Filosofias Tripp

Vad skönt.

Sitter i soffan, har städat lite och slappar nu framför datorn/TV:n/tekoppen.

På onsdag är det dags att åka ner och träffa lite släktspöken. Försöker förbereda mig på en mindre chock. Mormor är tydligen inte sig lik och huset. Ja, det är inte vad det varit. Och det var inte bra. Så hur saker ligger till nu vågar jag knappt tänka på.

Det här låter nog konstigt för de som inte är insatta. Men saker och ting har pågått utan att vi vetat om det och pga av sakernas läge har vi inte kunnat åka dit. Det lämpar sig inte för barn att vara där. Så de har kommit hit istället.

Vi ska i alla fall reda upp i misären och förhoppningsvis lyckas övertyga en mycket orolig mormor om vad som är bäst att göra.

Här har jag inte ens nämnt en tiondel av allt som skett i min släkt och då har jag ändå nämnt ett kidnappat barn, dödsfall, sjukdomar och annat.

Som sagt. Det finns stoff i vår historia att skriva många böcker om.

Just nu är jag bara så trött på att se hur en förut så funktionell sammansättning människor bara glider iväg. Visst fanns problem förut, men vi var normala, de var normala och vi hade sådana fantastiska träffar förut. Nu är många borta och de som är kvar är inte vad de var.

Det gör mig ledsen.  

Och väldigt målmedveten. Från den här generationen och framåt ska vi släppa allt immateriellt arv.