Rom. Blommornas torg. Fullt av sopor.

26 okt kl 15:02, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 10 Kommentarer | Permalink

 

Rom. Nyss anländ. Sitter på blommornas torg, med min bok, min dator. Jag kastar mig inte ut i Vatikaner och Coloseum. Det är typiskt mig att helt enkelt gå till närmsta fik och slå upp romanen jag för tillfället läser, kaffe. Landa. Kanske ett behov av att normalisera. Jag vet inget bättre än att sitta på ett främmande torg som om det vore mitt eget, cigaretter, kaffe, ord.
Imorgon väntar en bil till ett hus på östkusten.
Jag reser med en människa jag inte känner, aldrig har träffat. Men som jag alltså nu ska dela en vecka liv med. En spontan vågad inbjudan som nu sakta vecklas ut från ide till verklighet. Det är tjugofem grader varmt och just nu rör sig den främmande människan, mot den punkt jag sitter.

one day reatreat, reklam.

25 okt kl 13:47, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 5 Kommentarer | Permalink

En present till dig själv!

                         ONE DAY REATREAT
                                        med Crazsy Buddha / Bob Hansson
 
En dag med mindfullness och humor.
En dag som  kommer ge dig lugn & kreativ lekfullhet.
Crasy Budha är utbildad zencoach som arbetar med mindfullness och self-investigation.
Bob Hansson är poet som utvecklat Kundalini Writing, (skriv dig fri)  ett lekfullt sett få igång det skapande flödet.
En dag som vill ge oss tid att andas, slappna av och kanske till och med skratta.
 

I stockholm, lörd 5 dec.  10-17

frågor på bloggen. anmälningar till: hejtillbob@hotmail.com

Susanne osten, klimatsamtal och sen planet till italien.

24 okt kl 17:01, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 3 Kommentarer | Permalink

På tåg på väg hem från göteborg och premiären av PULIKEN av Susanne Osten. Pjäsen är skriven av Lorca och nästan ingen har satt upp den. Regisörer har ansett den var fulltsändigt obegriplig, omöjligt för scen.

 Ostens uppsättning var ett takgnuggande fyrverkeri, en fantasikula i hjärngloben som fick min hjärnhalvor att vakna ur slummern och genast börja hångla upp varandra, men bara en liten stund för att i nästa ögonblick istället vända sig ut mot världen för att kasta sig över den….
    Efter pjäsen sa Osten att den är ett försvar för teatern. Jag förstår inte, hur en konstform som möjliggör något sånt här överhuvudtaget behöver försvaras - kan vara hotat.
 Men det är det.
 Göteborgstatdsteater ska dra ner 5 miljoner i år osv osv….
 Nu ska jag på workchop. Om klimat.
 Och om två dagar ska till Italien.
 Jag tar planet…
 
 
 Och imorgon är jag interjuvad om Balans i svenskan.
 Journalisten var fantastistk. Han skrattatde högt som om vi var på fest, hela tiden.
  Men vi var alltså inte på fest.
  Utan på en rakst döende planet. Kan man säga.
 På nätet finns artikeln redan nu.
 

 

http://www.svd.se/mathalsa/mathalsa/balansintervjun/artikel_3697481.svd

pinsamt på ett äckligt vis

23 okt kl 13:55, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 8 Kommentarer | Permalink

 

På måndag avslutas den här pinsamhetstävlingen. Tror jag. Det har varit fantastiska inlägg? Jag är djupt tacksam. Humorn ökar sannerligen i den här världen när vi klär av oss lite. Men vi har varit fega oxå, de flesta pinsamheter är way back. Nästan så att de inte handlar om de vi är, utan de vi var. Mig själv helt inräknad. Jag är en feg jävel som är bra på att verka vara motsatsen.

