Livet skulle kunna vara så mycket lättare om man alltid visste exakt vad man ska göra, eller hur?

Aftonbladet eller Expressen? Kyckling på fredag eller lördag? Gå hem eller på efterfest? Skilja mig eller stanna kvar? Bo särbo eller sambo?

Mina har det inte lätt. Hon har fått mängder med råd, uppmuntrande ord, påhejningar och några moraliska pekpinnar nerskrivna här på bloggen. Och i det här triangeldramat finns jag, M, med som nåt som stökar till det ytterligare. Frågan är ju också ställd om var jag står i det här filmiska dramat. Ja, jag har det inte lika stökigt i livet som Mina. Men det är vilset nog för att jag ska fundera på om jag gjorde rätt som lämnade min exfru och om jag gör rätt som halvhjärtad försöker leva ihop med en kvinna som ändå aldrig är hemma...

Men som ni har förstått av Minas inlägg här går hon omkring och funderar på om det är rätt att träffa mig överhuvudtaget. Hon skriver att jag "plötsligt ändrar inställning och nu föreslår att vi ska träffas". Ungefär som att jag ger med mig och släpper in henne i mitt liv. Nja, inte riktigt. Jag är mån om att inte stöka till det för henne, utan att ge henne space nog att ta de rätta besluten (om det nu finns enkla vägar och rätt beslut?). Att jag vill träffa henne är enbart av egoistiska skäl. Typ av samma skäl som hon vill träffa mig. Ok, jag kan vara hennes lekkamrat, sexguru, bollplank, älskare, språngbräda eller helt enkelt mannen som visar henne vägen tillbaka till maken genom att ifrågasätta det vi gör.

Nu har Mina tagit time out. Det gör hon rätt i. Senast jag hörde ifrån henne var hon ledsen och trött. Livet där hemma pendlade mellan sams och osams. Ska vi träffas? Ingen aning. Jag låter henne tänka ifred. I dom bästa av världar kommer T hem med en kasse fylld av Amaroneviner, pilgrimsmusslor och en skön massageolja ikväll. Sen bestämmer dom sig för att göra allt som står i deras makt för att lösa situationen, om det så betyder att en av dom måste släppa på stoltheten och integriteten.

Det här var min sista blogg i Minas värld! Det har varit oerhört intressant att följa diskussionerna som man ur ett kvinnligt perspektiv. Jag tror att män har mycket att lära av hur kvinnor tänker. Men jag inser samtidigt att det i mångt och mycket är rätt lika. Fast det beror också på hur man som man kan bejaka sina kvinnliga sidor och kvinnor sina manliga... Kvasielementärt, eller hur?

Puss och kram

M