

27 aug kl 22:06, 2007
- Kan du förstå?
Så skulle farmor ha sagt om hon hade levt, varit vid god vigör och kikat in i min lilla lya i detta nu. Packningens små praktiska pryl-bäckar ligger på soffan och bildar tillsammans en stor å, oavsett hur små de är. De där ströprylarna som man aldrig riktigt vet under vad de ska kategoriseras och följaktligen vilken låda de ska stopas i för enklast åtkomst vid hemkomst, de ligger och pryder härligheten på spridda håll.
Men. Jag ser ett tydligt mönster i kaoset. Det finns en ordning.
Halleluja - fan har blivit gammal och har blivit en uppstyrd tös, som mina vänner rimmade på avskedspresenten. De är lite häpna och jag kan inte klandra dem. Jag delar denna häpnad måste jag säga.
En mapp med resedokument, dykcert, pass, biljett, försäkringsbevis, scannade kopior är mailade till undertecknad i händelse av ohederliga typer. Lägenheten nästan tömd, packningen nästan genomgången, visum ordnat osvosv etcetc (ja, jag väntar på bakslaget..vad kan jag ha glömt?).
Nu ska jag knoppa.
Imorrn kl 0520 går ett tåg som jag förhoppningsvis påstigit i god tid. Årets och kanske karriärens - i alla fall denna karriärs - sista kundbesök skall genomföras.
Hoppas nu bara att jag somnar, ovan vid en rak rygg som jag är. Rent bokstavligt alltså, inte metaforiskt.
Och jag börjar faktiskt känna en sann förväntan under Avskedens tunga ok- men säg inte det till någon...