Reinfeldt är en modern maoist. Perkele.

08 feb kl 00:11, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 4 Kommentarer | Permalink

Det här samhället kommer våra banbarn le förnumstigt åt.

Jag tror vi närmar oss peaken nu. Jag tror att det här samhället av de nu levande generationerna – håller på att bytas ut. Ännu idag och sen läng tid tillbaka har det dominerande för mänsklig utvecklig varit – ansamlandet av prylar. Från ved till iphones..
 Och varför skulle detta vara på väg att bytas ut?
 För att vi numera har tillgång till så många prylar, att de kommer sjunka i värde. det som finns i överflöd, tappar vi intresset för.
 Prylar finns det gott om men knappast  lycka. Jag har till och med träffat på människor, som så sällan i sitt liva varit lyckliga, att de tror att lyckan itne finns, att det bara är nått slags påhittat ord ungefär som ”treenigheten….”
 Kopplingen prylar-lycka är en kopplig som bevisats vara en ren fantasi. Ökad matriell standard, slutar ganska tidigt göra människan lyckligare, ett stadium vi för änge sen passerat. I verkigheten. Marknaden, och med nästan samtliga politiska partier, jobbar häcken av sig för att vi ska fortsätta tro på den är fantasin. Och inte bara tro på den, utan också  göra våra livsval utifrån den.
 Och det har vi gjort.
 Men det kommer vi sluta att göra.
 
 Matrialismen är den nya Maoismen. En vacker tanke, som knappast funkar i verkligheten.
 

hur ofta lever du?

07 feb kl 21:08, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 4 Kommentarer | Permalink

Har lett en dags retreat med min vän Jens (Crazy Budha), sju timmar ”av något annat…”. Varför? Mycket av det man gör i livet, kan man ju undra om efteråt ”varför skulle det vara bra för? Vad har det jag gjort idag egentligen haft för betydelse?” Ofta känns svaret ganska mediokert, man gör vad man gör för att det är ens liv, liksom. Men idag har jag en tydlig bild som får bli svaret; ett tiotal människor som några timmar tidigare varit smått nervösa främlingar ligget på varsin madrass och allt är så förbannat LUGNT. En frid som, tja påminner om när man har legat med någon och ligger där efter orgasmen och för en stund, verkligen bara är, i ett av slappnat tillsammans… Något som händer långtifrån efter varje ligg. Men utan något som helst ligg hände idag.

 En av de först övningarna som min kumpan Jens gjorde var att man skulle fråga varandra gång på gång, NÄR ÄR ALLT ENKELT?” Frågan upprepas och för varje gång svarar man något nytt. Mitt första svar var, ”äh vad fan det är väll ALDRIG bara enkelt….” Men sen några timmar, så var det just… så, enkelt…” Och för mig, är det ganska banala tillståndet, motsatsen till allt dåligt, motsatsen till oro, kamp, ensamhet och andra moderna samtidstillstånd….
 När vi avslutade var jag gråtfärdig och jag var det av två anledningar dels av tacksamhet, och dels av en aggressiv sorg över; att det inte är så här oftare…. Den där fyra minutersmassagen som var lika mycket rocknroll som iggy pop, lika mycket humor som Robert Gustavsson och lika mycket kärlek som ett rejält hångel: ledde till tanken; allt detta på fyra minuter, och så jävla många fyraminuterspass det finns i ett liv, tolv års skoggång utan ett enda fyraminuterspass i närheten av det här…. Vad ska man säga?
   Det är något synnerligen fel i konungariket världen…
 
 Och sen fick jag ett sms från nån okäns som sa titta på svt kl 20 00, filmen ”Konsten att vara människa”. Så då gjorde jag det. Och ibland händer et att ens liv berikas som tusan bara av att sitta still och titta. Och vad handlade filmen om? Tja, att människor gör så många märkliga saker som man egentligen inte vill, bara för att ha råd att leva.
 Men hur ofta känner man att man lever då?
   Hur många minutrar av ett liv – är minutrar MAN VERKLIGEN VILL HA?
   Detta liv vi är redo att betala ett så högt pris för att behålla, när lever vi det?
   Jag avslutar med att citera den utbrända parkeringsvakten i filmen ” om du vill dans disco sju dagar i veckan, så gör det, bry dig inte om vad folk säger, om du vill äta en räkmacka för 70 kr varje dag, så gör det. Gör vad du tycker är kul, sitt inte bara där…

http://svtplay.se/v/1877982/dokumentarfilm/konsten_att_vara_manniska

tvspelstumme på svt

02 feb kl 18:44, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 7 Kommentarer | Permalink

