag inte kopte skivan eller flosklerna som haglade da och da.

En sak har slagit mig. Hade jag rest Australien runt som backpacker enbart sa hade jag missat sa oerhort mycket. Att hanga med kidsen och supa ner sig varje kvall pa en turne fran Byron bay upp till Cairns, sager absolut ingenting om Australien. Du kan likagarna lagga dig i Sandhamn, pa Ibiza eller kanarieoarna for den delen. Nar jag bott pa dessa stallen har jag slagits av att inte en enda aussie ar inom synhall. Och de flesta jag pratat med har knappt traffat nagon, eller pratat med en. Bara den eviga backpacker-konversationen, hur lange, varifran, nart och ska du jobba, ja det ar kallt i Sverige osvosvosv.

Jag ar sa glad att jag hade en van har som visat mig massa knasiga aussie-traditioner, platser som jag garanterat hade missat och framforallt givit mig en god inblick i vardagslivet i en ganska normal aussie-familj.

Nu ar det dags for Nya Zeeland alltsa. Och min energi att planera och organisera ar lite pa sparlaga, sa jag vet faktiskt ingenting mer an att jag ska forsoka undvika att gora backpackergrejen, och kanske hyra en bil sjalv. Men pengarna tryter..hoppsan vad jag spenderat har.

Naja. Mer rapporter kommer, ha det fint sa lange!

Jag ar for narvarande placerad vid en skraltig internetmaskin (ja,det ser inte ut som en dator iaf) pa Guldkustens flygplats Coolangatta. Jag ska om en timme boarda ett plan till Sydney, dar jag ska spendera mina sista 6 dagar i detta maktiga land.

De senaste tva veckorna har varit turbulenta och en kanslomassig bergodalbana, men jag har ocksa sett fantastiska vyer, en hippiestad som verkar fungera som en tidsmaskin rakt in i 1960-talet,med konstiga kakor och vaxter.Inget for mig, men det var kul att se en sa totalt annorlunda livsstil.

Jag ska val borja samla intrycken av australien i nagon slags reseskildring, men det ar svart. Pa dessa tva manader har jag dagligen bombarderats med nya intryck, fenomen, satt att leva, satt att hantera relationer, gastvanlighet och samtidigt forsokt forsta migpa mig sjalv i en ny omgivning, vilket kanske ar det mest forvirrande av allt, haha.

Men jag har forfinat min hemmavid paborjade konstart att njuta av egentid i en stad, pa promenad i regnskogen, springtur pa stranden, med en latte pa en uteservering iakttagandes manniskor som jag kan hitta historier kring. Det ar sa spannande att resa sjalv, och jag ar overraskad over hur sallan jag verkligen langtat hem. Jag har tydligen vett att njuta av denna korta resa som jag nog kommer se i ett ljust skimmer manga ar framover.

Och om en manad idag kommer min kara tremanning for att tillbringa de sista sex veckorna av min resa medmig, i Thailand.Ska bli underbart!

Dags att boarda snart.

En fullare rapport kommer fran Sydney,dar internetmaskinerna bjuder pa lite battre forutsattningar...

Ja, jag vet. F'lat. Men nu tankte jag slass mot mitt daliga samvete och uppdatera lite. Till och med lagga in nagra bilder.

Livet i Australien ar over alla forvantningar. Det har landet ar nog omojligt att vantrivas i, omojligt att ha trakigt i, omojligt att inte hanforas av. Jag ar nyfralst. Skulle latt kunna tanka mig att flytta hit om det nu inte lag sa satans langt fran alla de om betyder mest for mig. 9 timmars tidsskillnad och ett halvt jordklot.

Jag har hittills roat mig med att hanga runt i Brisbane, Town of 1770, Airlie Beach, Whitsudays och nu senast Hervey bay. Den klassiska backpackerrutten, minus Cairns, Surfers Pradise och Noosa. Men jag har ju sallskap stor del av tiden av min lokale guide, dykinstruktoren. Jag har fatt bo dar och gastvanligheten ar till och med storre an de sager. De ska till och med ringa runt till vanner i NZ sa att jag har delar av resan bokad nar jag aker dit om bara tre veckor.

