DNA ÄR LÅNGSAM KÄRLEK?

11 feb kl 10:26, 2012

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 2 Kommentarer | Permalink

Här fick jag ett så bra svar på gårdagens deppiga blogg, att jag kör upp det här i sin helhet. Tack Elvira!

 

 Nejnej, här måste jag protestera, DNA har inte dålig fantasi, det finns 5 miljoner olika arter på jorden och inom varje art en genetisk variation, inte en människa är lik den andra, inte en hund eller grässtrå eller silverfisk heller, inte ens enäggstvillingar sprungna ur en och samma befruktade cell är exakta kopior. DNA ÄLSKAR att blanda sig, Faktum är att DNA är anledningen just till att du älskar med din flickvän och gör det till den milda grad att du exploderar i henne och låter en halv miljard halva Bob i oräkneliga kombinationer simma allt de kan för att skapa just en helt ny fantasifull varelse tillsammans med hennes just då aktuella kombination av mormors näsa och gammelfarfars sneda lillfinger i den största cell en människa har. Ägget, ämnat att skapa och nära en ny - helt ny - och helt unik människa. Just den där nya hen som växer i henne just nu kommer du varje dag i resten av ditt liv förundras över och le förtjust över och tänka - "vilken fantastisk kombination av egenskaper hen är". Tacka DNA då, i alla fall för sin delaktighet i det hela. Det vet du ju. Det vet du ju Bob.

ohlsson är inte den ende som heter bengt

10 feb kl 12:36, 2012

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 2 Kommentarer | Permalink

Ohlson är inte den ende som heter Bengt.
 
  Världen är märklig, den är verkigen så full av saker. Nyss undangömd bergsstad, nu kvasihipp bar vid kusten Högtalarna och en välklippta gräsmattan. Bardisken i putsat tegel och palmerna mot horisonten. Ett gäng araber vid brodet bredvid, ett gäng israeler vid andra och ryssar vid det tredje, ett kräftinspirerat engelskt par som får mit att tänka på heltäckningsmattor, hur skönt det måsta vara för dom att resa bort från dem ett tag, speciellt skönt att komma bort från alla de där heltäckningmattorna de har på toaleten. (är det sant, att när de blvit för nedpissade, bara lägger på en ny? Är det sant att man räknar två nya mattor per generaion, de nedpissade heltäknigsmattorna som årsringar?)
Människor från hela världen tycks vara här och naturligvis är den enda nationalitet som saknas, balineser. Förtuom i personalen. Skulle jag välja att äta här, skulle notan betala servitörens måadslön. Det absurda i att den människa som serverar ens pasta eller latte, aldrig någonsin kommer att ha råd att beställa en själv.
  Men inte mitt fel att låglöneländer saknar fackföreningar.
 
När jag läste Bengt Ohlsson omtalade essä, stllde jag mig själv frågan; jag är vänster, ok men vad, förutom i mitt yrkesval skiljer mig från en moderat reklamare? Ja, i jobbet kan man hoppas att jag skriver texter som får människor att må bra, medan han skriver copys som får människor att känna sig fattiga osv osv, men bortsett från jobbet, i mitt privatliv, är det NÅGOT av alla mina val som är mer vänster än borgarcopyns eller borgaraktiemäklaren?
  Det uteblivna svaret på den frågan är ett myggbet mellan skulderbladen. Jag når inte dit för att klia! 
 
  Men här tycks de flesta ha ett gemensamt ärende, grupp efter grupp, par efter par, ställer upp sig vid räcker ut mot havet och solnedgången för att fotograferas. Det var inte Ibsen som skrev manuset, men vi turister spelar våra roller felfritt med en sådan naturlighet att det inte behöver finnas någon regisör. Jag tänker att en scen som den här, som finns över hela världen i snarlika skepnader, utgör ett bevis på att Gud inte finns. En skapande Gud, kan rimligtvis inte har så dålig fantasi. Det kan dock DNA som älskar att upprepa sig självt.
   Så här sitter jag som en självupptagen upprepning bland andra med mina åsikter och en alkholfri mojito. På den globala solsidan lyckligt ovetande om de eventuella spindelfyllda skrubbar där mina servitörer kommer spendera natten. Kanske ligger deras  eventuella barn där redan, gråtandes och undrandes? 
   Det är i så fall naturligtvis inte mitt fel att låglöneländer saknar daghem.
  Ja, det är något självupptaget här, över den västerländska vänstergubbe som inte bara drar fördelar av det internationella klasssamhället, utan dessutom också har mage att skryta med sin klädsamma skam.
   Jag är inte den ende som heter Bengt och solen har dunknat i vattnet i det utfiskade havet medan Dj`n i obligatorisk keps sätter på en låt i väntan på att själv bli det.
Sedan, just när jag skrivit färdigt det här kommer ytterligare ett bevis på frånvaron av Gud. Först stoppar jag först ett par CHILLIjordnätter i munnen, för att sedan direkt klia mig i ögat.
  Det är tur, att det finns så orkänerligt många imorgon. För även om DNA är förtjust i upprepning, tillåter den om än ytterst små, så än dock – variationer!
  Det finns alltså hopp!