Vaknade upp i Norrtälje i morse och solen sken över havet och jag skulle ha en skrivdag. Men istället spela jag tv-spel med en skräckboksförfattare, jag var brasilien, han var sverige. Han vann. Det är så svårt att passa ibland när alla hela tiden rör dig.

SOm i livet.

Sen åkte jag till SVT på möte och alla skrattade och var glada meden jag mest hade ont i tummen. Svullnaden har ännut inte lagt sig. Det är bevisat, tv-spel är skadligt. Förhårdar om än inte människan, så dock dess tummar.

Annons; a SVTs vägnar söker jag någon som heter daniel och som brukar gå på gym. Seriöst. Hör av er. Puss.

måndag haleluja

01 feb kl 13:12, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 7 Kommentarer | Permalink

Först vaknade jag, sen mediterade jag, sen dammsög jag, sen satte jag in bullar i ugnen, sen kom min bror, sen spela vi shack, sen förlorade jag i shack men min bror vann sen åt vi bullarna sen gick min bror, sen skrev jag så att ja grät och sedan tänkte jag

om jag verkigen börjat älska någon. så slutar jag aldrig. Alla de jag varit närmst, är i någon mån kvar. Det finns, mig veterligen, ingen avstängningsknapp. För vissa är det frihet - detta att sluta älska. Ja, jag förstår tanken, jag tänker den t.o.m. själv. Men nej, det är inte frihet att sluta älska, det är frihet att sluta vara besviken.

   Och sen bloggade jag och sen drack jag kaffe och sen klädde jag på mig och gick ut i en dag som är en av alla dessa dagar att le eller åtminsonde rapa av....

tacksamhet

31 jan kl 22:07, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 4 Kommentarer | Permalink

Tacksamhet, värsta grejen, just nu är jag t.o.m. tacksam över att gud eller evolutionen överhuvudtaget uppfan möjligheten att känna just tacksamhet. världen är stor, lidandets ansikten oräknerliga. så jävla många av dessa ansikte jag som svensk osv, är befriad/utestängd ifrån. tacksamhet.

Skrev jag inatt på facebook och idag svarade en thomas jakobsson ngt som jag ville klippa in här så nu gör jag det:.

Yes sir. Tacksamhet är lycka. Men m... See Moreånga får komplex när de inte kan känna tacksamhet då de "borde". Det vore givetvis skönt att gå omkring att känna tacksamhet för allt möjligt hela tiden men det är inget måste.

Jag tar en liten stund varje dag (ofta blir det på vägen till jobbet) där jag försöker hitta EN sak att vara tacksam för för dagen och det ska vara något nytt. Ibland skriver jag det här. När man öppnar locket på den lådan upptäcker man att den faktiskt är överfulll av saker. Det gör oftast att man kommer i ett annat tillstånd för resten av dagen. Man får börja i det lilla...

Sen var det någon annans som tyckte man kunde strunta i tacksamheten och gå rakt till kärnan, istllet för tacksamhet; bli lycklig rakt av. Han skriver: Tacksamhet utgör det exakta pendlaravståndet till Lycka. Tror jag i alla fall.

  

 

One day retreat II. Workchop.

30 jan kl 16:54, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin turneplan | 5 Kommentarer | Permalink

 

Efter en fantastiskt one day retreat i dec kommer nu en uppföljning!
Mer lek i livet! En present till dig själv från dig själv!
En dag för att inse att livet är en lek. Livet är inte farligt.
Det är inte farligt att misslyckas.  Du är inte mindre älskad när du tappar bollen, du bara tror det.  
 
