bättre ångra sig idag än imorgon.

07 maj kl 12:55, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 9 Kommentarer | Permalink

 Alltid denna eminenta Leo Buscaglia, titta här vilken fint brev han hittade i en psykologisk tidskrift, skrivet av en 85-årig man som vet att han snart ska dö:
 
   ”Om jag fick leva om mitt liv skulle jag försöka göra fler misstag nästa gång. Jag skulle inte försöka vara så perfekt. Jag skulle vara mer avspänd. Jag skulle inte vara så stel. Jag skulle vara dummare än jag varit på den här resan. Jag vet faktiskt få saker som jag skulle ta så allvarligt. Jag skulle vara galnare. Jag skulle vara mindre hygienisk.
  Jag skulle ta fler chanser, jag skulle göra fler resor, jag skulle bestiga fler berg, jag skulle simma i fler floder, jag skulle se fler solnedgångar, jag skulle resa till fler ställen där jag aldrig har varit. Jag skulle äta mer glass och mindre bönor. Jags kulle ha verkliga problem och färre påhittade. Ni förstår, jag var en av dessa förnuftiga människor som levde profylaktiskt och förståndigt och förnuftigt timme efter timme och dag efter dag. Åh, visst har jag haft mina utsvävande ögonblick, och om jag skulle göra om allt igen skulle jag se till att få fler av dem. Jag skulle försöka att inte ha något annat än fina ögonblick, ögonblick, efter ögonblick. Jag har varit en av de människor som aldrig gick någonstans utan en termometer, en varmvattenflaska, en flaska gurgelvatten, en regnrock och en fallskärm. Om jag skulle göra om alltihop igen skulle jag ha en lättar packning nästa gång.
  Om jag måste göra om alltihop igen skulle jag starta barfota tidigare om våren och inte sätta på mig skor förrän sent om hösten. Jag skulle åka fler karuseller, se fler soluppgångar och jag skulle leka med fler barn o jag fick leva om mitt liv igen. Men ni förstår att det får jag inte.
 
Övning: skriv ditt eget skulle om, brev. Du kan själv välja om du vill skriva det idag, eller vänta tills du ska dö.
 
 
 

vår igen.

02 maj kl 19:32, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 2 Kommentarer | Permalink

 ‎"Lägg dig ner på marken.

Gärna offentligt.
Rör inte en fena. Tänk att just nu gör en miljon celler i din kropp var sina en miljon saker i sekunden.
Uppmärksamma kompetensen. Den otroliga aktiviteten.
Ligg kvar ett tag till.
Känn hur himla duktig du är på att ligga kvar.
Klappa dig på magen och se stolt ut.
Tipsa en vän."

vår igen.

02 maj kl 19:30, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 0 Kommentarer | Permalink

 ‎"Lägg dig ner på marken.

Gärna offentligt.
Rör inte en fena. Tänk att just nu gör en miljon celler i din kropp var sina en miljon saker i sekunden.
Uppmärksamma kompetensen. Den otroliga aktiviteten.
Ligg kvar ett tag till.
Känn hur himla duktig du är på att ligga kvar.
Klappa dig på magen och se stolt ut.
Tipsa en vän."

att lyssna på sitt hjärta är inte samma sak som att sluta använda sin hjärna.

06 feb kl 09:50, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 9 Kommentarer | Permalink