skrik högt när ni träffar någon!

20 dec kl 14:19, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 10 Kommentarer | Permalink

Det är morgon. Det brukar inte vara morgon längre. Jag sitter på Fröken Anderssons café och äter smörrebröd. Bästa caféet i stan just nu men kom inte hit för lugnet är en del av skärmen jag är lycklig idag.

  Misstänker jag stavade fel skärm, men att ni ändå förstår vilken charm jag menar.

  Ni är ju så mycket smartare än man kan tro! Nu vinkar Kajsa och är inte det en härlig start på dagen! Efter många dar när jag inte kommit ut från lägenheten innan  mörkret,  när det tunga har ätit upp dagen, när vintern blir mer än en årstid, när man mest vill somna om.... Så blev det äntligen Idag..

  Idag som började med att jag hastade hit för att träffa Peter och så ropar härliga kvinnor NÄMEN! så fort man kommer.

  Det är min fasta övertygelse, att det ropas alldeles för lite NÄMEN när man kommer här i världen.

  Och jag är alltså glad. Det behövs så lite av en annan människas godmodighet för att man själv ska förvandlas.

  Jag älskar och behöver ensamheten, men faran är att den är för smeksam, för bekväm, att jag glömmer bort betydelsen av de andra. Och ju äldre jag blir, desto lättare gömmer jag er. Fan också.

  Och ju äldre jag blir desto mer spänd blir jag av att vara i främlingars blickfång när jag egentligen bara vill dricka kaffe.  Ni vet, det kanske inte alls är någon som känner igen mig, men bara min tanke på att någon kanske gör det och att någon kanske just nu när jag för kaffet till munnen bestämmer sig för om jag verkar vara en himla trevlig eller jäkligt dryg människa, ja, det förtar en del av det lugn en kaffekopp annars kan tillföra.

    Må hett vatten dränka de som dömer.

   Må jag aldrig googla mitt eget namn igen. Så korkat, det finns ju så många namn här i världen och så googlar man sitt eget. Dåligare fantasi kan man inte köpa för pengar.

 

  Ha en fin dag och glöm inte bort att då och då ropa högt när nån kommer!

  Det förvandlar.

 

hansson haag och brum brum

01 dec kl 18:09, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 3 Kommentarer | Permalink

    Jag åker flygplan. det brummar som fan i mina morgonöron. och dessutom brummar det ner hela naturen. men just igår och idag så är jag en sån där viktigt framgångsrik människa som faktiskt bara måste flyga.
   Och martina haag sitter bredvid och jag behövde egentligen sova, men så skrev hon och då ville jag härma.
  Så att hon inte tror att jag är en sån som inte skriver utan pratar om det.
  Igår pratade vi böcker i NYBRO och alla var flera hundra år gamla och efter klockan tio kunde vi inte köpa öl men så träffade vi typ en BENKE som kunde fixa fulsprit.¨
  Tack men nej tack är ett så himla användbart uttryck ibland på kvällarna i NYBRO.
   Jag och Kalifatides satt och rökte på min balkong med Sibylleutsikt.
   Det var roligt.
   Jag frågade om han hade barn och det hade han. En son och dotter.
  Jaha. Vad gör dom?
  Sonen är docent.
 Och dottern?
Hon är dummare.
Och det visade hon sig vara på Malmö Hovrätt.
 Sedan kom vi överens om att det bara finns ett sätt att skydda sina barn från allt dåligt.
  Och det är att inte få dem.

människorna förstör för Marknaden!