Bob Hansson (poet/artist) och Crazy Budha (mindfullnes & zen coach) kommer på ett allvarligt vis göra lekfulla övningar som innefattar ”self-inquary” (man ställer helt enkelt frågor till varandra) guidade meiditationer, mindflowskrivövningar, massage, lite dans och andra kroppsaktiverande spektakel!
   Dagen börjar lugnt och tryggt och när du kommer hem kommer du vara väldigt fylld, lugn  och glad!
 Så enkelt är det!

Öppet för alla. Inga tidigare knskaper behövs och alla pratatr svenska.

10-17- Hälsans hus, SÖdermalm. Stockholm.

Begränsat antal platser.

600:- under 25 år.

900:- 25 och över

anmälan till

hejtillbob@hotmail.com

kommer stureplan hata mig nu?

26 jan kl 17:13, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 12 Kommentarer | Permalink

Brevet om mitt Bonniersavhopp kan man skrolla ner till.

Och usch, nu gör det lite ont i magen. Tidningar har ringt och rubriker har skrivits. Mitt ankdammshopp har blivit en liten riksnyhet. Jag blir nervös. Kommer Bonniers bli ledsna och arga och hata mig ? Kommer Bonniers avlönade kritiker kalla mig och mina verk för omogna? Kommer andra författare tycka att jag hycklar och gör mig till? Kommer Bonniers köpa upp ett fotbollslag, samt deras huliganer, kommer jag få stryk på södermalm?  Jävlar. Tänk om allt egentligen handlar om att ordfrontsPelle bjöd på champagne i Göteborg. Tänk om jag inte alls är idealist, utan bara lite svag för efterfester?

Nån frågade mig vad jag hoppas på, Inget särkilt sa jag, förutom att kvartalsekonomins alla representanter läser mitt brev där nedan  och beslutar sig för ett omedlebart samt globalt självaveckla sig! Kanske de kan bilda talkör ropa: Vi lovar att växa upp och ta vårt ansvar, FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT!

Sen är jag hur nöjd som helst.

 

Jag lämnar idag Bonnierkoncernen. Jag går idag till Ordfront/Pocketförlaget.

26 jan kl 09:59, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 31 Kommentarer | Permalink

Efter tolv år och sex titlar väljer jag idag att lämna Wahlström & Widstrand och Bonnierkoncernen. Jag är som författare tacksam för att vad de gjort för och med mig. Jag har känt full uppbackning från mina förläggare och redaktörer på W&W, men det är inte heller de jag lämnar, utan Bonnierkoncernen. Gungorna och karusellernas tid är förbi. Det historiska tivolit är utbytt mot just den grådaskiga kvartalsekonomin som bit för bit plockar sönder, inte bara bokbranschen och arbetslusten i den - utan hela jävla jordklotet..

Det här är kanske egentligen inte en kritik mot Bonnier, utan mot hela den uppskruvade vinstmaximerande hyperkapitalism (va, skrev han det ordet, får man det…) i vilket inte bara Bonniers bokförlag ingår, utan också jag själv).
 
Men: 
   Bonniers vägrar i likhet med de flesta andra förlag att skriva kollektiva avtal med fackförbundet. Det är mig veterligen den enda bransch som det är lagligt att vägra kollektivavtal.
 I Bonnierkoncernens senaste avtalsförslag, kräver de ensamrätt till alla möjliga utgivningsformer, (också såna som idag inte ens finns) men inte för att de nödvändigtvis tänker ge ut en titel (som t.ex: ljudbok), utan för att de annars vill hindra eller försvåra för andra att kunna göra det. Som om de i princip hellre hindrar ett författarskap än låter någon mindre konkurrent sno marknadsandelar…
 Samtidigt borde författarnas position vara rimligen stark. Bonniers kan knappast hota med att flytta produktionen till Kina. Kineser är ännu urusla på att skildra både Jan Guillous barndom, som svenska kriminalares familjeproblem. Men vi bugar och tackar. Eller möjligtvis surar och tackar. Men kvar stannar vi, fast att Bonnierskoncernen just nu börjat förväxla författare med ketchupflaskor.
Maximerad vinst per enhet.
Och kära författare, denna enhet, det är ju du.
Men frågan är inte; är du lönsam lille vän, utan den mer subtila och neurotiska; är du TILLRÄCKLIGT lönsam lille vän.
Tja, är man det?
 