Jag har hangt med hans vanner ocksa, varit ute o svirat, hangt med pa fragesportkvall (dar otroligt ong en fraga om svenka kungen kom, efter att jag skamtat att jag hoppades pa svenska fragor. Bara jag kunde svaret, haha)

En sak ar saker - tiden rusar ivag. Fyra veckor har gatt i morgon. Eller ar det fem? Har tappat kollen pa tid och dagar har faktiskt.

Jag beslutade mig for att resa lite sjalv ocksa. Valet foll pa en farmvistelse, for att fa se hur de jobbar och lever pa en australiensisk farm, eftersom jag faktiskt har rotter i jordbrukarland. Jag angrar inte att jag valde detta. Efter laaaang vantan pa tag och bussar, samt langa resvagar, hamnade jag till slut pa en farm utanfor Rockhampton. Tva natter och tre dagar skulle jag tillbringa i odemarken, utan mobiltackning men som tur var med internet. Lite skadad ar man ju. Vistelsen pa farmen var underbar. Borjade varje morgon med en ridtur, redan vid sju bar det v pa en westernliknande sadel, med losa tyglar, ett nytt satt att rida for mig, men valdigt roligt. Ju stramare tyglar, desto mer troligt att hastarna drog ivag o brakade. Motsatt agerande mot hemma, korta tyglarna for att hindra hasten fran att dra ivag. Jag fick driva boskap, lara mig oppna o stanga grindar och kolla status pa kalvande kor, allt fran hastryggen. Hur kul som helst for en gammal hasttjej. Mannen som var ansvarig for hastarna, en sann hastkarl med underbar hand med dem, verkade gilla mig. Gav mig en ny hast varje dag, storre utmaning, roligare ridning.

Utover ridandet testade jag ocksa att kora motorcykel, en forstagangsupplevelse for mig. Skitkul och lite svart i borjan med vaxlar. Sen fick vi ta en tur runt markerna, nar vi val kande oss trygga. Nu var detta en valdigt liten farm i aussie-matt, men motorcyklar, 4-hjulingar och i vissa fall helikoptrar, ar nodvandiga redskap for att kunna halla koll pa hela farmen eller cattle stations som de storre heter (vissa lika stora som Sormland).

Efter min farmvistelse var det dags tt ga fran lugn och ro och tidiga kvallar till partaj, gung och tidiga morgnar istallet. En eglingstur i the whitsundays, i sann backpackeranda. Kul att uppleva det ocksa, och det kan liksom inte bli som en spritbat i Grekland, det ar for vackert och sagolikt darute. Det kanns som ett paradis, oavsett om man har aspackade irlandare pa baten.

Sag delfiner, skoldpaddor, havsormar, fantastiska strander och at helt ok mat pa baten. Tva natter i oskon sang och en duns in i relingen efter en hog vag gav mig dock vansinnigt ont i svanskotan. Nagot jag fortfarande lider av. Naja. Det ska kannas att man lever.

Aterstoden av tiden har ska jag tillbringa i 1770, pa en privat farm langre soderut samt se Byron Bay och avsluta i Sydney, dar jag numera har en kompis ocksa som borjat planera en utekvall vardig avskedet.

Aterstar att se om jag kommer tillbaka hit pa en langre vistelse. Det ar valdigt langt hemifran och jag tillhor ju den skaran som vardesatter och forsoker varda mina vanskaper och familjerelationer. Hur skulle jag kunna vara borta ett ar eller mer?

Well. Tillbaks till holiday mode, dvs inga grubblerier, bara svinga sig ner till playan, spana efter delfiner och lasa en bok. Jag ar just nu i Hervey Bay pa egen hand, fick lana en skon skrotbil och jag kan saga att det ar en enorm kansla att susa (naja, skaka) fram pa fel sida vagen, vaxla med fel hand och ha standigt span efter kangurus som hoppar fram pa vagen. En egokick av storre sort att klara av det och att vaga! Jag alskar ju att kora bil (trots det miljo-ovanliga i detta) och det har ar maxat!