24 nov kl 18:56, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 3 Kommentarer | Permalink

 Flera barn och en gammal senildement dam ska utvisas från Sverige. Vet inte om man ska vara så upprörd över damen. Hon kommer fördmodligen ändå glömma allting.
  Kanske rentav vara glad? Nu slipper hennes blöjor vägas på våg för att Carema ska se om de tål lite mer  piss innan de byts ut.
  Marknaden drillar oss väl, inte sant? Vi lyder order. Vi lever upp till förväntningarna. Vi jobbar på.
 
  Två som inte jobbade på tillräckligt väl var bröder på en skofarbrik. Ägaren sa åt dem att betala tillbaks en av sina löner, han tyckte de var för lata. De var nyanlända invandrare men efter ett tag kontaktade de facket för att få tillbaks lönen. Då fick då inte bara sparken, utan vräktes också för den bostad i fabriken som var deras hem.
  Tänk på det, alla ni lata!
 
  Och jag tänker, precis så utsatta var varenda jävel innan facken och sossarna började städa upp. Ändå är väl både facket och sossarna det minst sexiga man kan tänka på.
  Maknadens kurvor lite mer tydliga.
  Marknaden som är så söt och inte alls är lat utan ständigt vill höja vinsten.
  Vinsten ja. Ett av de stora problemen för den,är ju de där jävla människorna, de kostar ju så förbannat.
  Om det inte vore för människorna, vore Marknaden en blå och helt molnfri himmel.
 
 
 
 
         Läs om skofabriken här.  

jävla radio vad den pratar och stör.

23 nov kl 16:24, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 2 Kommentarer | Permalink

 Idag sa radion att jag slänger ett halft ton sopor per år, vidare sa den, att om jag följer med konsumtionsindex kommer jag om 20 år slänga det dubbla. Jag tänker snabbt: då kommer jag vara 61 år, hur ska jag orka bära ett helt ton sopor.
  Kanske också min frus? Mina barns?
  I nästa sekund ligger jag på köksgolvet med fötterna på en stol.
  Finns bara en enda klockren lösning.
  Armhävningar.
  

  

världen skymmer världen.

23 nov kl 00:03, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 3 Kommentarer | Permalink

 Har suttit på min vind hela dan, hela kvällen, med min roman. Tystnaden som omger mitt hus och min ensamhet, blir nästan som en tystnadens autobahn rakt in i en närvaro. Vill vara kvar här. I denna storhet som öppnas upp när världen försvinner.

  Ju mer du tar bort av världen, desto starkare blir den. Större.

  Satt nyss på trappen utanförköket och tittade på en enorm gran. I mörkret. Ju längre jag satt, desto tydligare blev den, och inget annat behövdes, inget annat än denna gran, detta sittande och p2 som förvandlade hela köket till en högtalare.

 

 

  http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2195  Muiken från östra staton! SÅ VÄLDIGT BRA! Passar till både gran och björk.  Kaledjoskop! Programmet för den LÅNGA musiken.

 

 

 

klimatfrågan är en hype

21 nov kl 14:16, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 4 Kommentarer | Permalink

Jag bloggade inte igår eftersom det var söndag. Söndag är vilodag, när jag var liten fanns inga söndagsöppna butiker. Det var facket emot. Facket var på den tiden, strikt religiösa. Eller nått.
 
  Förra året var det snöstorm så här års.
  Idag såg jag en mygga.
  I småland.
  Trevligt.
  Det bedrivs stora forskningsprojekt för att klura ut hur vi ska få våra växter att klara av den pågående värmeökningen.
   På södra halvklotetet finns det nu fler miljöflyktningar, än krigsflyktingar.
   I USA tror var tredje människa att det inte pågår någon klimatförändring.
   I London pågår samtidigt det dyraste byggprojektet någonsin i kommunal regi. De bygger en ny vågbrytare som ska stå emot vattenökningen.
  Deras gamla har bara några år på nacken, den var knappt klar, innan den var för liten.
  Något smälter.
  Ibland hör vi en svensk statsminister prata om klimatarbete.
  Tyvärr syns inget av det i politiken.
  Naturskyddsföreningen kom dessutom fram till att Moderaternas miljöpolitik pekar – bakåt.... 

att författa

19 nov kl 15:21, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 1 Kommentarer | Permalink