 Koppen kan vara halvfull eller halvtom. Också dig själv kan du uppleva som antingen tom eller full. Fastän att du alltjämt är en och densamme, kan du uppleva dig på förvånansvärt olika vis. Inte sant?
   En av de fascinerande sakerna med detta är att det faktiskt kommer från två olika center i hjärnan. Man har ett ”koppen är halvtom”-ställe. Och ett ”koppen är halffull” ställe. Ett ställe som ser hinder. Ett ställa som ser möjligheter. Ett ställe för ”Kommer aldrig gå jag är för ful och dålig. Och ett ställe för ”jajamänsan fattas bara.”
    Neurovetenskapen menar att hjärnan är en muskel och kan precis man kan träna upp en biceps kan man också träna upp ett hjärndel. Genom att använda den. SÅ varje gågn du tänker ”HALVFULL” så lär du faktiskt hjärnan att tänka/uppleva just HALVFULL.
  Aktivteterna i dessa centra kan man mäta.
  Studier av tibetanska munkar, visade att deras HALVTOM-centran hade mycket mindre aktivtet än genomsnittsmänniskan.
  De munkar som meditarade riktigt mycket, i deras hjärnor verkade dessa delar HELT INAKTIVA.
    Mediation är ju, mig veterligen, ”icke-tanke” . Det innbär alltså att om maninte tänker, söker sig sinnet till ett netutralt tillstånd, och detta neutrala tillstånd är KOPPEN HÄR HALVFULL?
   Kan det vara så märkligt, att vår hjärna, om den bara får vara ifred, autmatiskt söker sig till det positiva?
   Det här är r en övning jag gjorde häromdagen, jag hade mediterat utan att kunna slappna av en sekund. Jag var lätt stressad, ni vet, vaknat på fel sida utan att ha en aning om varför jävla skit….
  SÅ kom jag på det här och tänkte helt sonika på vad jag gillar att göra, som att simma, jag tänkte på att ligga, jag tänke på en sån abstrakt sak som ett glödande soklot och god mat och vips, så var hela hjärnan på gott humör, dagen var en bra dag och jag reste mig upp med ett stort leende. Ett leende som faktiskt höll sig kvar.
  Så lätt kan det vara att höja sin energi och sin lycka. Helt själv, helt gratis.
  Det märliga var att min hjärna först gjorde ett väldigt motstånd mot att tänka de glada tankarna. Som om mitt sinne var alldeles för bekvämt för att orka ändra sig, ville vara kvar i motståndet. Med det höll i sig någon minut bara, sedan satt jag där i lotusställning och tänkte på mjukglass.
 
 Mycket av det här, lärde jag mig också av min guru Baba-Baba. som jag skriver om i ”vips så blev det liv.”
 
  Övning: sätt dig bekvämt, ligga går också bra. Ta ett par djupa andetag och känn in kroppen, det piggar alltid upp. Föreställ dig sedan sånt som gör dig glad. Det kan vara saker som hänt, eller rena rama fantasier.
   Tänk på den du älskar eller någon gång har älskat, tänk på de goda stunderna, tänk på strandnjutardagen, tänk på ditt barns skrattand ögon, på den goda kycklinggrytan, på det fantastiskt fingret i din kropp. Tänk på massagen, tänk på löneförhöjningen, tänk på precis det som gör dig glad. Allt får vara med. All glädje är andlig glädje.
  Ju mer du faktiskt försöker känna hur du upplevde den där kycklinggrytan, den där solen på stranden, ju djupare går meditationen.
  Du kan också prova, på tunnelbanan eller i någon kö, att blunda och tänka på skaer som gör dig glad.
  Risken är stor att du kommer bli glad, en glädje inte helt skild från den du faktiskt kände när du upplevde det.

 

Längtan!

17 jan kl 12:51, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 11 Kommentarer | Permalink

 Längtan är en lömsk rackare. Visst är längtan ett segel, en kompass, en rulltrappa mot ljuset. Den ger kraft och en riktning att vilja ta sig till. Den är möjligen, all medveten rörelses förutsättning. All ”jävlar annammas”  moder. Din längtan är din egen spark i röven och ibland är stöveln helt för hård och man får jätteont.
    Men längtan är också ett svart skynke över nuet, över det som redan är. Man drömmer om ett annat nu istället för att tränga in i det man redan har. 
Längtan är ett matprogram på tvn, man uppskattar någon annans mat istället för sin egen.
  Vi har längtan.
   Gott så.
  Men längtan är en slägga mot din egen lycka om den inte förvandlas. En längtan som förr eller senare inte följs, kan bli en blodpropp. En längtan som inte följs, blir ett tungt argument när nästa längtan dyker upp; om man inte följde den förra, hur ska man då tro på den nästa? Typ: om jag tackade nej till blommorna igår, varför ska jag då tacka ja till blommmorna idag, dom är ju inte ens lika fina… Och så slutar längtan helt komma, precis som vilken uppvaktare som helst som inte får någon respons.
    Övning, lägg märke till tre längtor som du har i dig idag, följ en av dem, ta ett steg, kan vara hur litet steg som helst, men dock ett steg i din längtans riktning.
   När du gjort det, sätt dig ner, blunda, och lägg märke till hur den här handlingen påverkat dig…
  Det är så, och kanske bara så, ditt liv förvandlas till dröm.
 
