Filosofias Tripp

 Nu är den då här. Dagen då jag och min, öh, pojkvän* tar ett rätt stort kliv framåt och kanske cementerar en relation som hittills varit förvånansvärt djup med tanke på dess längd. 

Jag ska träffa en för honom väldigt viktig person och jag är lite nervös. Samtidigt känns det helt rätt och kul att få ta del av den största delen av hans liv. 

Angående oss så har jag nog inte känt såhär förut. Det är en sliten klyscha, alla säger det i början förmodligen, men för mig är den sann just nu. Jag har varit stormförälskad ett bra tag nu, men det är också något annat som kommit på sistone. Inte bara attraktion och skoj, vi har blivit väldigt tajta snabbt även på andra plan. Det är häftigt med människor som bara växer och växer med tiden och inte tvärtom.

En jobbig situation i veckan gav mig en otroligt imponerande, annan sida av honom. Han är inte bara rolig och i mina ögon sexig, han är dessutom en väldigt bra och trygg person när det blåser. 

Av något som kan kallas ren princip så är jag inte snabb med de där tre stora orden, men det börjar fanimej närma sig. 

Vi måste bara få lite mer vardag ihop först. 

Så jag tänkte åka och jobba på det nu. 

* jag har fortfarande lite svårt att på ett helt naturligt sätt säga att jag har en pojkvän. Det har ingenting med känslorna att göra, men att fasa över från en självbild till en annan och landa i den tar nog lite tid.