 Sitter å skriver på min roman och upptäcker att något hindrar mig. Jag vet för mycket om hur man kan berätta en historia. Det jag vet ställer sig i vägen. Eller så är det tvärtom, att jag i själva verket vet för lite, så att det lilla jag vet blir som tunga monument.
 Monument med en skugga man till varje pris måste ut ur.
  Jag har skrivit fyra diktsamlingar, en poetik, en interjuvbok och två romaner inklusive samarbetet med Dingo Dingo. Detta är alltså min tionde bok och min fjärde roman. Och ändå känslan av, att herregud, jag är fortfarande i någon slags början.
   Att ständigt vara i början är inget annat, än ett rent för jävligt privelegium.
   Jaha, tänker jag sedan, hur fan stavar man till priveligjum?
  
  Sedan tänker jag, tja, sitter man inte och är lite som kungen minsann?

  Blir då glad.

invandring och annat jobbigt

18 nov kl 14:00, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 0 Kommentarer | Permalink

 Går i Malmö. Nils Jensen bor inte här. Han bor på Mallorca. Man kan förstå honom.
Går i Malmö. Gravplats. Oj, fin bild, men han blev bara 24 år, det står att han är älskad. Det är innan frukost. Blir faktiskt nästan gråtfärdig, vad kan ha dött av? Så ung? Det är lättare att gråta för andra än sig själv. 
   Cyklande unga män med invandrarbakgrund. Skillnad mot Stockholm, invandrarna syns, de är inte förpassade till tunnelbanans ytterpunkter. Fel. Inte invandrarna. Invandrarmännen, tänker jag, nedstämt. Är kvinnorna inlåsta? Eller är dom bara ointresserade av att flänga omkring?
  Eller möjligen gravida?
  Jag blir osäker av de, som jag tror skiljer sig från mig själv, de jag inte kan läsa av. Vad gör den där bodybuildade killen i stor jacka och hans smalare kompis som skrattar så väldigt högt just nu? Vad vill dom? Varför har dom muskler? Är dom ytliga? Har dom fått asyl bara för att vara ytliga? Har dom läst mig? Har dom överhuvudtaget hört talas om mig? Har dom fått asyl här bara för att ignorera mig?
  Frågorna är många.
 
 
   Om alla vore som mig själv skulle det vara väldigt mycket svårare för mig att få jobb. Vart jag än skulle komma, skulle de ha någon med just min kompetens.
  Vilket inte är en ursäkt för att tredje världen åka runt halva jorden bara för att komma hit och ignorera mig.
  Går förbi en port. Två gömda gymnasister. Porten är så djup att de verkligen inte syns. Hon har huvudduk. Han har stor jacka. Hennes huvud är ner mot marken. Hans hand sträcker sig mot hennes huvud.
  Sedan har jag gått förbi och ser inte mer.
 
  

 

Vampyrer och annat jobbigt

17 nov kl 11:58, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 2 Kommentarer | Permalink

  De flesta giftemål på den här jorden, är fortfarande arrangerade.
 Kanske riskerar hon sitt liv nu? Sin frid? Sin plats i familjens tvsoffa? Det är tråkigt om vi behandlar våra barn så primitivt bara för att vi själva blev det. Människan är ett konservativt djur. Det har vi gemensamt.
  
  Kärlek som fundament för att leva ihop en välfärdsgrej?
  Det är tråkigt. Tråkigt att inte ens det verkar fungera här, att det vi kallar kärlek, så ofta är något helt annat, som vår vilja att få bli mätta av den andre.  
    Är det därför vampyrfilmerna går så bra, för att de handlar om oss själva?
   Den vita snyggt klädda medelklassmänniskan som egentligen inte vill något annat än att suga blodet ur hela jäkla jorden. Men som håller tillbaka.
  Vi, den goda vampyren?
 

Ett nytt parti behöver en ny historia

31 okt kl 10:46, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 10 Kommentarer | Permalink

  
En otydlig formulering, hävdade han, Reinfeltaren, att det var frågan om. Det där med att de påstår sig ha kämpat för demokrati, när partiets föregångare en gång uppstod med den enda huvudfrågan: att motarbeta allmän rösträtt.
  inget konstigt. Ett nytt parti behöver en ny historia.
  Och då högern i val efter val uppmanat vänstern att ta tag i sin historia, har de nu själva gjort samma sak. Genom att skriva om den.
  Det blev lite fel, Reinfeldt ursäkter sig med formuleringen    blev lite otydligt.
  Men vilken betydelse har ett partis historia?
  Är det inte här och nu som gäller?
 
