En helt vanlig tisdagsfundering

08 dec kl 22:23, 2009

Skrivet av bloggisen under kategorin Relationer | 2 Kommentarer | Permalink

 Varför blir man nostalgisk när det nykära gradvis övergår i en tryggare känsla? 


Jag kan sakna, och lite sörja, det. 


Jag gillar den där initiala galenskapen. Den som gör att man är vaken alldeles för länge, tar långa omvägar för en extra timme ihop, ringer upp sekunden efter man lagt på bara för att säga att man saknar personen. 


Men förändringar är inte alltid av ondo.


Så varför vill jag att det bara ska fortsätta, ett litet tag till?


Jag gillar ju galenskapen.  


 

« Status | Hem | Fr*dagsm*s »

Kommentarer:

Åh. Vet vad du menar. Den där känslan..

Skrivet av Ninde den 29 december, 2009 kl. 14:23 #

Mm..den är härlig - undrar om inte tricket är att hålla liv i den, med lite sporadisk galenskap. Så blir det inte så..förutsägbart liksom :)

Skrivet av Filosofia den 31 december, 2009 kl. 14:18 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg