mansgrupp på bali.

03 mar kl 15:20, 2012

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 0 Kommentarer | Permalink

 

Har varit på mansgrupp på Bali. Märkligt hur mycket en förmiddag kan göra när man inte gör vad man brukar göra på en förmiddag. När man lämnar sin förbannade lathet, när man verkligen börjar prata med varandra.

  Kvalite, istället för tidsfördriv,

  Liksom.

 

http://youtu.be/7qgGuW8upsA 

how to bring in some poetry in to your dance, kind of. Lektion.

26 feb kl 14:54, 2012

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 2 Kommentarer | Permalink

Från en gata, Ubud, Bali i morse. Jag ger er danslektion.

 

 http://youtu.be/rBNDIBGjAuY 

juholt, du var inte tillräckligt mycket man.

21 jan kl 16:27, 2012

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 11 Kommentarer | Permalink

 

Så har han avgått. Förmodligen ofrivilligt. Juholt är beläst, han vet vad som brukar hända i romaner just när allt verkar gå åt helvete, det vänder. Vilket ofta också är medias dramaturgi. Media skapar hjältar som de sedan avsätter för att sedan återigen kunna återupprätta. Detta tredje steg i berättelsen Juholt kommer att komma, men inte med honom kvar som ledare.

  Jag tänker, vem var det som miste förtroende, vilken slags personlighet var det vi inte tyckte höll måttet. Jag kan inte låta bli att jämföra med Bildt, som ju minst sagt har en del lik i garderoben, och detta dessutom bostavligare än klädsamt.

  Killen som sa förlåt fick gå. Killen som fnyser och förnekar och framförallt inte pratar så mycket, (maskulint behärskad) får sitta kvar.

  Jag tänker, det är den tradtionella mannen vi har förtroende för. Om Juholt hade varit kvinna hade många röster höjts som sagt, att tolkningen av honom skulle varit omöjligt om det vore en man.

  jag säger, om Juholt hade levt upp till ett tydligt maskulint ideal, om han inte skojat så där med en gång, inte plirat med blicken och framförallt inte sagt förlåt så jävla mycket, hade tolkningen skiftats och förtroendet ökat. När det kommer till kritan, är vi inte redo att lita på andra ledare än den traditionella myndiga och maskulina figuren.

 

  Vi litar mer på en ledare som citerar ekonomer än poeter. VI litar mer på en ledare som inte erkänner misstag än som säger förlåt. Vi litar mer på en ledare som inte visar svaghet, som ignorerar de frågor han inte kan svara på och istället fortsätter svara på de frågor de inte fått (men kan svaret på). När vi tittar på en ledare, vill vi fortfarande titta uppåt, vi vill inte titta diagonalt, på en medmänniska. Vi vill ha den ofelbara fadersfiguren som hellre utstrålar det milda nästan charmanta föraktet, än uppriktig nyfikenhet. Juholts plirande blick, kommer fortsättningsvis väljas bort för den stumme, men pålitliga vuxenblicken. Betongen har vunnit. Samt storstadens ängslighet. För Juholt var inte chick. Han var som folk är mest och är det något stockholmseliter inte litar på, eller är attraherade av, är det gubbar som är som folk är mest.

För det är också periferin som förlorat gentemot centrum. Kungsholmen-Oskarshamn 1-0.

   S tog en risk när de inte valde en ledare som redan tillhörde makteliten. S tog en risk när de vågade att vända sin demokratiska blick åt någon vars kvalitet inte låg i en redan etablerad maktposition. Troligen är inte S den enda organisation som framöver kommer att undvika en sådan chanstagning, som framöver kommer välja det säkra före det osäkra och välja en ledare som är en upprepning av de ledare vi är vana vid.

  Och de tillhör inte periferin, de tjatar inte om kulturens sktyrka utan ekonomins. Och kanske den viktigaste lektionen av dem alla, åk inte runt på nån ”löljlig” förlåt mig-turne. På turne åker man runt för att visa upp sina framgångar, heil framgång, heil styrka. Och här närmar vi oss det kanske tristaste budskapet av dem alla, samarbeta gärna med massmördare för din egen vinningsskull, som utrikesminister kan du sitta kvar så länge du behärskar maktspelet och lever upp till de omedvetna förväntningar vi har på makten, att den med rak rygg ska förneka varje brist. Vara en sann karl. Inte nödvändigtvis sympatisk - men stabil.

