Filosofias Tripp

 Det här kan vara min sista singelfundering. Jag tror nämligen att jag är på väg över till något annat. Så sakteliga. 

Jävlar vad det känns konstigt att skriva. Jag provar igen. 

Jag är nog inte helt singel längre med allt vad det innebär. Det är faktiskt första gången jag ens tänker denna tanke insåg jag nu.

Dock är allt, som vanligt när det gäller mig och kärlek, lite komplicerat. Så för att ta udden av det så är jag inte officiellt i en "normal" relation heller. 

Men det har börjat. Det där härliga pirret är konstant. Längtan. Liv i kroppen som inte bara kommer från min egen sinnesstämning utan från en extern energikälla. En klockren faktiskt. 

Det är något som har växt fram under en längre tid och sakta brutit sig igenom alla hinder, som från början gjorde att jag inte ens i min vildaste fantasi trodde att jag skulle sitta här idag och knåpa ihop detta. Lite som om Mats WIlander skulle vinna Wimbledon nu OCH en grammis för bästa textförfattare (jag har ju kvar min böjelse för metaforer).

Hur det går får vi se men det tänker jag inte oroa mig för. Nu är nu och nu är härligt. Efter mitt uppbrott med kexet vet jag att jag klarar det mesta så det är ingen idé att oroa sig. 

Det här kommer inte bli lätt men det det känns ändå så rätt. 

Shit vad sjukt. 

Jag måste nog ta och klura lite till på det här. Ja jävlar.