Filosofias Tripp

Back in the sofa. Förvånansvärt lite på TV så jag missade nog ingenting av värde, istället hade jag en trevlig dejt.

En sak jag funderat på. Ute på lokal kan ju folk, och ibland även jag, kyssa främlingar och liksom inte ens gå över en tröskel. Men, något jag har märkt är att efter en, två, tre dejter, så blir det liksom..lite awkward. Man känner personen litegrann, just på det första lära-känna-stadiet. Men inte såpass att det känns bekvämt att börja släta av varandra utan synbar anledning. Hur tar man det steget på ett smidigt sätt?`För efter säg fem dejter, och det inte har hänt nåt, så börjar det ju bli pinsamt för att de gått så lång tid utan att något hänt, kanske är man till och med på något slags kompisstadie och det blir märkligt att börja hångla mitt i diskussionerna om hur duktig man är på jobbet.

Hade ingen direkt lust att ta det här steget idag dock, men jag har funderat på detta sen jag gav mig ut i dejtingsvängen. Det är lättare att kyssa en komplett främling på lyset än en halvbekant i halvmörkret.

Nåja. Nu ska jag luta mig tillbaks, hoppa i säng efter den sedvanliga kvällsro-tekoppen och skutta upp till gymmet imorrn innan jag hämtar trollet på dagis och spenderar natten som ensamstående småbarnsförälder på söder. Ska till och med göra frukost och lämna på dagis fredag morgon.

Intressant, mysig fältstudie ska det bli.

Kanske säger jag som min kompis piraten skrev i ett sms tidigare ikväll efter en dygnslång sejour med systersonen:

"femåringen avlämnad efter ett dygns barnpassning. Den biologiska klockan har stannat och visarna ramlat av"

Sen ska jag tvätta bort fläckarna och bege mig till mötet där jag ska få veta exakt hur inkonsekvent jag är och om det går min väg, få ett jobb.