Bokbranschen har efter bokmomsens avskaffande gått med ökad vinst tio år i sträck. Nu är, om jag förstått saken rätt, vinsten nere på den nivå som den hade efter SJU ÅRS UPPGÅNG. Detta är förlagens kris. 2008 gick Bonnierförlagen med 180 miljoner i vinst och 2009 spås den ha ökat. De är alltså inte i närheten av att gå med förlust. De bara agerar som de trodde det.
 (Och är inte det västerlandet i ett nötskal så säg….)
 
 Men så har det blivit, Bonniers tycker inte längre de har råd att ge ut en bok bara för att den går med vinst. Den måste gå med tillräcklig vinst, annars snor den liksom marknadsandelar från andra mer lönsamma titlar. Bonniers verkar numera uppleva det som om de konkurrerar med sina egna författare.
    Bonniers borde gå i terapi.
    Själv går jag till Ordfront.
 
 
Eftersom min nästa roman är en hyllning till det levande, och kritisk mot den överkonsumtion som hotar det - är jag tacksam över att få ansluta mig till ett förlag vars största drivkraft inte är att maximera den ekonomiska vinsten, men den andliga.
 Det här kan låta naivt, men är relevant. Varje år utrotas ca 25 000 arter. Detta som en KONSEKVENS av den vinstmaximeringsiver som chefer i olika stora och mindre bolag världen över lyder under. Mesta möjliga vinst på kortast möjligaste tid. Ett uppdrag de allra flesta styrelser ger sina chefer. Det är, i det stora hela, ett mycket oansvarigt och omoget uppdrag. Man vill liksom dra dem i örat och ryta till åt dem: Livet är inte ett enda ”leka affär”, världen är inte bara en kassapparat, väx upp och ta ert ansvar!
 (Klippt sig har de däremot ofta redan gjort…).
 
På sista tiden är det med allt mer skruvningar i magen som jag legat på ett Bonniersägt förlag. Förutom arroganta avtalsförslag, har Bonniers via bulvaner lobbat för att deras konkurrent (Svenskan) ska få slopat presstöd. Det är ju kanske smart men inte vackert. De har snott åt sig en författare som det lilla förlaget Tranan har byggt upp och som nu har börjat sälja och därmed blivit enormt viktigt för Tranan. Bra för Bonniers stackars bokslut, men inte vackert.
 Och vem om inte Bonniers, ska ha råd att vara vackra?
 Är det verkligen bra om alla VDs, chefer och mellanchefer har som främsta mål att fixa snygga siffror. Är det därför man jobbar med böcker, eller för att dra det ännu längre, är det därför man lever?
 

Kapitalism är dock på många sätt jättebra. Jag vill själv sälja böcker, det är trots allt bästa sättet att få någon att läsa dem. Trots att jag som ung poet hade känslan av att jag fick lära upp mitt förlag att POESI OCKSÅ KAN SÄLJA, har de brunnit för orden och ordens enorma möjligheter!  Bonnierkoncernen har gjort och kommer fortsätta att göra en mängd bra böcker, tidningar och tv. De har en så monopolartad ställning på svensk mediemarknad, att den skulle vara förbjuden i USA. Det är, eller kan vara, ett hot mot både mångfald, estetisk bredd och demokrati. Men Bonniers har varit ett familjeägt företag med ansvarsfulla traditioner. Som nu verkar suddas ut. En borgerlig kulturbärande stolthet byts ut mot en nyliberal desperation. Som om de skulle driva vilken korvkioskskonsescern som helst.

Samtidgt går jag till Pocketförlaget som kommer att ge ut VIPS SÅ BLEV DET LIV, i pocket. Den möjligheten är en av anledningarna till att jag tar det här steget. Fredrik som driver pocketförlaget, har retat gallfeber på de etablerade förlagen, möjligen inte för att han är idelaist, utan för att han är så förbannat kreativ och kompetent. I mina ögon enentrepenör som gjort mer för pocketboken i Sverige än någon annan. Och anledningen till det tror jag är deras LUST. Utan lust stannar sverige. Jag är inte emot sälj, jag är emot det säljs som går ut de inblandades hjärtan.