Jag har gjort bort mig på ett ävldigt trist sätt. När man gör bort sig så att det inte bara går ut över sig själv, utan oxå andra. Jag är bokad till Borås på tisdag för ett stort arremang, och jag har hela tiden trott, att det var DEN HÄR veckan. Nästa vecka är jag i italien. SÅ jag måste ställa in. Förutom att jag förlorar massa pengar, som gör den där resan plötslig VÄLDIGT med "förlorad arbetsinkomst" så har jag fuckar upp som man inteborde fucka upp. Man borde kunna det här med datum, Läsa innantill i mail och sånt....

Men nånstanns med kalenderbyte eller nått har det blivit fel och nu har jag fuckat upp och nu får andra lida för det, Bland det tristaste som finns. Och så jävla pinsamt. Ett tag, en halvtimme eller så, funderade jag till och med på att ljuga och bara säga att jag var sjuk. Allt för att inte blotta hur dålig på kalender jag är. Och kanske, att de i borås kommer bli mindra arga, mindre besvikna om det blir en sjukskrivning istället för uppfuckning. Kanske kommer de nu tro att jag är dryg och skter i dom och att dom är helt ovikitiga. VIlket kommer göra de ännu argare och ännu argare är ju sällan bra. Tänkte jag, En halvtimme.

En gång kom det fram en ung tjej till mig och nästan grät. Hon hade gått i ens kola och de hade bokat mig tydligen och jag hade inte kommit. Det var för flera år sedan. Jag vet inte hur det blev fel, ibland glömmer arrangrerör att bekäfta uppdrag och tror att de bokat mig bara genom att fråga om jag är ledig och fått ett ja. Vad vet jag. MEn den där tjejen trodde jag sket i hennes lilla stad för att jag tycker små städer  och så är typ "skit samma". Som om jag vore en sån som bara tycker det är viktigt att uppträda typ i Los Angeles eller Götebrog eller så...  Den smärtan, "jag är oviktig" blev nu, på den där baren flera år senare nästan tårar i hennes ögon. 

Det var inte kul.

Alls.

En annan gång ville nån nästan slå mig för att jag inte pratat på en demonstration i Helsinborg mot rasism som det stårr på afficher att jag skulle göra. Problemet var att jag själv inte hade fått reda på det...

Men nu är det jag och ingen annan som gjort fel.

Och man vill inte göra fel.

Men det gör man, Ibland. 

Må gud förlåta mig och ge mig styrka till att läsa oxå siffror innantill. Herregud, hur svårt kan det vara?

Nu har jag skickat ett mail och väntar nervöst på reaktion. Kommer de svara typ "ingen fara, väräden går inte under, ingen är perfekt... ELler kommer du stämma mig för brutet kontrakt? 

 

Pinsamma ögonblick är ögonblick som håller länge. (Ungefär som Volvo Amason.)

21 okt kl 17:11, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 2 Kommentarer | Permalink

    Författarmöte, långbord, fin resturang, ett 20 tal där. Det är unga författare som kritiserat författarförbundet för för hårda antagningsregler. Författarförbundets äldre författare är där för att lyssna. Jag ställer mig upp, pratar om vikten av föryngring, att det är innan vi får barn som vi har den mesta tiden att engagera oss. Jag pekar på en ung gravid kollega, titta där, här är det exempelvis redan på väg!

Problemet var såklart att inget som helst var på väg. Förutom min egen pinsamhet när hon säger

-         Menar du att jag är gravid?

-         Ja, säger jag, och det är ju fantastiskt! Grattis.

-         Men jag är ju inte gravid…

Långbordet är förmodligen inte lika långt som minen i mitt ansikte.

Fel. För det är ju det symtomatiska, med mig, jag blottar mig inte, jag döljer mig, och jag har lärt mig. Om man tycker något är pinsamt har jag lärt mig att inte visa det…

   Jag har egentligen ingen aning om varför. Har du?

   Till saken hör att fyra månader senare faktiskt blev det. Gravis alltså.

nä, nu kom fan en bön. eller dikt.