 
  (Skriv sedan hit å berätta vad som hände!)
  (Den här texten är delvis tidigare publicerad i tidningen LEVA)
 
   

att be sin dag om hjälp.

20 jul kl 16:42, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 3 Kommentarer | Permalink

 

Innan frukost mediterade jag och avslutade med en bön om dagen. När jag med hög röst hörde mig själv säga vad jag hoppades på, kände jag kraften från mina ord fylla ut min kropp. Märkligt. Ett bra knep det där, att förtydliga vad man vill av en dag. Jag bad om att få tag på den där snickaren och prata torn, och jag bad om att köpa den där motorcykeln, inte glömma bort att ringa… Och jag bad om att få jobba igenom minst femtio sidor i mitt manus och dagen igenom, få behålla ett lugn i kroppen och ett skarpt huvud.
   När jag var klar tog det högst fem minuter innan det ringde. Jag har försökt få tag på hans nummer i snart två veckor. Utan att ha lyckats. Nu ringde snickaren upp av sig själv och jag fick prata om det där tornet. Sedan ringde jag på en annons och killen svarade ”är det poeten, tyckte jag kände igen din röst…” Jag blev glad, knde mig folklig och välkommen. Om en och en halv timme kommer denna säljare en motorcykel förbi och hämtar upp mig.
 Möjligen kör jag hem själv. På motorcykel. Som jag drömt om sen jag var barn.
 
 Det kan vara slumpens sammanträffande.
 Det kan vara något annat.
 Kart är att jag varit med om det så många dagar, att börja en dag med en bön om denna dag. Och att det fungerat som en programmering, en karta att hålla sig till.
   Och att inte bara jag själv, utan också världen omkring, tycks hjälpa till för att denna bön ska förverkligas.
 Det är ett tips, som jag garanterat inte kommit på själv; att börja dagen med att berätta för sig själv och därmed världen, vad tusan man önskar sig av den.
 Varje dag som en fotogenlampa att putsa.

ibland behöver du inte vara ett dugg lyckligare än du redan är

16 jul kl 12:46, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 4 Kommentarer | Permalink

 

Det värsta man kan göra mot plan A, är att skaffa sig en plan B.
.
I natt satt jag i trädgården och var tacksam. Martin satt bredvid och var tacksam också han. Vi hade en gång varsin dröm. Nu har vi förverkligat flera stycken. Då är det lätt att vara kaxig. Martin drack av min blåbärsvodka och berättade hur fantastiskt det är att bada. Efter ett tag fick jag lugna ner honom.
 ”Martin, jag vet, jag har också badat….”
   ”Ja, eller hur, är det inte underbart!”
 
 Det handlar inte om att leta efter lyckan. Det handlar inte ens om att hitta den. Det handlar om att känna igen den när den är där. Att inte vara blyg, att stirra på sin lycka tills man rodnar.
 
 
 
 Någon gång per dag, slut ögonen och fråga dig själv; vad är bra i mitt liv JUST nu.
Det kan vara stora saker som en bostad eller en vän, eller små saker som ett par sköna skor, en skön mätt känsla, en skön hungrig känsla, inga myggbett eller det härliga i att gilla böcker och att böcker faktiskt finns…

Meditationen är muttern som fattades i maskinen.

13 apr kl 13:47, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 4 Kommentarer | Permalink

 

Ah denna dag som smiter sig runt min kropp och andas mig i örat. Jag just suttit mina 20 minuter i lotusställning. Mediationen är en mild bris genom hjärnan, en alltid lika överraskande älskarinna, en mutter som länge saknats i den hoppande krumbuktande maskinen men som äntligen skruvas tillbaks.
   Många jag känner som försökt meditera ha rkommit fram till ”jag kan inte”. Jag blev nyfiken, förstod inte riktigt, vad menade dom ”Kan dom inte andas?”
   Men de verkade tro, vilket är lätt att tro, att om man sätter sig ner och mediterar, ATT MAN DÅ SKA SLUTA TÄNKA! Herrgude, inget skulle kunna vara mer fel! Att tro att man kan få denna explosion och ADHDdmaskin som hjärnan är att stanna av, bara för att bestämt sig för det – det är inte meditation, det är krig.
   Vi tänker 60 000 tankar om dagen. Meditationen är inte en mystisk stoppknapp som vissa har och andra inte.
 Det finns troligen tusentals olika mediationer.
 Jag kör ZEN, benen i kors, fokusra på magen och räkna andetag till tio, sen börja om och varje gång jag tänker en tanke så jag kommer av mig, också då börjar jag om.
 En annan definition av meditation jag gillar och utövar är ”att bara sätta sig ner och acceptera ALLT PRECIS SOM DET ÄR, att inte fixa, ordna, lösa något!
   Efter jag suttit, har jag inte befunnit mig i en tanketom extas, men jag kan ha gått från att må pissdåligt till att känna mig pigg och kratfull, från rastlös och omotiverad till harmonisk.
   Prova.
   Sätt dig ner och räkna dina andetag. Förvänta dig ingen djupare upplevelse än att du kanske lägger märke, VERKLIGEN LÄGGER MÄRKE tIlL - ett eller två andetag...
    Att vara fullt närvarande -  i alla fall i två - av dagens andetag, det är ett stort plus, en bra bröjan och ett bra slut  på en lång dag i konungariket Sverige. 