 Det är dock inte alla styrelser som ger sina VDs ett sådana uppdrag som att till varje pris maximera vinsten. Ett av undantagen är just Ordfront som jag nu gladeligen blir en del av. En författare behöver inte längre kolosserna till förlag. Det man behöver är en aktiv förläggare och en pigg säljavdelning. Ordfront är bevisligen minst lika kompetenta på detta som Bonniers.
   Visst har Bonniers jättemycket pengar, men läggs det verkligen på författarna?
 Jag önskar dock Bonniers lycka till i fortsättningen och tror nog att de får behålla flera av båda av sina förläggare och författare.
 Jag vill dock tacka Camilla Nagler och Helene Atterling som inte bara trodde på min skeva otidsenliga poesi, utan också både gav ut den och förvaltade den till den en dag blev en av de mest lästa i landet.
Ett stort argument för mig att ligga på ett bonnerförlag, har varit att den eventuella vinst mina böcker drar in, inte går raka vägen till ägarna, utan pumpas rakt in i en massa annan, inte lika lönsam utgivning. Det argumentet holkas ur rejält det här året när Bonners sållar rejält i sina författarlistor.
 Är du inte tillräckligt lönsam, får du gå.
 Jag tillhör en av de lönsamma.
 Men väljer att gå ändå.
 Det är sannerligen både med sorg och glädje jag tar det här steget.
 

Heja Världen!

gigg

26 jan kl 03:10, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin turneplan | 4 Kommentarer | Permalink

 

Våren 2010.  Fler bokningar tillkommer.    (jan & feb är mina "lediga" månader.)
  
 26 Jan. Dejavu. Tio minuter, Panorama Kultrhuset. Stockholm.
 30 Jan. Tio minuter, dikt. Burmagala, Allhelgonakyrkan. Stockholm.
 7 feb. One Day reatreat med Crazy Buddha. Workchop.  Hälsans hus. 11-17. (info se, nedan)
 8 feb. Tyresö. Gymnasium. (in
 11 feb. Norrköping. Universitet. 19 00
 
 24 feb. Göteborg. Kulturhuset. Kl 19.

One day reatret. 7/jan.

Temat blir: Mer lek i livet... Vi jobbar på ett lekfullt sett runt temat livslust och den märkliga rädslan för att misslyckas. Tron att man måste vara så HIMLA BRA, för att få vara med och leka och bli omtyckt...

Begränsat antal platser.

Kostnad 900 för dig över 25 och 600 för dig under. INtresseanmälan till hejtilbob@hotmail.com

 

 

pressmedelande om ett pressmedelande

25 jan kl 16:33, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 2 Kommentarer | Permalink

 Exakt kl 10 imorgon förmiddag kommer jag berätta här varför jag väljer att lämna Bonierskoncernen. Efter tolv år är det nu dags.Kl 10 30, En halvtimme efteråt, kommer mitt nya ännu hemliga förlag skicka ut ett pressmedlande.

Å passagens vägnar får sedan be om ursäckt att bloggen i likhet med alla andra bloggar på pasagen har legat nere uder helgen. Världen är ju sällan perfekt, Inte ens på nätet.

Enligt Thomas DIleva, vår egen matchoflummare, är internet GUD. Kanske GuD tyckte vi bloggare skulle ha en ledig helg. IBland tycker ju GUD helt förfärliga saker.

Idag åkte jag tåg och satt och tänkte på ett tv-projekt jag ska göra, och sedan när jag hade tänkt klart på det, slog det mig. HERREGUD,VAD SKA JAG TÄNKA PÅ NU, JAG FÅR JU FAN VÄLJA PRECIS VAD SOM HELST. Tja, kanske en banal insikt. Men jag fick faktiskt lite svinden av tanken, för det blir ju en sån skillnad i ett tågsäte om man tänker på  Bonnier, svältande barn, djuphavsfiske, meditation eller för den delen att kyssas. Nu minns jag dock inte riktigt vad jag valde... Kanske kaffe...

 

bajs är oxå kärlek.