20 okt kl 21:52, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 12 Kommentarer | Permalink

Må jag stå ut med min litenhet
 Må jag kunna omfamna detta lilla
   utan att låta det dölja mitt stora
Må jag bära dörrhandtag åt mig själv och andra
må jag fästa dessa dörrhandtag i livet självt
må jag kliva in och låta dörren stå öppen
    på vid gavel, i vetskapen att allt som vill får komma in
    och allt som vill får försvinna.
 
 
 Och när jag tror att jag misslyckas med detta
 må jag skratta åt mig själv och låta hammaren ligga.
Dricka ett glas vin går bra. Så även sockerkaka.
 
 
Jag är inte den som behöver.
Kärleken är inte en nödsänding släppt från brummande flygplan
och jag är inte ett uland.
 
Låt mig inte vänta på tillåtelse
från den andre, eller från världen
för att ge den kärlek jag själv längtar efter.
 
Låt mig avslöjas med byxorna nere.
 Låt mig ömt klappa mig på kinden när jag tror följande:
att kärleken inte är där - bara för att jag för tillfället
  inte känner den.
Kärleken är inte ett brummande plan
och jag är sannerligen inte ett uland.
 
 Jag kan ge kärleken eftersom jag är den.
 
 Sen är det inte mer med det.
 
 
 
 
   Förutom det oändliga verbet
                              från min vekesvita längtan
                                                                     sträckt
   ner i världens stearin
   som sannerligen finns.

en dag att darra av

20 okt kl 15:15, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 13 Kommentarer | Permalink

Sitter på ett av alla tåg.
Hem från Linköping där jag uppträtt.
På den skolan gick Bruno K Öijer en gång.
Jag gick på en  helt annan skola
och när jag gjorde det ville jag bli som Bruno k.
Nu vill jag inte det.
En Bruno räcker. Men det kändes uppiggande att komma ihåg
hur stor och viktig en annan människa kan vara för en,
Är sällan så nu. Varför?
 Kom sedan på att jag faktiskt skaffat mig en idol, bara förra veckan.
Leo, den glada italienaren som pratar om kärlek.
Eller gjorde.
Kanske är han död nu.
Allt är förgängligt.
 
 
 Jag tycker om mig själv.
Jag har tvivlat på det i långt över ett år,
Tvivlat på att jag är värd att älskas,
tecken tyddde på att det inte var så.
Det är en sån skön känsla nu, som en återkomst
”hej bob, kommer du ihåg hur det var att vara lugn & glad
flera dagar i rad.
Det är höst, men vår, på samma gång.
 
Jag håller verkligen på att bli ihop
med mig själv.
 
 Vissa tror att man får självförtroende av sånt som
framgång och komplimanger, tror det finns få
”bombmedslag” som inte vet att det är jävla skillnad
på att känna sig vacker och att vara det.
 
 Haha. EN gång stod det i en recention att min
”blottade svaghet” bara var en pose,
för  hur skulle jag kunna vara blyg osv
 som skrivit fem böcker  och var över trettio år.
 
Ibland önskar jag
att den där kritikern (som möjligen aldrig någonsin har haft någon framgång
eftersom han tror att den sveper undan alla sår)
att han haft rätt.
att rädslan bara var en pose.
 
 Men rädslan får mig trots allt att darra
Och darra är bättre än att stelna.
 
 
 
 
.

Pinsamhetstävling, en favorit

19 okt kl 17:36, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin PinsamhetsTävlingen! | 22 Kommentarer | Permalink

FÖRSTA VINNARHISTORIEN.

Den här är skriven av signaturen esk, som nu har vunnit det blygsamma priset. (Skriv här hur jag kan kontakta dig...)

Tävlingen fortsätter med nya priser. (Fortfarande består priset av 2 fribiljjeter itll valfritt bob-gigg...) 