Vad längtar du efter!

21 feb kl 19:44, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 7 Kommentarer | Permalink

 

Övning på att finnas till. För sig själv och den andre…

 

  Vilken dold längtan bär du på, hur stavas den längtan i ditt ansikte?

 

  1) Blunda, lägg ena handen på magen och andra på hjärtat, sitt så ett tag. Tänk sedan på någon gång i ditt liv då du känt dig kraftfull och levande. Ett ögonblick av totalt flyt.

  Tänk sedan på vad du längtar efter, vad längtar du efter, och fråga sedan dig sjlälv, om denna längtan syns på dig, kan andra människor märke den. På vilket stt tar denna längtan plats i ditt liv.

  2) Tänk sedan på människor du har runt omkring dig, arbetskamrater, skolkamrater, familj och vänner. Ta den första du kommer att tänka på och fråga sedan dig själv, vad är det denna människa längtar efter, vilken dold lngtan bor i denna människa. Fråga sedan ”finns det något jag kan göra för att hjälpa denna längtan?”

 

  Kanske gör du den här övningen innan din arbetsdag, innan ett viktigt möte eller en viktig dejt. Kanske gör du den så fort du känner prestaionsångest och blir så där självcentrerad.

  Den här övningen kanske ökar ditt fokus på vad som är viktigt för dig själv. Och den ökar kanske empatin och fokuset, på de människor du har omkring dig. Kanske ser du hur du faktiskt kan ha betydelse, också för andra.

en övning att le av....

09 jun kl 20:55, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 4 Kommentarer | Permalink

idag gick jag en workchop men "crazy buddha" .Han är från danmark.

Och kan jonglera. Jag tror han är en hyvens prick.

Vi gjorde en övning, två och två, där den ena hela tiden upprepa frågan "när är allting lätt"... (alnternativt när är du lycllig) och den andra gav svar efter svar. Det var en fin övning. TIll sist - efter diverse utflykter till Paris och sexuella höjdpunkter,  kom jag fram till det här:

när är allting lätt?

när man inte lägger sig i dagen, när man ser den som en gammal vän där allt är utrett, när man låter den vara helt ifred...

så nu vet ni.

övning vid besvikelse på nån som finns eller inte finns.

19 apr kl 16:01, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 5 Kommentarer | Permalink

lotusställning behvös inte, sitta bekvämt är bra, rak i ryggen är bra, blunda är bra;

ett kort mantra, att säga tills lugnet kommer

 

ingen utanför mig själv kan rädda mig

ingen utanför mig själv kan ge mig frid

                                                                                          (därför)

jag är räddad

jag har frid.

skoja med sin egen självbild

16 apr kl 18:03, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 2 Kommentarer | Permalink

Det är nog inte bara jag som iblant tar mig själv på rätt mycket allvar.

Jag vill så gärna kontrellera vilken bild andra människor har av mig. Jag vill så gärna försäkra mig om att bli godkänd.

Jag kommer ihåg ihör de förssta inerjuverna jag gjorde. Om ett enda citat blev fel, blev jag upprörd, jag trodde direkt att folk skulle få helt fel bild av mig. Jag blev rädd.

Det är väll egot i mig som ligger bakom allt det här. Ideen om att jag måste kontrolera världen, för att inte bli ett offer för den. Oron över vad folk, där inne i sina dolda huvuden, egentligen tycker om mig.

