Det var precis vad det gjorde idag! 
Mitt under mitt ridpass så small lädret till stigbygeln på min sadel.
Kanske tur man inte var mitt i ett språng över något hinder, då kunde det
slutat riktigt illa.
Fast jag är så otroligt lycklig idag ändå, efter detta ridpasset, på den här
Amigo som bara går ifrån klarhet till klarhet. 
Men det har långt ifrån varit klanderfritt, förra veckan då hade vi tidernas
uppgörelse, då han körde hela sitt register i hopp om att skrämma livskiten
ur mig.

Då han ena minuten skulle stegra sig, för att i nästa prova på att bocka av

mig istället, och när inte det lyckades, så prova han slutligen på att försöka
skrapa av mig mot sargen, men som tur är, så blir jag inte så lättskrämd.
Men idag så var han som förbytt, med andra ord snäll som en liten kissekatt.
Han fullständigt dansa fram och helt utan olater, ja spinner vidare och säger
hade det funnits en tävling idag, då hade vi nog sopat rent den banan .
Så nu tänds ett litet hopp inom mig igen att eventuellt någon gång nu
framöver komma ut på tävlingsbanan igen...och få mitt lystmäte,
för detta går inte att beskriva i ord för där finns nog inget annat i hela
världen som kan ge mig detta sanslösa lyckorus.
För ridning är som musik...och när ryttare och häst blir som ett,
och allt klaffar!
Det är just detta samspel som är det ultimata klimaxet!



















Skrivet av Lennart den 13 januari, 2007 kl. 08:20 #
Skrivet av Caroline den 13 januari, 2007 kl. 09:14 #
Skrivet av Witch den 13 januari, 2007 kl. 11:29 #
Skrivet av Bobby den 13 januari, 2007 kl. 11:52 #
Skrivet av Lennart den 14 januari, 2007 kl. 19:07 #
Skrivet av Alkiz den 14 januari, 2007 kl. 23:31 #
Skrivet av Sussi den 15 januari, 2007 kl. 20:34 #
Skrivet av Sussi den 15 januari, 2007 kl. 20:56 #