   Och till alla nyfödda säga vi detta, vi säger det motvilligt, vi säger det mot våra egenliga ideal, men helt krasst:det sista ord en människa med makt ska säga, är förlåt.

  För då hugger vi.

I sorg, Timmernabben, Småland. Den omtalade undergångens år 2012.

 

 

 

 

 

här om Bildt, killen som inte fifflade sig till 160 000 kr utan 20 mijjoner. Just, ja inte genom fiffel, bara genom att få chyssta optioner för lite härliga oljeaffärer med massmördare.

http://www.slideshare.net/AlliansfrittSverige/utrikesminister-mm-en-sammanstllning-av-saker-carl-bildt-har-haft-fr-sig-9829687

det heligaste jag vet är OXÅ

17 dec kl 14:56, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 6 Kommentarer | Permalink

Idag både regnar det och snöar i Stockholm Varannan droppe regn och varannan en stor snöflinga och jag tänker, wow, vilken grej, vilket avvikande väderfenomen. Men sen kommer jag på att det inte alls är något mirakel, utan den gamla företeelsen ”snöblandat regn.”
  Och barndomens väderleksrapporter kastar sin in i mitt huvud på il-cafe.
  Har skickat min nästa roman för läsning till mitt förlag. Igår fick jag ett svar, ”det är den bästa roman du skrivit”. Och jag tänkte, wow, vilken grej, vilket avvikande väderfenomen. Men sen kommer jag på att det inte alls är något mirakel, utan bara den gamla företeelsen, infriad förhoppning.
 
   Jag har skrivit på boken i fem år och inte en enda har läst. Ibland har jag varit övertygad om att förlaget snarare skulle svara ”tyvärr, det här håller inte... dessutom har du blivit både antifeminist och gubbe och anses dessutom vara krystad för din ålder....
 
  Läste en läsarrescenison på dingo dingo igår som menade att boken var matcho, martyrig och bakåtsträvande. Det måste vara första gången jag beskylls för att vara matcho och bakåtsträvande och tänk att det kan anses vara bakåtsträvande med arbetarklass män som ifrågasätter sin mansroll?
  Jag blir så fruktansvärt ledsen, att vissa feminister, som verkligen borde veta bättre, har mage att kalla könsrollskritik för löjligt gnäll...
  Idag både snöar det och regnar.
  Varannan droppe regn, varannan droppe fruset ljus.
  Må alla dogmatiker i hela världen drunkna i sitt eget dömande.
  Inklusive dogmatikern i mig själv.
  Det är nämligen min fasta övertygelse, att precis som ren finns till för att falla, finns hjärnor till för att öppnas.

Vi behöver Julholt, inte för att han är perfekt, utan just för att han inte är det.

11 okt kl 19:28, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 9 Kommentarer | Permalink

 

En man på radion är bitter, här åker vi medborgare dit så fort vi skriver i fel på papper, och så ska en partiledare förlåtas?
   Ja, tänker jag, det ska han! Just för medborgarens skull!
  Visst är det viktigt med papper och siffror, att myglet stoppas och moralen fortsatt är hög. Men hundratusentals har betalningsanmärkningar, många pg av mycket låga summor. Ändå är de i samhällets och bankernas åsyn: INTE BETRODDA. En missad trafikbot och om du har otur  kan du då glömma banklån, telefon och ny hyresrätt.
  Vi är många som har ringt obarmhärtiiga tjänstemän.
  Rätt ska vara rätt, är inte något de säger, det behöver de inte. För varenda stavelse de uttalar är marinerat i kyla. Vi fattar redan i samtalets början, att utrymmet för mänsklighet är noll.
  Vi förlät Gudrun Schyman för hennes alkholism, men inte när hon deklarerade fel.
  Är siffror heliga?
  Är det bara människor med total koll på sina siffror vi litar på?
  Blir inte samhället fattigare då?
  Just att Juholt inte är en siffermänniska, gör att vi behöver honom än mer där uppe i makten. Där kan han föra vår, småslarvigas medborgares talan.
   Där kan han bära vår, godhjärtade men ickeperfekta människors längtan efter en förlåtande värld i sina händer.
Vi behöver Julholt, inte för att han är perfekt, utan just för att han inte är det.
  Varför? För att vi behöver någon som är som oss, där uppe.
  Lycka till Juholt! Må du förlåtas, inte för din skull, men för Sveriges!

att kriga för freden gör folk sjuka

05 okt kl 18:59, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 3 Kommentarer | Permalink

    De flesta amerikanska Iraksoldater som skjuts ihjäl, skjuts inte av talibaner, utan av sig själva. Självmord.