Jag bjuder på en till historia, som jag faktiskt tycker är pinsam. För ganska många år sedan dejtade jag en kille, och en kväll skulle vi såklart ligga med varandra för första gången. Vi var superkåta båda två, och det gick väldigt hett till, när kläderna väl hade åkt av upptäckte jag att hans snopp var jätteliten, verkligen JÄTTELITEN, men jag tänkte att "storleken har ju ingen betydelse, det här kan bli riktigt bra ändå, liksom". och så fortsatte förspelet, trodde jag, för rätt som det är så frågar han mig om jag tycker det är skönt, och jag svarar så sexigt jag bara kan: "ja, men nu vill jag ha dig i mig", och han säger: "men jag är ju i dig". Jag, som för övrigt kan vara lite störd emellanåt skrattar och säger "eller huuur!". Sen, när jag plötsligt insåg att han inte skojade, så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra eller säga, så jag skrattade igen och sa att "jaaa det vet jag väl, skulle bara kolla om du var med". Sen skämdes jag som fan...

Skrivet av esk den 16 oktober, 2009 kl. 14:29 #

OneDayReatret - reklam.

19 okt kl 17:14, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin turneplan | 0 Kommentarer | Permalink

                En present till dig själv!
                         ONE DAY REATREAT
                                        med Crazsy Buddha / Bob Hansson
En dag med mindfullness och humor.
En dag som  kommer ge dig lugn & kreativ lekfullhet.
Crasy Budha är zencoach som arbetar med mindfullness och self-investigation.
Bob Hansson är poet som utvecklat Kundalini Writing, ett lekfullt sett få igång det skapande flödet.
En dag som vill ge oss tid att andas, slappna av och bara vara.
Men en dag som också vill vara en varm brasa och din skrattbringande vinterkarrusell.
En dag till vilken du, din hjärna, din kropp all din längtan är välkommen!

I stockholm, lörd 5 dec. (eller möjligen sönd 6 dec.) 10-17

frågor här. anmälningar till: hejtillbob@hotmail.com

dessutom,

bob i varberg: nu på torsdag. www.teaterhalland.se  

bob i karlshamn. 21 nov http://hem.bredband.net/b308573/

worshop i malmö 28 nov.

Byxorna nere är inte samma sak som naken.

19 okt kl 11:39, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin PinsamhetsTävlingen! | 2 Kommentarer | Permalink

 


                              - Inte?


 


 


                                                                                                       (foto: niclas brunzell)

Den enda humor som behövs är livets egen. PinsamhetsTävlingen bubblar!

19 okt kl 09:05, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin PinsamhetsTävlingen! | 8 Kommentarer | Permalink

   Idag är en ypperlig dag att få dina vänner och kollegor att bjuda på sitt pinsammaste ögonblick. Både vänskap och kollgeialitet strärks av tillit. För  en kreativ arbetsmiljlö har den enorm betydele att man "vågar göra bort sig." Här har man shans att göra bort sig retroaktivt. Återanvändig. Miljavänligt blir det oxå. Priset är ännu så länge inte fatasifullare än två biljetter till valfritt bob hansson arremang. Den första vinnaren utlyses på onsdag. Sedan fortästter tävlingen. För det här är kul. Tack för era underbara berättelser. Den enda humor som behövs är livets egen, kan man man tro, när man läser era inlägg. Tack. 

Homo PINSAM sapiens

18 okt kl 14:04, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 0 Kommentarer | Permalink

 


Idag är det söndag. Nymalet kaffe och chokladpralin till frukost.

Igår, var det lördag. Jag var konferencier på ett ungsomsarremang.

I Första presentationen gjorde jag FEL. En stackars tjej stod bakom mig jättelänge utan att jag såg henne och trodde att det var hennes tur. Men det var det inte. Jag hade varit otydligt. Jag fick skicka ner henne igen. Nån i publiken buade.

Mot mig.

Jag skämdes.

Jag undrar om någon såg att jag skämdes.

Jag betvivlar det.

Jag undrar om det är något slags sjukdomssymptom.

Döljandet.