En övning man kan göra för att skoja med sin egen självbild, bli lite stryktåligare, lite tryggare, lite mindre offer för sin egen noja och fåfänga, är att skicka konstiga sms. Jag skrev om det för några inlägg sedan, att jag folrmulerade det mest pinsamma sms jag kunde täntka mig, och sedan skickade iväg det till några bekanta och ett par främlingar för att se vad som hände.

Det är en övning jag varmt kan rekomendera. Skriv ett sms som är raka motatsen till din personlighet, något som får dig att skämmas, och skicka iväg det till lämliga personer. Känn sedan in pinsamheten, dina rädslor över vad den andra människan ska tro om dig."     

Det handlar om att inte låta sina egna ideer om andras iddeer - om en själv, reglera ens självuppskattning. Att ens självkärlek inte är en konsekvens av andras ideer, utan något som hela tiden är där. Du blir inte en mindre älskvärld människa, bara för att nåogn annan tror det. Det är en illsuion.

Om du gör det här, ta hänsyn till dem du skickar, du vill inte göra dem onödigt rädda eller upprörda. Ring sedan upp nästa dag och kolla upp vad som hände i den andra. Du kan bli förvånad, det går bra att vara pinsam, man bli inte stenad.

Berätta gärna här hur det gick!

 

ps...

Ett par dagar efter mitt inlägg fick jag följande sms från någon jag inte känner;

  "haj! jag har kännt mig iaktagen av ett par mycket speciella ögon ett tag när jag har mediterat om kärlkens liv och rörelse (kraft, slag förödelse och överlevnad!) En vän till mig tror att det kanske har med dig att göra på något sätt,,,, vad tror du? Hälsningar (ett kvinnonamn.

Jag vet inte vad som är läskigast, om det var ett skämt eller på allvar.

 

 

 

 

 

övning i att ha fel 2

24 mar kl 14:47, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 2 Kommentarer | Permalink

 

Övning 2
 
Tänk efter när du hade fel någon gång och inte riktigt har berättat det för en andre. Ring genast upp den och berätta. ”Jag hade fel” jag sa aldrig det då, men nu säger jag det, du hade rätt. Jag hade fel.
   Lägg på luren och skriv genast ner vad du känner….
 

om att ha fel

23 mar kl 14:32, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 1 Kommentarer | Permalink

 

Övning om att ha fel. Ett.  (en ny imorgon….)
 
Tänk efter när du senast hade fel och försvarade det. Hur kändes det i kroppen när du argumenterade (mot ngn annan eller bara i ditt eget huvud)? Hur kändes det sedan när du blev tvungen att erkänna (för den andre eller i ditt eget huvud) att du faktiskt fel. Fick du känslan av att det var negativt eller positivt?
 Blev du mindre eller större?
 Föreställ dig nu att du tog emot beskedet om att du hade fel med nyfikenhet och tacksamhet. Föreställ dig att du istället, när det väl står klart att du har fel, tackar för att du nu har lärt dig något, att du med ett förvånat leende välkomnar det skedda… Överdriv din glädje i tanken; se dig att vara precis så glad som du någonin kan va, över detta faktum att du lärt dig något, och blivit en illusion fattigare…. Tänk dig att du danskar, klappar händer, köper champagne….

övning: hur man förändrar dagen, wooooooooooooooooooooow liksom!

23 feb kl 12:10, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin övningar | 8 Kommentarer | Permalink

 

Precis så här enkel är övningen; säg ditt namn och sedan ”jag älskar dig”. Upprepa det och känn efter om du verkligen verkligen tror på det, eller om det är något i vägen. Ibland kan det kännas helt självklart att man älskar sig själv, men om orden bara känns menigslösa, fortsätt säg dem. Om kärleken till dig själv känns meningslös, kan den nog bli starkare. Fortsätt säg orden, lägg händerna på hjärtat om det hjälper, andas med öppen mun och ta emot allt som kommer, kan vara sorg eller glädje eller utleddhet. Varje känsla är ett meddelande och övergående.
 Den här övningen gör du med fördel innan du somnar eller då du vaknar. Att börja eller sluta dagen med att ge kärleksförklaringar till sig själv – jag lovar, det förändrar dig.
 Gör övningen en längre stund, gärna fem minuter. Den kan också gröas kortare stunder, bara några cekunder udner dagen. Som en påminnelse mitt i vardagen om att källen till kärleken är himla jävla nära…  
 
 
Hem | Nästa sida »