 Om inte det vore nog begicks över 1700 självmordsförsök av amerikanska soldater. Man undrar cyniskt hur bra soldater de egentligen är, om de inte ens kan träffa sig själva? Vilket i och för sig kan hänga ihop med att 20% av alla deras soldater går på olika psykmediciner. Sedan 2001 har det recepten ökat med över 700%. 

  Också i Vietnam dog fler amerikanska soldater för egen hand, än vad viet-cong lyckades ta kol på.

  Återigen verkar som pacifisterna har en poäng ”krig är inte bra för hälsan.”

 

Läs mer: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressrelease/view/psykiatrins-droger-doedar-fler-soldater-aen-kriget-i-irak-583614

passivitet

25 aug kl 16:51, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 8 Kommentarer | Permalink

 Passivtet.

 
En populär synonym till en passiv människa i den moderna världen är; looser.
    Eller inte. Passivitet är också att lägga sitt görande åt sidan. Att låta världen och sig själv vara ifred. Som att säga till världen, du duger, gör din grej, låt dig hända:
   Ingenting behöver fixas. Ingenting behöver förbättras. Inga monument av helighet behöver resas, det heliga är redan här.
    Att vara passiv är att öppna sina händer och låta världen falla ner i den. Att lita på varats gravitation. Men det finns en stor smärta i mig, när jag tänker på hur mycket jag har ansträngt mig, hur mycket jag har kämpat, hur många stenar jag har trott att jag måste vända, bara för att förtjäna min existens, mitt liv.
   En gång ville en liten Budha bli upplyst och satte igång med en massa görande. Sedan gav han upp, satte ser ner under ett träd och blev upplyst istället. Det dög åt andra men inte åt oss.
 Sedan kom Jesus och sprang runt på vatten och välte tempel. Det passade oss bättre.
  Sedan dess kan vi knappt bärga oss, så många härliga kreativa kors att bära. Den som burit flest kors på slutet vinner.

 

 

 

 

 (den här texten har tidigare publicerats i PS/LEVA, där jag varje månad, förklarar ett ord. vill du ha ett ord förklarat? maila   sara.hammarkrantz@leva.nu

om hatets grammatik, samt om mustafa can.och kanske om Breivik

26 jul kl 13:56, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 2 Kommentarer | Permalink

 Jag sitter på en stol i Barcelona så långt från Norge och läser Carlos Ruiz Zafons bok Ängelns lek.
Sedan skriver jag det inlägg som avslutas med det citat av Zafon som födde den. Texten skjuter förmodligen också ut som ett skott på den kontext som just nu omger mitt eget liv. Efter Dingo Dingo debatten har jag utmålats som allt från kvinnohatare till Charles Manson, mina böcker har ev. bränts på balkonger och för någon vecka sedan, när jag gick in på mitt stamfik på söder för en sallad, kallade mig servitrisen sedan mansgris på twitter. Jag frågade vad hon menade, jag fick inget svar. Jag tolkar det, som att jag nu är ett tillåtet villebråd, och sådana behöver man inte motivera sina angrepp på. Ruiz text blir en av de fingertoppar jag behöver för att kunna treva mig fram till förståelsen av hatets grammatik. I Norge så mycket grymmare än på södermalm.
 
 För ett tag sedan skrev min vän Mustafa Can en sexnovell där han som den vänsterkurd han är,  inleder en affär där han blir sexuellt dominerad av norska framskrittspartiets ledare, Siv. Några dagar senare jämför Åsa Lindeborg i AB hans text med de sexuella hotbrev hon själv har fått. Författaren har enligt Lindeborg har reducerat kvinnan till ett kön. Ändå är halva hans text en lång politisk dialog där Siv, ibland med handen på fittan, förklarar sin nationalism.
  Gott så, även om kopplingen mellan hotbrev och en litterär fiktion där faktiskt kvinnan är den dominanta, för mig snarare tycks personlig än generell. Att Åsa associerar till de hotbrev hon fått när hon läser om sex, behöver nödvändigtvis inte texten beskyllas för. En vital text väcker långt fler associationsbanor än vad författaren varken önskade sig, eller kan ta ansvar över. Vilket inte innebär att författaren därmed saknar ansvar, vilket inte kan förklaras med annat än att paradoxer är jobbiga.
 
