Ha, ha, ha! M tycker att jag är hämmad. Sexuellt alltså! Han tror att jag är generad över min lust och min kropp. Va! Jag? Jag trodde nog snarare att han skulle uppfatta mig som lite för promiskuös för hans smak...i kombination med viss präktighet förstås. För sån är ju jag. Inte generad direkt. Eller är jag det?

Hursomhelst. Botemedlet mot detta är enligt M att han ska binda fast mig med mjuka bomullssnören och låta mig bli helt utlämnad till honom. Han vill få mig att kapitulera inför mina egna lustar. HUR DÅ??? Undrar jag förstås, väldigt nyfiket.

"Allt handlar om hur man gör det som är lite ovanligt, det som är erotiskt utanför konventioner. Min erfarenhet är att det annorlunda, lekfulla kan ge ytterligare en dimension. Då kan analsex, att smeka sig själv inför den andre, bara ge och inte få, samtidigt oralsex eller offentlig sex upplevas upphetsande och erotiskt av BÅDA parter."

Allt det där låter ok tycker jag. Väldigt ok till och med. Men analsex är inte min grej, påpekar jag. Jag har testat en gång. Med en gift man den gången också. (Fast när jag själv var singel.) Det var inget skönt kan jag meddela och jag drog mig ur fortare än kvickt. I dubbel bemärkelse kan man säga. Då svarar M så här:

"Analsex är ingen pang-på-grej. Det krävs att man är kåt som fan, väl inoljad både här äoch där, och att smeka och använda fingrarna först. och det är inte mannen som ska ha sex "där bak". Det ska vara en erotisk känsla med händer och fingrar smekandes clitoris och även fylla skötet...samtidigt som den sexuella retningen förstärks av själva analsexet..."

Fattar ni? Det ska va M som får en sån grej att låta så himla skön....

Men att binda? Ska det va nödvändigt? Någon som har erfarenheter?

PS Lyxo va! Att ha en egen sexguru som ska hjälpa en av lösa ens sexuella hämningar. He, he!