23 jan kl 01:40, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 2 Kommentarer | Permalink

  

Det finns så många minnen i ett litet huvud.
 Hon rusar ut från toaletten ”har jag berättat om min väninna, hennes kille skulle ge henne en ring och smög in i hennes lägenhet. Men där satt hon på toaletten med diare, dörren öppen byxorna nere och precis efter hon släppt sig tittade hon upp och såg honom stå där med en liten fyrkantig presentbox, vet du vad han gjorde? Jag skakar på huvudet, han drog. Sen sågs dom aldrig mer. Vad fan är det mer er killar?
   Har ni fortfarande inte fattat att tjejer bajsar.
 
  Men du har ju redan berättat om det där,  det var ju hon som bad honom dra. Dessutom : också tjejtelefoner har väll en knapp med en sån där grön liten lur.... Då rusade hon argt  tillbaks in på toaletten och efter ett tag ringde min telefon. 
   - Tack för tipset, vill du komma in och se mig bajsa? 
 
   För övrigt skulle vi inte finnas om det inte vore för bajset. Bajs binder koldioxid och drar med sig det ner i jorden och i havsbottnen. Det viktigaste av allt är planktonbajset. Om det inte vore för det, skulle den här planeten ha alldeles för mkt koldioxid i luften och därmed vara sönderbränd för länge sen. Bajs räddar liv.
 
  Min nästa roman handlar därför delvis om bajs.... Den kommer i höst.

 

 

 

 

Hon tillhör en döende ras

22 jan kl 15:41, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 2 Kommentarer | Permalink

 

Ljuset över snön är bedårande. Trädens grenar stilla som hängande frusna ränder av gråt genom luften.
 Allt det här håller på att försvinna. Det går förbi en småländsk mellanstadietjej i putmage och ljuslila overall. Hon kramar en snöboll i handen medan hon nyfiket ser mot mitt hus.
  Hon tillhör en döende ras.
 Allt vi ser är eventuellt på väg att utplånas.
  Det märks inte, med det är där, ur ett geologiskt och biologiskt perspektiv råder det ingen tvekan.
 VI lever i den sjätte massdöden. Under den femte, troligen utlöst av en komet, strök den väldiga floran av dinosaurier ut. Det är nu januari. Nästa gång vi firar nyår, nästa gång vi sätter små raketer i urdruckna champagneflaskor, har ungefär trettio tusen arter från idag -  dött ut.
 Medan vi stretar på.  Och också detta års val, kommer Mona och Fredrik ha precis samma undertext i sina argument:      Rösta  på oss så  kommer  allt  streta   på  som  vanligt….
  Buisnes as usual. LIta på oss....
  Komiken är ofrånkomlig.
  Den sjätte massdöden lär vara den mest effektiva hittlls.
 
 Men det är ett fint ljus i snön i dag, träden på andra sidan ängen är mörka böjda siluetter, som ett avlägset begravningståg…
 Men jag är glad. Jag är ändå glad idag…
 
 
 
 
 

på studiobesök i TVproduktionsvärlden.

21 jan kl 19:39, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 5 Kommentarer | Permalink

 Igår var jag på ett möte. Jag älskar möten. De är så väldigt exotiska. Jag kom till frihamnen och hittade till sist rätt dörr. När jag kom in var det ett stort kontorslandskap med GROVA MATRIAL samt olika kaffemaskiner. Annars var stämningen lite som på RICHE en tisdag. Alla var rätt snygga och ingen över 35.

 Sen fick jag välja kaffe, Sen gick vi in en glasbur. Sen började alla prata. Ordet ”outa” nämnes ett flertal gånger, men inte lika många gånger som ”case”. Jag undrade lite vad det betydde, men gömde bort att fråga.
   Jag är en feg jävel.
   Sen åkte jag hem igen.
 
 Men jag tror att det kan bli en kul grej. I alla fall kul för att vara tv. De visade exempelvis en trailer till det tänka programmet som nästan fick mig att gråta. Den var i alla fall mer rörande än filmen ROAD som jag skrev om i förra inlägget.
 Det kändes märkligt att bli rörd av en tv-trailer till ett underhållningsprogram i en glasbur där ordet ”case” nämndes så ofta….
   Jag är möjligen en naiv jävel.
   Kanske de trodde att jag gjorde mig till, för att verka ”känslig”
   Det skulle inte förvåna mig.
   Jag är en fördomsfull krabat. Men blir ändå fin på bild ibland. 
 