  En nasisist sa till mig Helsingborg att han struntade i Hitler och hans lösningar. Det var nya tider nu, nya problem, nya lösningar.
  Men historien är en nyckel till att förstå det som händer nu. Moderaterna/Högerpartiet/Allmänna valmansförbundet uppstod som överhetens parlementariska verktyg för att försvara sina privilegier. Otyglad demokrati var ett hot och en stark stat ett annat hot. Det var inte majoritetens framröstade parlament som skulle ha makten, utan den rika minoriteten, alltså som det varit dittills.
   Och vips, har vi inte då en vinkel på dagens skattesäkningar?  Ju svagare stat, ju mindre kan den bråka med oss, ju lägre skatt, desto svagare stat.
    Och ju mer över till de övre procenterna. 
    Då som nu.
   Historien har betydelse för ett parti,eftersom det var histtorien som skapade det.
 
   Det är därför man aldrig hör en Moderat nämna ordet klass. Eftersom de först och främst jobbar för den vars röstsedlar aldrig kommer räcka till för att ge dem makten.
  MEN HUR FAN HUR GÖR ETT parti som först och främst företräder den klass vars röstsedlar aldrig kommer ge dem makten.  De kan ju inte ändra sin politik, då sviker de sitt uppdrag, sin idé. Moderaterna VILL INTE BLI, sossar, VILL INTE BLI ett arbetarparti, lika lite som Hamarby vill göra mål åt AIK. Men de vill ha sossarnas väljare.  Så då kan de ju alltid förändra sitt språkbruk. Och hoppas på att media, som ägs av just den klass de företräder, inte synar dem allt för väl.
  Minns ni förförra valet, nya moderaternas skattesänkning som en av de absolut  största i modern Europeisk historia, när det visade sig att 2 tredjelarlföll de rikaste: det var ju inte riktigt meningen, sa Borg medan Reinfeld la huvudet på sned och såg ansarsfull ut, NEJ, fortatte Borg, det var inte meningen, det gick lite snabbt..
  Nej, hr Borg, det var meningen,  det är liksom det som är ditt partis historiska värdegrund. 
  Och nej, Borg, det gick inte snabbt, det har pågått i 107 år.
  Grattis.
 
 
 

Hobert, Anthibes, t/r.

26 okt kl 21:20, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 4 Kommentarer | Permalink

 Igår föreläste jag i Hollsbybrunn. Idag i Stockholm. Många blev till sig. Jag med.
Sedan blev jag trött. Sedan gick jag och såg en enkel till Anthibes.
Säga vad man vill om Richard Hobert, men finliret är inte hans grej. Stora penslar.
Men de små är och andra sidan många andras grej. Filmen var fin.
För att vara en film om människors stängda hjärtan var den väldigt varm.
Bäst för mig var Torkel Petterson. Han och hans likbil kanske det mest levande. Hans tajming är så total, hela tiden så total. 
 
En gång  bodde jag ibland på stranden i Anthibes. det samlades tågluffare där från lite varstans. Minnen.
Minnen av uniformer.
På morgonen klev polisern av sina vespor och väckte, så att man kunde krypa ur sina sovsäckar innan det blev för varmt, slita av sig till badbyxor och sedan sova vidare.Inte för att de var snälla, utan för att det såg bättre ut med märkligt morgonpigga badgäster, än trötta sovsäcksluffare.
i Can och Nice väckte poliserna mycket tidigare, med batonger och vattenslangar och körde dessutom bort en. Anthibes var trevligare. Sista gången jag var där, hade de plötsligt stängt den där stranden. Låste grindar. jag var där ensam, sov istället på en klippa med en äldre polack. Han hade kniv. Han berättade för mig om livet. Han hade skägg. Han var såklart konstnär. Han kunde inte åka hem. Det fanns, på den tiden, en mur ivägen.
Men mst av allt minns jag nog första natten, då var vi flera stycken, vi var så små så små men
på en klippa längre bort spelade någon tvärflöjt ut över havet.
Tvärflöljt, våg och rassel.
Ja, också rassel.
Jeanette skrek när hon såg de stora råttorna.
Det var perfekt.
Det var tjugo år sedan.
 