Nedan nagra bilder.

Farmens egen kakadua (cockatoo) som tyvarr har nagon fjadersjukdom o inte kommer leva lange. Men han har lart sig saga G'day saklart.

Solnedgang fran strandhuset i 1770.

Jag promenerar pa en o i Whitsundays. Grenen viftar man bort hemka bromsar med.

Den vackraste stranden i Whitsundays, pa topp-tio-listan i varlden, Whitehaven.

Nationaldjuret. Jo, jag har faktiskt testat att ata en ocksa. Helt ok!

Farmens relaxavdelning, strax bredvid poolen.

jag testar undervattensfunktionen pa min kamera. Funkar!

Maste ju testa den inhemska olen ocksa. :D

SItter just nu i Bundaberg, ett sunkigt ställe på australiens östkust. Men det är bara ett nattstopp, jag har fått låna en skrotbil och ska ta mig till Hervey Bayoch ut till Fraser Island i helgen.

Det har hänt massor och jag har sett mycket, men nu stänger de här så jag får rapportera i morrn. Omd et fortfarande är någon som läser här vill säga..:)

Kanske kommer tom några bilder...

Ha det fint så länge!

Nu har jag tillbringat precis en vecka i Brisbane och hittills har Australien fullständigt överväldigat mig med alla intryck, G`day mates och underbara livsstil.

Min vän här, som jag träffade på min senaste resa, har tagit väl hand om mig och visat mig alla möjliga saker som ska ses. En biltur till en stad som heter 1770, där James Cook först landsteg i Australien, gav mig en rad nya uplevelser. Tex har jag fiskat, fick sällskap av en pelikan som åt den småfisk vi fick upp, jag har dykt på barriärrevet, sett knölvalar, sköldpaddor, missat att se ungefär fem kängurus, sprungit längs stranden, grillat och druckit australiensisk rom som sig bör, liksom den inhemska ölen som faktiskt inte är så hemsk.

Jag bor för tillfället i kompisens hus med hans familj, har lite svårt att vänja mig vid gästfriheten här, men de verkar uppriktigt glada över det och i deras värld finns det inte att någon som hälsar på ska bo på hostel eller annat backpackerskräp...

Jag ska snart bege mig på egen hand längs östkusten, vad exakt det blir vet jag inte riktigt, men jag ska sätta mig och planera. Men först ska vi till Australia Zoo i veckan och titta på Steve Irwins efterlämnade institution och hans dotter Bindi:s show.

Bifogar några fina bilder så att budskapet går fram..!

Nu har jag snart avverkat mina tio första dagar av semester. I ett vanligt läge skulle man ha åkt hem nu, med ett gäng suovenirer, en snabbt bleknande solbränna och några nya minnen. Jag har allt detta minus souvenirerna, men fortfarande massor kvar att göra och leva.

Har vinkat av mina två killkompisar, som jag hängt med dag och natt i fem dagar. Vi har haft riktigt roligt, de i slutet av sin resa, jag i början på min. Skilda världar.

Vi har thaiboxats, partajat, slappat, käkat, kollat film och sjungit karaoke. I morgon åker jag också till Bangkok och möter upp dem för en partykväll, deras sista. På lördag flyger jag vidare till Australien.

Det känns overkligt och riktigt spännande. Ska träffa min vän där, som förberett en femdagars dyktur direkt på måndag. Det ska ju blii hur bra som helst, en roadtrip för att få se lite av landet down under och samtidigt får jag dyka. Sen ska jag nog på egen hand bege mig en sväng till Whitsunday Island, som ska vara fantastiskt vackert, men ligger långt från dit jag ska först.

Därefter väntar mer på agendan från min infödda guide, Byron bay och överraskningar. Ser verkligen fram emot det!

Såhär långt är livet på resande fot grymt roligt, och ensamheten har jag inte upplevt så mycket av ännu, förutom de första sega dagarna här. Har träffat massor med folk och har kontakter i tre länder att hälsa på nån gång framöver, alltid bra!