I fredags blev jag interjuvad av en journalist om balans.

Journalisten kom från Israel.

Han skrattade så fruktasvärt varmt och högt att ingenting,

ingenting i hans närhet skulle kunna vara pinsamt.

 

Det är fint att vara människa.

En gång var det en lärare på en skola där jag uppträtt som
körde mig till tågstationen.
Efter tio minuter kom hon tillbaka, hon såg berörd ut, jag tänkte

”spännande”

”jag såg mitt ex nya tjej, jag ville inte åka hem, är det okej om

Jag sitter här med dig till tåget går…”
Vi kände inte varandra.

Nu gör vi det.

Ibland är det fint att vara människa.

Om man passar på att vara det….

 

 Pinsam included.

PinsamhsTävlingen fortsätter

16 okt kl 13:03, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin PinsamhetsTävlingen! | 8 Kommentarer | Permalink

 


Om du vinner stora PINSAMHETSPRISET, har pinsamheten inte varit förgäves. SÅ gör bort dig innan det är försent!


Jag gick på lågstadiet. Min dagmammas familj var som en extrafamilj och nu var det julbord. Bara några veckor innan hade jag, lågstadieaktigt förökt förföra deras barnban. Jag tyckte vi skulle leka "Knulla" av med byxorna bakom soffan och hej och hå och jättespännande... Tydligen hade vi blivit påkommna.... Jag har lite meiislucka nu, jag har dragit för skynket, måste erkännas. MEn någon sa något, på eet drä julbordet, vad jag tror banbarnets mamma, om att jag försökt ligga med deras dotter.... ALla vuxna runt det stora avlånga bordet på julbordsresturangen skrattade.      Och vad gjorde jag? Grät jag? Började jag skrik åt dem att de inte skullle håna mig eller skratta åt mig. Berättade jag hur utsatt jag kände mig och bad dem tänka efter nästa gång innan de hängde ut någon i min ålder. Rodnade jag och sprang därifrån?


   Nej, jag satte kvar. Jag satte helt stilla kvar och stirrade i tallriken.


--


Nu är det er tur! Tack jättemycker för era modiga och dråpliga situationer. Kom ihåg att ni kan varaanonyma hela vägen till prispallen.


För Pinsamhetstävlingen fortsätter! Utmana dina vänner. Viktiga priser i potten. Och glöm inte, om du vinner bobs stora PINSAMHETSPRISET, har pinsamheten inte varit förgäves.

tåg och liv

16 okt kl 13:03, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin dagsbok | 6 Kommentarer | Permalink

Igår åkte jag tåg. Tåget stod still TRE timmar! Jag blev inte arg. Jag belv mer glad, PAUS! TÄnkte jag, skönt, och solen sken på perrongen. När jag kom fram till stockholm var jag däremot inte glad. Bara trött.


 


Ni är fina när ni biktar er.


 

Bikta pinsamheten ur er!

15 okt kl 11:36, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin PinsamhetsTävlingen! | 11 Kommentarer | Permalink

Bjud på ett garv eller få ett! Den pinsamaste historien vinner ett PInsamhetens Pris. SOm består av två biljetter till valfri Bobförseställning. Exempelvis Varberg.


  Här kommer ett från mig. Jag var fjorton och hade en postpunkig uppåtfsisyr. Min frsör sa att det absolut bästa för håret var glidmedel! Han sa vad märket hette och vad det kostade (23 kronor). Jag gick nervöst till apoteket, jag var ännu oskuld. Ställde mig i kön och kom fram och sa att jag skulle ha glidmeden FÖR HÅRET. Tanten frågade vilket märke och det kom jag inte ihåg, men det skulle kosta 23 kronor. HOn rotade runt men hittade hittade inget för den prislappen. SÅ skriker hon till andra kassan över hela apotekarsalen GUNBRITT HAR VI GLIDMEDEL SOM KOSTAR 23 KRONOR?


   Jag gick därifrån.


   Utan glidmedel.