   Sen kan jag tippsa om den här annonsen. För alla som funderar på att flytta.
   Eller för den delen för alla er som funderar på att skratta….
 

http://www.blocket.se/uppsala/Rum_med_Balkong_25502147.htm?ca=10&w=1

 

 

 

 

är du djup min lille vän?

20 jan kl 11:26, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 5 Kommentarer | Permalink

 

Igår var det tisdag jag lekte fågel. Jag flaxade med mina armar i fönstret. Nä. Men jag var på premiären av Road. En bra bok en tung film, när jag såg den undrade jag; varför göra en film som enbart levererar oro. Ni vet, en film som är så sorglig att man inte kan fälla en enda tår. Den sorg som inte ens ser till att man får ett skönt böl. Är en värdelös sorg. Och då är sorg ändå bäst på bio. Kanske.
 Innan filmen samtalade vdn från eventföretaget med influgen regissör. Seriöst och långt som om de ville härma filmkrönikan. Sedan läste tre svenska författare som läste ur boken (Vägen av Comac Mcarthy)  Alla tre författare läste väldigt bra, men när de satt där på rad, med sina mycket allvarliga uppsyner, var de som en övertydlig illustration av en författarsjuka: vi är så måna om att bli tagna på allvar, att vi i varenda min och kroppsrörelse härmar BILDEN av allvar. Och skillnaden mellan bilden av allvar och verkligt allvar, är lika stor som skillnaden mellan porr och sex. Det verkliga är långt mer otydligt, långt närmre sin motsats.
 Det ofrivilligt komiska, då varje kroppsrörelse uttrycker ”ta mig seriöst, ta mig seriöst, ta mig seriöst)
 Sedan åkte jag hem och såg ANGEL A av Luc Besson. En av de bästa filmer jag sett och redan i första rutan var det där; humorn, garvet. Komiken som finns i att bara leva. Och där, just bredvid skrattet, kom då äntligen tårarna.
 
 
 
 

Och alla som läser drömda dikter för mig, är värda ett TACK!

MERA MERA MERA!

uppträder ikväll på lilla hotellbaren/sthlm

18 jan kl 15:45, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin turneplan | 7 Kommentarer | Permalink

 

Våren 2010.  Fler bokningar tillkommer. (Jan&feb är mina "lediga" månader.)
  
 27 Jan. Dejavu. Tio minuter, Panorama Kultrhuset. Stockholm.
 30 Jan. Tio minuter, dikt. Burmagala, Allhelgonakyrkan. Stockholm.
 6 feb. One Day reatreat med Crazy Buddha. Workchop.  Hälsans hus. 11-17.
 8 feb. Tyresö. Gymnasium.
 11 feb. Norrköping. Universitet. 19 00
 
 24 feb. Göteborg. Kulturhuset. Kl 19.

 

 

det är måndag jag gillar vekrligeh söndagar. och jag gillar hud. och jag gillar kaffe med mjölk och rumpor som går genom rum och jag gillar människor som jag först tror är annolunda men sedan känner igen. jag gillar dig som gråter mitt i samlaget, som inte kan hålla dig, som måste slöppa fram din människa. jag gillar dig som inte spelar efter noterna, men efter hjärtat. jag gillar dig som banar väg, som raderar raderandet. jag gillar dig som inte är lik mig och just därför är det. jag gillar dig ser min rädsla men står kvar utan att skämta. jag gillar dig som ber om en hand, en tröst, eller en rest knuten hand genom den tunna himmeln som bara är en paus mellan ett hjärtslag och ett annat.

Det finns verkligen ingen dåligt i oss människor. Du är inte ful, det är en lögn. 

Den andre är en myt, Den andre finns inte. Du finns. Du är välkommen.

SOm ikväll. till lilla hotellbaren medborgarplatsen kl 19(bob kl8)  Tema mångfald.  

Hem | Nästa sida »