Filosofias Tripp

Okej. Jag är officially jävligt stressad. Fast på ett angenämt sätt.

Det har varit ett rasande tempo på sistone och jag kan ärligt talat inte minnas sist jag hade tid att sitta ner och "ta tag i saker". Just nu känns det som om jag lever i ett ständigt improvisationsmoment (där var ett långt ord). Jag vill på intet sätt låta någon som helst Jante få vatten på sin kvarn här. Jag längtar efter ett andrum.

Efter tre månaders arbetslöshet = mycket tid att hitta på obskyra projekt i hemmet (läs rummet), måla tavlor, läsa, träna, umgås med barn jag gillar, promenerea, reflektera så..ja..nu är det bara en enda radda av deadlines. Och Sociala Evenemang. Som varit svinroliga.

Som på en given signal så har jag och mina kära vänner ungefär samtidigt insett att hur roligt vi än har det, så måste vi stanna upp. Fan, en har ju till och med fått fysiska minusnivåer i kroppen och gått igenom provsnurran. Lyckligtvis på  väg åt rätt håll nu. Men det är dags att andas.

Och det är precis vad jag ska göra. Hur roligt jobbet än är just nu och hur roligt jag än har på fritiden den lilla, så längtar jag som fan till de kommande fyra dagarnas vila*. Syrran visste vad hon rimmade om när hon beskrev skärgårdsvistelsen jag fick i present;

..."i dagarna fyra ska vi bada, dricka vin och softa, långt, långt bort från såväl Tylösand som Tofta. nästan inte en enda Svenne Banan, bara måsskrik och vågskvalp hela dan"...

Som jag längtar. Och som jag ska fota med min nya kamera, lära känna henne lite bättre manuellt... :)

Först ska jag bara tvätta klart, packa klart och jobba lite till.

Over and out!

*Nepp. Det finns inte ens el där. Så mobilerna kommer oundvikligen att döden dö och jag kommer oundvikligen att behöva lyssna till syrran och mina inre demoner. Helt okej med mig.