20 okt kl 03:24, 2007

Skrivet av bloggisen under kategorin Resdagbok | 0 Kommentarer | Permalink

Ja, jag vet. F'lat. Men nu tankte jag slass mot mitt daliga samvete och uppdatera lite. Till och med lagga in nagra bilder.

Livet i Australien ar over alla forvantningar. Det har landet ar nog omojligt att vantrivas i, omojligt att ha trakigt i, omojligt att inte hanforas av. Jag ar nyfralst. Skulle latt kunna tanka mig att flytta hit om det nu inte lag sa satans langt fran alla de om betyder mest for mig. 9 timmars tidsskillnad och ett halvt jordklot.

Jag har hittills roat mig med att hanga runt i Brisbane, Town of 1770, Airlie Beach, Whitsudays och nu senast Hervey bay. Den klassiska backpackerrutten, minus Cairns, Surfers Pradise och Noosa. Men jag har ju sallskap stor del av tiden av min lokale guide, dykinstruktoren. Jag har fatt bo dar och gastvanligheten ar till och med storre an de sager. De ska till och med ringa runt till vanner i NZ sa att jag har delar av resan bokad nar jag aker dit om bara tre veckor.

Jag har hangt med hans vanner ocksa, varit ute o svirat, hangt med pa fragesportkvall (dar otroligt ong en fraga om svenka kungen kom, efter att jag skamtat att jag hoppades pa svenska fragor. Bara jag kunde svaret, haha)

En sak ar saker - tiden rusar ivag. Fyra veckor har gatt i morgon. Eller ar det fem? Har tappat kollen pa tid och dagar har faktiskt.

Jag beslutade mig for att resa lite sjalv ocksa. Valet foll pa en farmvistelse, for att fa se hur de jobbar och lever pa en australiensisk farm, eftersom jag faktiskt har rotter i jordbrukarland. Jag angrar inte att jag valde detta. Efter laaaang vantan pa tag och bussar, samt langa resvagar, hamnade jag till slut pa en farm utanfor Rockhampton. Tva natter och tre dagar skulle jag tillbringa i odemarken, utan mobiltackning men som tur var med internet. Lite skadad ar man ju. Vistelsen pa farmen var underbar. Borjade varje morgon med en ridtur, redan vid sju bar det v pa en westernliknande sadel, med losa tyglar, ett nytt satt att rida for mig, men valdigt roligt. Ju stramare tyglar, desto mer troligt att hastarna drog ivag o brakade. Motsatt agerande mot hemma, korta tyglarna for att hindra hasten fran att dra ivag. Jag fick driva boskap, lara mig oppna o stanga grindar och kolla status pa kalvande kor, allt fran hastryggen. Hur kul som helst for en gammal hasttjej. Mannen som var ansvarig for hastarna, en sann hastkarl med underbar hand med dem, verkade gilla mig. Gav mig en ny hast varje dag, storre utmaning, roligare ridning.

Utover ridandet testade jag ocksa att kora motorcykel, en forstagangsupplevelse for mig. Skitkul och lite svart i borjan med vaxlar. Sen fick vi ta en tur runt markerna, nar vi val kande oss trygga. Nu var detta en valdigt liten farm i aussie-matt, men motorcyklar, 4-hjulingar och i vissa fall helikoptrar, ar nodvandiga redskap for att kunna halla koll pa hela farmen eller cattle stations som de storre heter (vissa lika stora som Sormland).

Efter min farmvistelse var det dags tt ga fran lugn och ro och tidiga kvallar till partaj, gung och tidiga morgnar istallet. En eglingstur i the whitsundays, i sann backpackeranda. Kul att uppleva det ocksa, och det kan liksom inte bli som en spritbat i Grekland, det ar for vackert och sagolikt darute. Det kanns som ett paradis, oavsett om man har aspackade irlandare pa baten.

Sag delfiner, skoldpaddor, havsormar, fantastiska strander och at helt ok mat pa baten. Tva natter i oskon sang och en duns in i relingen efter en hog vag gav mig dock vansinnigt ont i svanskotan. Nagot jag fortfarande lider av. Naja. Det ska kannas att man lever.

Aterstoden av tiden har ska jag tillbringa i 1770, pa en privat farm langre soderut samt se Byron Bay och avsluta i Sydney, dar jag numera har en kompis ocksa som borjat planera en utekvall vardig avskedet.

Aterstar att se om jag kommer tillbaka hit pa en langre vistelse. Det ar valdigt langt hemifran och jag tillhor ju den skaran som vardesatter och forsoker varda mina vanskaper och familjerelationer. Hur skulle jag kunna vara borta ett ar eller mer?

Well. Tillbaks till holiday mode, dvs inga grubblerier, bara svinga sig ner till playan, spana efter delfiner och lasa en bok. Jag ar just nu i Hervey Bay pa egen hand, fick lana en skon skrotbil och jag kan saga att det ar en enorm kansla att susa (naja, skaka) fram pa fel sida vagen, vaxla med fel hand och ha standigt span efter kangurus som hoppar fram pa vagen. En egokick av storre sort att klara av det och att vaga! Jag alskar ju att kora bil (trots det miljo-ovanliga i detta) och det har ar maxat!

Nedan nagra bilder.