Bob Hansson

 Tankar för dagen fel människor

här kan du lyssna:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1165

  Läser Ann Heberlein. Jag gör det ibland. Det behövs. Vid en strand i Mexico, efter att ha mediterat, simmat och tagit min första frukosttugga slår jag upp ”Ett gott liv.”

POESIN KAN VARA SOM EN STÖRNINGSJOUR. 

DEN MAN RINGER FÖR ATT GRANNARNA ÄR FÖR TYSTA, DEN MAN RINGER FÖR ATT ÄNTLIGEN 

SOVA SÄMRE.

"

- Stör jag.

-  Du inte bara stör, du rubbar hela min existens. Välkommen in.

Skrev Poeten Eva Kilipi. 

Det gjorde hon rätt i.

Hoho! Ibland är det roligt att googla.

   För några år sedan gick debatten om en litterär Kanon runt på kultursidorna och nu när jag läst igenom en gammal artikel, av Cecilia Wikström (fp), så kan jag liksom inte låta bli att vilja bli full. Jättefull. Så här definierar hon problemet:

"

på skolans område ser vi en tråkig utveckling vad gäller kärnämnet svenska. Var femte niondeklassare lämnar grundskolan utan att riktigt förstå en text på svenska och saknar förutsättningar att uttrycka sig i skrift. Det är djupt orättvist att konstatera att i dagens skola klarar sig barn med svenska föräldrar bättre än invandrarbarn eller barn i hem utan studietradition.

”

Jojo. Den här problemformuleringen är aldelles lysande. Och allvarlig. Så förutom den tråkiga svenska hon själv använder sig av, som bara den får det att rycka i absintarmen, är det inte förrän man läser hennes lösning på problemet som man verkligen vill supa sig själv under bordet. Ni vet, inte supa för att man är glad, utan för att man vill glömma. Glömma vad? Det här:

"

En offensiv satsning på att alla skall få del av den svenska litteraturen skulle kunna innebära att en ”kanon” av de viktigaste verken inom svensk litteratur tas fram. En sådan kanon skulle innehålla exempelvis Bellmans epistlar, Lagerlöfs Nils Holgersson, Mobergs emigrantepos, Tomas Tranströmers dikter eller delar ur Kerstin Ekmansskönlitterära produktion.

"

Många tror ju att den bok  som kan bli den som till sist intresserar någon som är helt  av ointresserad av littertur, och knapp behärskar språket, skulle vara en bok som angår, och då  väldigt tydligt, dess eget liv. Alternativ förståss, en bok med mycket mord. Eller naket. Eller Zlatan. Men enligt riksdagsledamot Wikström är den bok som bäst konkurrrerar med sånt som poplärkultur, spel, knark och annat fanstyg: Bellmans Apistlar!    Underbart. Så himla underbart att hon fortsätter med att hålla med sig själv:

”Denna litteraturkanon skulle sända en klar signal om vikten av att ta del av det gemensamma språket och litteraturen. ”

Nu förbehåller jag mig räten till att tro, att det som väcker läslusten, inte är maktens klara signaler om vikten av litteratur, utan litteraturen själv. Vad Wikström gör är att betrakta den littertur hon själv föredrar, som den i alla lägen mest kvalitativa. De som allra minst läser romaner är unga killar. Och de ska frälsas med Kerstin Ekman. 

  Sorg. Sorg som knottrar sig i struphuvudet. 

När folkpartiet vill sända en klar signal - det är då man vill låsa in dem, med sina apistlar och stängare straff i ett avlägset fyrtorn. Så kan de sitta där, sända klara signaler som för en gångs skull -  kan göra lite nytta.

 Hon kan vara löjlig och sur och anklagande och helt orationell och naturligtvis lite korkad. Och hon kan vara svartsjuk, ni vet inte hur tacksam jag är över att hon är det. För jag är det. Innan har jag varit tillsammans med människor som vägrat att erkänna någon svartsjuka, för svartsjuka har varit ngt fult, ngt som bara jag har haft.

  Jag har haft relationer där jag varit sämst på att gömma undan och därför på allvar trott att ja, jag är den dåliga, jag måste säga förlåt och sedan måste jag skärpa mig och inte vara den jag är utan någon annan som är bättre, ja, jag måste genast bli en bob.2.0. Och ja, det är underbart att förändras. Det är underbart att se på sina misstag och lära sig något av dem, det är underbart att upptäcka att man har verktyg i sina händer man tidigare inte ens visste fanns, det är underbart att se vägar genom sin bröstkorg som man inte hade en aning om, det är underbart att bli bättre på att hantera sin rädsla, det är vackert att vilja förändras eftersom förändringen är möjlig men det är inte så vackert, när vi vill förändras utifrån rädsla, utifrån den jobbiga känslan av att, jag duger inte som den jag är, jag måsta skynda mig och bli någon annan.

