Filosofias Tripp

Hell-week. Det är väl det ord som snabbast kommer till mig när jag ska försöka beskriva den senaste veckan.

Och toppingen på glassen kom idag. Upp, smått bakis efter en dejt med kexet där vi lyckades hälla i oss varsin flaska vin och prata igenom allt och ingenting.

Kl 09:00 var jag upp och runt. Försökte bringa ordning i kaoset som skulle föreställa min packning och mitt hem. Efter en lite krasch, med tårar, ångerkänslor och uppgivenhet, så fick jag ordning på det sista. Stressad. Med följden att i sopsäcken som skulle innehålla mitt täcke och min kudde kan man numera finna en kökskniv, några servettringar, några flaskor ajax, vim och tabort, en tidning, ett vykort..och...ja...min tidigare så anala ordning i packning fullständigt löpte amok idag och spårade ur i vild galopp.

Men lägenheten är tom, luktar vim och väntar på sin nästa inneboende. Jag tog ett hjärtknipande farväl idag vid sextiden, och nu sitter jag hemma hos syster och hennes pojkvän och har druckit champagne, lekt med trollet (hjärtekrossande farväl väntar där), ätit kolgrillad middag och pratat.

I skrivande stund undrar jag vad jag har ställt till med. Rufus Wainright i öronen, min underbara syrra, ett troll och en jättesnäll pappa troll. Alla vänner, allting. Varför lämnar man det för något outforskat och säkert ensamt och jobbetigt och....tja...Så snurrar det i huvudet nu, när tårarna ligger strax under mascaran och väntar på att få ställa till med en scen.

Även om jag vet, och alla andra säger, att jag har mitt livs resa framför mig, att jag just nu faktiskt står inför och i början av, något som jag kommer minnas resten av mitt liv, något avgörande, något stort.

Men. nu ska jag njuta av stunden. Ett glas vin med syster och hennes man.

Och sen. Avfärd. Om sisådär 20 timmar prick.

Packningsbekymmer. Det blev proppfullt...

Den tömda lägenheten, en sista titt och ett sorgligt farväl.