Gott så, Åsa pekar dock på smärtan i att den manliga sexualiteten så ofta används som vapen och som hot. Våldtäkter i krig är inget undantag, bara vedertagen taktik.
  Jag uppfattar Åsas text som hederlig, det är först när man läser kommentarerna av hennes hejarklack som jag får ont i magen, där genusmedvetenhet övergår i oreflekterat manshat. Som borde vara väsensskilt. Och när man sedan läser vad de främlingsfientliga skrivit om samma text, uppenbarar sig ett liknande hat. Både högerextrema och radikala feministerna är överens om att texten skildrar ett sexuellt övergrepp, begått av honom. Den ena gruppen ser enbart en man som är likställt med en förövare, medan andra gruppen enbart ser en arab och därför också missar vem som dominerar vem.
  Dogmatism är när förklaringen av verkligheten, blir så dominant att den i själva verket ersätter den. Man ser alltså inte längre verkligheten, utan hellre sin egen teori om det. Hellre en bristande förklaring än en utebliven.
  Och det gör ont i mig, eftersom den radikala feminismen, till skillnad från fascismen, bottnar i en liberal humanism. Hur kan det ändå bli så fel och hatiskt, hur kan dömandet av den andre vara lika blint och hårt när det kommer från en idetradition som utgår från alla människors lika värde, som från det idetradition som helt hämtar sin kraft från motsatsen?
   Är det personlig analys, eller en politisk sådan som fattas? Nu kommer den text som så mycket mer elegant än min egen, formar sig till ett svar.
 
 
  När vi känner oss som offer legitimeras alla våra handlingar och alla våra trosuppfattningar, hur tvivelaktiga de än må vara. Våra motståndare, och till och med våra grannar, befinner sig inte längre på samma plan som vi och blir plötsligt våra fiender.   Och själva övergår vi från att ha varit angripare till att bli försvarare. Den avund, den girighet och det agg som driver oss blir heligt, därför att vi intalar oss att vi handlar i självförsvar. Det onda, hotet, ligger alltid hos de andra. Rädslan är första steget på vägen mot en brinnande tro. Rädslan att förlora vår identitet, vårt liv, vår ställning eller det vi alltid har trott på. Rädslan är krutet och hatet är stubinen. Dogmen, å andra sidan, är bara en brinnande tändsticka.
   

randiga skor är inget för en riktig karl!

25 jul kl 20:01, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 0 Kommentarer | Permalink

 Man kan dricka cava till frukost. Alla spanjorer gör så. Till och med de fattiga tar sig en matsked bubbel innan de börjar dagens idoga tiggande, stjälande och fulknarkande.
   Homoxesuella män nöjer sig inte att dricka den, de måste doppa snoppen i den. Bubblor är bra för generna, säger de, (men allså på bögspanska).
   Vi bor på Grand Hotell Central med det skiter väll du i.
   Igår köpte jag ett par skor, först ville jag prova ett par randiga. DET ÄR FÖR WOMENS sa de två kvinnliga expediterna. BUT IF YOU HAVE BIGGER I WANT TO TRY! De tittade förvirrat på mig och upprepade, nu med ännu tydligare stämmta. ITS FOR WOMEN. Ja, men kan ni hämta storlek 42 nu. De tittade frågande på mig och Ida, IS IT FOR YOU OR FOR HER. Its for me. De blev bleka, men de hämtade skorna. När jag provade började en av expediterna storfnittra så att hon fick gömma ansiktet i händerna.
  Kanske hade hon druckit för lite cava. Eller för mycket. Men Queer kan man inte kalla denna lilla sobra skobutik i Le Born. Sverige vinner Queergrenen. Förlorar i Cavagrenenen.
    Man kan dricka cava till frukost, alla spanjorer gör så.
   (Men bara hälften får köpa skor med färgglada ränder på.)

vill Etc hellre ha pajkastning mellan liv och bob, än ett samtal om genus?