 Det är inte kul att förändras av tanken; om jag inte ändrar mig, förtjänar jag inte kärlek och kommer att förlora den.

  För vet du vad, du förtjänar kärlek. Långt före du gjort upp med alla dina brister, rädslor, idiotier, så förtjänar du att bli älskad.

  Det är hemskt när vi glömmer bort en sådan enkel sanning, det är hemskt när vi gör oss så ensamma så att vi på allvar tror, att de andra förtjänar kärlek, men inte jag, det är hemskt när vi på allvar försöker intala oss själva, att vi är sämre… 

  Så när min flickvän blir lite svartsjuk och så, blir jag förstås också arg och kan känna mig förorättad när hon inte litar å mig osv osv men bredvid det här, känner jag också tacksamhet, tack för att du visar mig vad det är, att vara människa, och om jag bara låter bli, att banna dig för att du är människa, kan jag kanske okcså sluta banna mig själv, för att jag är det….

Ni kanske tycker att det här låter för bra för att vara sant, att bob, så fort hans partner blir arg rädd eller svartsjuk sätter sig ner med ett leende på läpparna och säger, åh tack älskling för att du påminner mig om att jag inte är den enda av oss som är människa, underbart! Ja, det är såklart för bra att vara san. Jag går in i fåniga reaktioner, tro mig, det första som händer efter att jag tänkt att min flickvän agerar som ett barn, är att jag själv gör det. Men, när reaktionerna har lagt sig, så behöver inte min slutsats vara, hon är dum hon har fel, eller jag är dum jag har fel utan istället:

 Ja, det är stort att vara människa, större än vad någon förmodligen kan ha en aning om.

Och ingen är liten, alla är stora. 

  Och det märkligaste av allt, är att alla dessa konstverk, ibland hur genialt utförda som helst, har en livslängd på högst ett dygn, ibland bara några timmar innan de lösts upp under en högtryckspruta tioch förvandlats till ett trafikbolags vandaliseringskostnad.

Ju lägre straff, desto mindre brott. Är det inte fantastiskt? Som framgår av forskarnas Wilkonson/Pickletts bok ”jämlikhetsanden” har ekonmiskt jämställda länder färre brott och lägre straff. (Orsakssambandet dock oklart.)

  I Sverige har jämställdheten minskat de senaste åren. Vi har idag nivåer som enligt SVTs dokumentär ”Lönesänkarna” inte funnits sen INNAN demokratin infördes. I denna tid av minskad jämlikhet, har Alliansen, som av en händelse, de senaste åren höjt straff för ex grova våldsbrott brott. Eftersom straffhöjningarna inte gett önskat resultat, (minskat brott) utreder nu folkpartiet möjligheten att höja dem ännu mer. Om en metod inte fungerar, gör man den ännu mer. I alla fall om man är flumhöger. 

Ingen forskning visar att höjda straff minskar brotten.  Som fd kriminell light blir jag inte förvånad Man begår inte brott som man tror att man kommer att åka dit för. Kriminell är inte synonymt med dum i huvudet.

   Björklund hyllar gång på gång det rationella, de mätbara resultaten, samtidig bedriver han en politik som ignorerar den. För precis som höjda straff inte minskar brott, finns det ingen forskning som visar att betyg i nedre åldern höjer prestationen. Däremot vet man, att de länder i Europa som av tradition har tidiga betyg, är de sämst presterande. (Återigen är orsakssammanhanget inte klarlagt.)

   Ibland, måste man söka sig bort från den politik som så gärna betraktar sig som rationell, och gå till den poesi som av den samme betraktas som flummig, för att slippa – just flummet.

  För att den här bloggtexten inte ska sluta i samma meningslöshet som Björklunds bristande känsla för stil, logik och konsekvens, citerar jag Bruno K Öijer. Fem människotrogna rader med en logik så skarp att utbildningsminister Björklund genast borde idka högläsning.  

mortelyne brukade säja att det inte finns nåt     

skydd, bara hopplöst skyddade.  

den som bryter itu ditt foto är alltid den som du lovat  

att aldrig skada.