Näpp. Nu ska jag ner o ta sista vändan på playan, sen är det thaiboxning igen. Hur kul som helst.

Jo, igår paddlade jag kanot också. Förutom en spräckt läpp fick jag trevligt sällskap, träningsvärk och en vy av öns alla stränder från havet. Med ett badstopp på en otroligt vacker och ganska tom strand.

På återhörande!

Nu sitter jag har...fjarde dagen, tror jag, pa Koh Samet..gor ungefar samma saker varje dag, piffar till det med en pedikyr har och en Chang beer dar...

Resan gick bra, lagom sleten kom jag till Bangkok, drog en vanda och inhandlade tygvaska, schampoo o sant. Satte mig och skulle ata middag pa ett hak o ta en bars (resans forsta faktiskt) nar plotsligt en brittisk kille knackade pa ryggen.

Det slutade med att vi satt o drack ol till tva pa natten och hade valdigft skoj. Men sen nar jag skulle ga, for jag skulle upp tidigt o ta bussen, sa fick jag ett skamligt forslag som jag snabbt duckade for. Han bad om ursakt, haha.

Naja. Tankte att det var ju inga problem att fa sallskap, middagskompis forsta kvallen var ju lovande.

Men nu ar jag inne pa femte dygnet utan ett riktigt samtal och jag har slut pa overraskande skamt och practical jokes till mig sjalv. Sa sugen pa att bara ha nan att snacka skit over en ol med. Men denna o ar nog fel stalle. Antingen ar det par eller thai-turister. Knappt nagra backpackers i samma sits.

Dessutom ar jag lite besviken pa on, det vaxer..det ar en nationalpark, men skrapet ligger i drivor pa stranderna, flaskor, plast, burkar, skor, allt mojligt..och de bygger frenetiskt. Pengarna har tagit overhanden. Gick precis en eftermiddagspromenad langs hela stranden och det vaxte av obehag.

Naja. Snart australien, har fan ingen aning om vilken vekodag det ar, men om typ en vecka. Haha. Jag ar sa dar odragligt dagvill som bara manniskor pa semester kan vara.

Pa aterhorande!

Hell-week. Det är väl det ord som snabbast kommer till mig när jag ska försöka beskriva den senaste veckan.

Och toppingen på glassen kom idag. Upp, smått bakis efter en dejt med kexet där vi lyckades hälla i oss varsin flaska vin och prata igenom allt och ingenting.

Kl 09:00 var jag upp och runt. Försökte bringa ordning i kaoset som skulle föreställa min packning och mitt hem. Efter en lite krasch, med tårar, ångerkänslor och uppgivenhet, så fick jag ordning på det sista. Stressad. Med följden att i sopsäcken som skulle innehålla mitt täcke och min kudde kan man numera finna en kökskniv, några servettringar, några flaskor ajax, vim och tabort, en tidning, ett vykort..och...ja...min tidigare så anala ordning i packning fullständigt löpte amok idag och spårade ur i vild galopp.

Men lägenheten är tom, luktar vim och väntar på sin nästa inneboende. Jag tog ett hjärtknipande farväl idag vid sextiden, och nu sitter jag hemma hos syster och hennes pojkvän och har druckit champagne, lekt med trollet (hjärtekrossande farväl väntar där), ätit kolgrillad middag och pratat.

I skrivande stund undrar jag vad jag har ställt till med. Rufus Wainright i öronen, min underbara syrra, ett troll och en jättesnäll pappa troll. Alla vänner, allting. Varför lämnar man det för något outforskat och säkert ensamt och jobbetigt och....tja...Så snurrar det i huvudet nu, när tårarna ligger strax under mascaran och väntar på att få ställa till med en scen.

Även om jag vet, och alla andra säger, att jag har mitt livs resa framför mig, att jag just nu faktiskt står inför och i början av, något som jag kommer minnas resten av mitt liv, något avgörande, något stort.

Men. nu ska jag njuta av stunden. Ett glas vin med syster och hennes man.

Och sen. Avfärd. Om sisådär 20 timmar prick.