03 jul kl 15:39, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 0 Kommentarer | Permalink

"Allvarligt talat, har Liv slutat att använda sin annars förträffliga hjärna", skriver Bob Hansson apropå Liv Strömquists skarpa kritik av boken Dingo Dingo.
I twitter reklmamen för inlägget, är min fråga, förvandlad till ett påstående, Bob Hansson försvarar sig mot Strömquists Dingo Dingo-kritik "Liv har slutat att använda sin annars förträffliga hjärna.''
De kan inte låta bli att förvränga mitt citat, för att det ska hamna på en så låg (spännande?) nivå som möjligt. Är inte det rätt borgerlig journalistik? SOm om de hellre vill ha pajkastning mellan liv och bob, än att diskutera genus?
Jag skriver artikeln så diplomatiskt som möjligt, och jag undrar oxå över hur smart det är att man i debatter bara hakar upp sig på det värsta ens opponent sagt, istället för det bästa, och dessutom förvränger det så att det blir ännu mer idiotiskt..  Och eftersom både två så, lägger man alltså ihop sina mest bristfulla tankar, istället för ens mest intiligenta. Hur smart är det egentligen, att  para ihop sin idoti istället för sin intelligens när man tillsammans ska försöka förklara världen? Det är ju liksom lite svårt nog som det är....
  Men ETC (efter arbetet) vill ha debatt. Ungefär som vilken kvällstidnings om helst. Livs krönika handlade mest om Martin med hade mitt namn i rubriken. liv är besviken på bob, och i ingressen nu, så fokuserar din inte spå sakinnehållet, utan det mest låga jag säger om liv. 
 
Nu när jag ändå är ingång, så har Ingressen fel på ännu en punkt, Liv kritiserar en debattartikel, inte boken, det framgår inte ens att hon läst den. Även om hon ändå lyckas hävda att den skulle bli en schyst nazistpamflett.
 
http://efterarbetet.etc.se/debatt/bob-hansson-svarar-liv-strömquist
   

 


 

  

Jag är inte feminist. Jag åker hellre buss.

09 jun kl 13:54, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 3 Kommentarer | Permalink

 Åka buss till yoga läger. Motstånd, motstånd. Vi känner oss inte alls ”där”. Letar men hittar inga ursäkter att sjappa. Men redan på bussen händer det, förändringen. Hur ofta är det inte så, att man underskattar kraften i själva händandet? Man är inte mogen att åka, när man är hemma ja… Man är inte mogen att ”dansa på bordet” när man sitter ja, man är inte mogen att vara på landet, i stan ja, man är inte redo att vara förälder, innan man är det ja…
  Men i samma ögonblick som
 
  Sen fick jag en insikt. Jag har kallats feminist, särartsfeminist och senast anti feminist. Men jag är inte någon slags feminist överhuvudtaget.  Och idag blev det tydligt för mig varför: det beror helt enkelt på att jag tycker att feminismen är alldeles för maskulin….
  Oj då.
 
Vad menar jag med maskulin? Tja, ett kort försök till svar kan vara det här:
 
Jag föredrar frågor framför svar, mysterie framför krampaktig övertygelse, människa framför åsikt, utforskande framför konflikt.
  Könsmaktordningen är ett reellt faktum, tror jag, men knappast enda möjlig grund för att titta på kön, genus, maskulint/feminint. Jag längtar efter ett samhälle med både och. Överordningen ska inte könskvoteras, den ska göras onödig.
 
Jag söker inte fiender, jag är på jorden ett kort tag och har ingen lust att lösa den här planetens brister genom att bli arg. Jag har aldrig varit med om att ”arg” löser en ända konflikt. Även om det kan kännas hur skönt som helt, ibland ytterst nödvändigt, att vara det. Men som en startmotor, inte som en permanent drivkraft. Det är inte fiender jag går igång på, utan medresenärer.
   Typ; jag fattar inte helt vad det handlar om, hur det ligger till, hur vi ska gå vidare, du fattar inte helt precis allting, utmärkt, låt oss ta reda på lite mer än vad vi redan vet, tillsammans.
   Och ett tillsammans som är långt större än enbart med de som har samma svar och därmed samma inskränkthet som mig själv.
  Vilket är lättare att säga, än att i varje läge praktisera.

   

dingokramen!

03 jun kl 00:10, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 4 Kommentarer | Permalink

 Idag gjorde jag DingoDingokramen med mina sjätteklassare. Någon av smartnissarna döpte dock om den till "jävligt-länge-kramen", vilket jag fnissade gott åt. Lite jobbigt var det nog, och typiskt nog fick jag bara titta på... Men SÅ kul och SÅ gott det gjorde! ♥

 

Fantastiskt. Fortsättning följer på http://www.facebook.com/pages/DingoDingoKramen/188856857824959

längtan efter kram föder våld.