Det var med andra ord, i förrgår.

juholt, förlåtelse.

19 okt kl 01:46, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 2 Kommentarer | Permalink

 Är Juholt förlåten, eller bara friad?
 
 
”Förlåtelse är hjärtats ekonomi.”  skrev författaren Hannah Moore och två hundra år senare rör Juholt till det och bitterheten hos verklighetens folk är genast påtaglig. En man på radion säger med all rätt: ” Här åker vi medborgare dit så fort vi skriver i fel på papper, och så ska en partiledare förlåtas?”
  Klok fråga, och jag undrar; vill vi ha mer eller mindre föråtelse?
  Samma dag som de skrivs att de regler julholt påstås brutit aldrig funnits, ringer jag kronofogden. Mitt hus ska utmätas. Jag ringer bara för att kunna betala och det är tur att jag kan. Annars hade mitt hem stvångsålts inom en månad. Vi är många som har ringt obarmhärtiga tjänstemän.. ”Du har ingen chans”, behöver inte sägas, eftersom varenda stavelse är manierat i kyla. Kronofogden får årligen en halvmiljon förlägganden och det ökar ständigt. Har vi otur, kan vår missade p-bot leda till att vi inte längre är betrodda, varken hos banker, fastighetsägare, eller ens för ett telefonabonnemang. Skruvarna dras åt. Den perfekta medborgaren är den enda medborgaren.
 I det här läget kan det vara välgörande med en människa högt upp i hierarkin som inte höjt blicken från blanketterna oftare än tillrådigt.
 Vi förlät Gudrun Schyman för hennes alkoholism, men inte när hon deklarerade fel. Som om siffrorna verkligen vore heligaste vi har?
  Just att Juholt hellre verkar se sina visioner än sina blanketter, kan göra att vi, verklighetens folk, behöver honom än mer där uppe i makten. Där kan han föra vår, småslarvigas medborgares talan. Kanske, är det här irriterande slarvet, ett pris vi måste betala för att också den där tjänstemannen i telefonen, en dag ska våga minnas att han först och främst är människa, till och med på jobbet.

 

 

 

...det känns ju så rätt...

16 okt kl 13:02, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 1 Kommentarer | Permalink

 
     Blev väckt av sex och några timmar senare sitter jag och läser om läsande. Ser en snygg vitmålad bur med fejkad fågel på det ekologiska fiket. Ser en aktivistkvinna med dreads och kläderna svarta svarta och något blänker till på skon, jag undrar vad det är, det är en nikelogga.
    Jag är typisk sådan inkonsekvent vänster. Jag har applegrejer för det ”känns” bra. Pc känns mer beige, mer svennigt. Sunkigt, liksom.
  När folk blir tillfrågade svarar människor att Iphone nog är av de miljövänligare slaget. I själva verket är Apple sämre på miljö än de flesta av sina japanska ”ofräscha” konkurrenter.
  Steve Jobs, (har jag läst, dock inte dubbelkollat) skänkte aldrig en enda dollar. Bill gates vill skänka bort större delen av sin förmögenhet innan han går i pension.
  Jag är emot vinsmaximering. Det kan jag vara bäst jag vill. När jag köper en applegrej går 50% direkt till Apples ägare som vinst.
  Men Apple känns så helt rätt...
  I Kina tar arbetarna på de fabriker som tillverkar mina mobiltelfoner livet av sig.
  Utanför fiket skiner solen.
  Om någon skulle fråga mig, skulle jag svara att jag nog tror att jag är lite godare än de flesta.
  Så svarar nämligen de flesta.
  Igår kom en tiggare fram till mig utanför konsum i Malmö. Jag ger ibland pengar när någon frågar. Men inte till honom. Min flickvän undrade varför, ”han kändes inte rätt”.
Ok att tigga pengar, men gör det för fan med stil, tafsa inte på mig.
   Idag skäms jag för det.
   Man ska hjälpa fattiga - men om de har dåliga vibbar för då får de skylla sig själv.” står nämligen inte på min valsedel.
   Utanför fiket skiner solen.
    Sedan tänker jag på min lillebror och längtar efter hans liv. Han är i vardande.
    Vi är alla i vardande.
    Vi är all så mycket mindra definierade av vad vi tror.
    Tror jag.