Filosofias Tripp

 Som en gammal kompis jag inte träffat på länge. Så känns den här bloggen. Som har så mycket av mitt liv de senaste tre och ett halvt åren ungefär. Saknar den faktiskt. Ska jobba på det. För min egen skull, en ventil från den officiella världen. 

Här sitter jag i natten och kan inte sova. För mycket på gång i huvudet och för lite i kroppen tror jag. 

Jag har köpt lägenhet. Typ skaffat pojkvän, som jag förvisso sällan träffar men ändå. 

Jobbet är väl smolket i bägaren just nu. Egentligen går det bra. Börjar rulla. Men samtidigt är företaget i gungning och det är nya besked, vändningar och indikationer dagligen. 

Jag börjar bli avtrubbad, men ligger ändå i sängen och funderar på hur jag bäst uppdaterar mitt CV. För ingen går säker nu. 

Men en sak har denna vinter återigen fört upp till ytan, något jag egentligen lärde mig för snart tio år sedan, den riktigt hårda vägen. Distansen till vardagliga problem. Vänner omkring mig som går igenom långt tyngre saker ger mig den tillbaks. 

Grannen har i sedvanlig ordning kalas mitt i veckan med högljudda pojkar, jag längtar till flytten och kommer garanterat inte orka upp till träning i morrn. 

Men det är skitsamma. Det löser sig. 

Kroppen och knoppen går att jobba på. Grannen kan jag säkert få vräkt och jobb finns det nya av. 

Jag är kär, har fina vänner och en hyfsat funktionell familj. 

På det kommer man långt.

Kanske hela vägen till en god natts sömn