Packningsbekymmer. Det blev proppfullt...

Den tömda lägenheten, en sista titt och ett sorgligt farväl.

En kort andningspaus.

Jag är satan så effektiv att jag slår ihjäl mig själv med häpnad. Jag trodde ju ett tag där att jag hade förlorat förmågan att jobba efter något halvårs jobbsurfande.

Idag har jag färdigställt kreditbedömningsunderlag för två prospekt (i en global koncern är det INTE råttskit som ska fyllas i..suck).

Jag har rensat mail och papper.

Skickat en "allt-om-min-lägenhet-lista" till min hyresgäst.

Lunchat med miljövänlig dejt som numera bara är kompis, smidigt uppstyrt.

Fryst träningskortet.

Åkt hem och på fyrtio minuter hävt upp astunga kartonger på vinden. Rensat skafferiet. Burit upp ännu mer på vinden. Slängt halva kylskåpet.

Nu ska jag bege mig mot city där jag ska träffa syster och få den ansiktsbehandling jag mottog tacksammast i födelsedagspresent.

På vägen ner tar jag naturligtvis med mig de fem soppåsar som står i hallen.

- Kan du förstå?

Så skulle farmor ha sagt om hon hade levt, varit vid god vigör och kikat in i min lilla lya i detta nu. Packningens små praktiska pryl-bäckar ligger på soffan och bildar tillsammans en stor å, oavsett hur små de är. De där ströprylarna som man aldrig riktigt vet under vad de ska kategoriseras och följaktligen vilken låda de ska stopas i för enklast åtkomst vid hemkomst, de ligger och pryder härligheten på spridda håll.

Men. Jag ser ett tydligt mönster i kaoset. Det finns en ordning.

Halleluja - fan har blivit gammal och har blivit en uppstyrd tös, som mina vänner rimmade på avskedspresenten. De är lite häpna och jag kan inte klandra dem. Jag delar denna häpnad måste jag säga.

En mapp med resedokument, dykcert, pass, biljett, försäkringsbevis, scannade kopior är mailade till undertecknad i händelse av ohederliga typer. Lägenheten nästan tömd, packningen nästan genomgången, visum ordnat osvosv etcetc (ja, jag väntar på bakslaget..vad kan jag ha glömt?).

Nu ska jag knoppa.

Imorrn kl 0520 går ett tåg som jag förhoppningsvis påstigit i god tid. Årets och kanske karriärens - i alla fall denna karriärs - sista kundbesök skall genomföras.

Hoppas nu bara att jag somnar, ovan vid en rak rygg som jag är. Rent bokstavligt alltså, inte metaforiskt.

Och jag börjar faktiskt känna en sann förväntan under Avskedens tunga ok- men säg inte det till någon...

Gårdagen var mycket effektiv. Blev faktiskt nästan svettig.

Facit blev

fyra till vinden uppsläpade kartonger och en nästintill bruten rygg (sexy back?) samt en tetris-inspirerad omfördelning av utrymme i vindsförrådet. Analt I tell you..

Fix med prospekt på väg in (som meddelade mig, en ytlig affärskontakt att han längtade hem från tjänsteresan långt bort och saknade sin fru?!). Måste börja fundera på vilka signaler jag sänder ut när jag skriver "Med vänlig hälsning"...eller nej förresten. Jag slutar ju nu.

Dammsugning av lägenheten (jag upptäckte att halva min frisyr låg utplacerad i alla väderstrecken, stressad?) och ihopsamlande av viktiga dokument som skall med på resan.

Kort promenad över puckeln till fina vännen och hennes nyblivna sambo, där jag lagade middag som tack för lite hantverkshjälp. Samtidigt passade jag på att låna lite musik av de smakbegåvade turturduvorna.  

Nu på morgonen har jag höjt taknocken ytterligare lite med ett lån som undertecknats, samt öppnat ett nytt konto (för ständiga utflöden), så jag kan fördela reskassan på två konton med två kort. Ifall Olyckan skulle vara framme.

Men det är en lång väg att gå innan jag är klar...