Filosofias Tripp

Hade en helt fantastiskt mysig helg med mitt lilla troll. Vilket har lett till inre monologer för respektive mot hela barngrejen. 

Hon är väldigt belönande och jag älskar henne så mycket som man kan när man inte är förälder. Det blir ju inte närmare föräldraskap än när ens syster får en lite pillemarisk trollunge. Ändå inser jag ätt föräldrakärlek är ännu en dimension uppåt, även om jag har svårt att se hur det går att tycka om henne mer.

Nåväl. TIllbaks till ämnet. Jag satt på bussen hem och funderade. Och jag vet faktiskt inte om jag vill ha barn. Det är inte självklart för mig som det är för vissa. Pratade med ena piraten om det idag och vi båda konstaterade att suget liksom uteblivit. Jag får stora doser när jag vill och däremellan kan jag ha min frihet. Jag måste inte förlägga allt jag vill göra själv mellan 8 och 11 på kvällen. 

Jag förstår inte hur föräldrar hinner göra någonting överhuvudtaget, förutom att jobba (men bara fram till fyra) och leka och sedan sitta trött i soffan. 

Visserligen har jag inte varit så aktiv på en helg som jag var under denna. Skansen, bakning, dockteater, lekparker, fika. Men knappt någon "egentid" alls och när helgen var slut så kändes det som om jag hade missat helgen. Såsom jag känner den alltså. Slapp isoffan, fika med kompisar, kanske en utgång. 

Såg dessutom en nybliven trebarnsmamma på dockteatern, som lät bröstet hänga fritt utanför tröjan när bebisen tog en paus i ätandet. Som om hon helt slutat se på sig själv som en kvinna, på brösten som något annat än en mjölkkanna. Jag vet att inte alla blir så, de nära mig har inte blivit sådana "bara mammor" men lite skrämmer det mig. Att man börjar se på sig själv och sin kropp som någon som bara är till för barnen. 

Trots att det här låter negativt gentemot barngrejen så sitter jag ändå och saknar mitt lilla troll. Hon är obetalbar. 

Men vill jag ha ett eget? 

VI får se hur den där klockan funkar den dagen jag träffar en pojke som skulle kunna hjälpa mig göra den.

Kanske sätter den in med stor kraft, men just nu är jag ganska nöjd som det är.

I soffan, framför datorn i min lilla etta.