02 jun kl 14:20, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 4 Kommentarer | Permalink

 Att skriva en bok om män som kramas, och sedan twittra sitt eget namn är lite som att få för sig att flytta till sjöbo. dum idé.

Men att dricka kaffe på kallbadhuset i malmö är hyvens.
Lite som att skriva en bok om att män inte kramas och att kvinnor inte slåss, kanske. 

om kungen och manlighet.

01 jun kl 14:44, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 4 Kommentarer | Permalink

 

 

  Det är en märklig tid när det inte är kungen som tycker synd om gangstern med invandrarbakgrund, utan tvärtom.  I mina ögon är det då inte bara kungen han tycker synd om, utan även om den gamla ”manlighet” han sjävl ingår i.. För kungen, om han nu ljuger, gör bara vad som förväntas av en alfahane. Han erkänner inga brister, inge fel. För om han gör det, då tror han att människor får minskat förtroende för honom. Och det har han förmodligen mer rätt i än vad vi alla önskar. Det är bara några veckor sedan som Julholt kritiserades brett i media för att han så många gånger (tre) ändrat sig. Julholt är kancske charmig och pratar om kultur och är som vanligt folk. Och därmed inger han för många, MINDRE förtroende.

   Vi gillar inte för robusta män, men pardoxalt nog litar vi på dem.  Kungen lever bara upp till vad män sedan barnsben troligen fått lära sig, stå pall, vik dig inte, blotta dig inte.  Är jag den enda som hört följande inställning till manliga chefer, ja han är ju lyhörd och så men med handen på hjärtat, han borde sätta ner foten lite mer….”  Det där med att vi ännu verkar bli trygga av att köras över lite å och då av en man som vet vad han vill.  Manlighetens problem är att den helst borde leva upp till både den gamla och nya synden på manlighet på samma gång. I ena stunden lyhörd, i nästa stund då där härligt bestämd och oruckbar.  Därför ljuger kungen precis som Clinton, precis som kommunalgubbarna förnekade porrklubbsbesök osv osv. Medan en Gudrun Schyman, då det kom fram att hon var alkholist, var stor och klok nog att säga ”ja, jag är alkholist, men det är inte lätt att vara partledare och mamma och älskarinna, det är inte lätt att vara människa”. Och förtroendet för hennes skjöt i höjden. Beror det på att hon hade klokare rådgivare än kungen. Beror det på att hon är tusen gånger smartare än hr majestät? Och skulle vårt förtronde öka även för en man om han blotttade sig så? Om Julholt gick ut nu och erkände att han dessutom var alkholist? Skulle förtroendet också för honom skutas i höjden?  

   Kungen är inte i tiden, kungen hänger inte med, kungen har med nöd och näppe lyckats leva upp till de stränga förväntingar som hittills ställts på honom, och nu när han plötsligt förväntas blotta sig, har han ingen aning om hur han gör. Man ska inte klandra honom, han saknar helt förebilder på det området. Han borde ha läst dingo dingo redan som tonåring. Hans pappa och hans farar borde läst dingo dingo eller i alla fall övat på att blotta sig för varandra.  För om vi män inte ens vet hur man gör när man blottar sig för varandra, hur fan ska en man då våga göra det för hela svenska folket? 

om kungen 2.

01 jun kl 14:37, 2011

Skrivet av bobhansson under kategorin Manlighet | 2 Kommentarer | Permalink

   
 
   Vi får inte glömma, att kungens hela berättigande vilar på dåtiden, inte framtiden. Vi får inte glömma att denna omoderna man för sverige i tiden, var emot en kvinnlig tronarvinge. Han ville hellre ha ännu en liten kung som gillar snabba bilar och söta tjejer.
  Lyckligtvis, får vi nu inte bara en kvinna som efterträder honom, utan också en kvinna med fler hjärnceller än kungens hela rådgivarstab tillsammans.
  Och må hon, i kraften av den tid hon ingår i, ha en förmåga att blotta sig när det behövs för hennes egen trovärdighet, istället för att leva upp till det robusta ideal som man tyvärr inte behöver vara man för att börja härma.  Må vår blivande drottning Sverige använda drottning vänster af Schyman till rådgivare den dag hon behöver ställa sig upp och berätta att hon har fullt av brister både som regent och människa, och inte TROTS DET, utan TACK VARE det förtjänar sitt förtroende.
   
Hem | Nästa sida »