Rom. Nyss anländ. Sitter på blommornas torg, med min bok, min dator. Jag kastar mig inte ut i Vatikaner och Coloseum. Det är typiskt mig att helt enkelt gå till närmsta fik och slå upp romanen jag för tillfället läser, kaffe. Landa. Kanske ett behov av att normalisera. Jag vet inget bättre än att sitta på ett främmande torg som om det vore mitt eget, cigaretter, kaffe, ord.
Imorgon väntar en bil till ett hus på östkusten.
Jag reser med en människa jag inte känner, aldrig har träffat. Men som jag alltså nu ska dela en vecka liv med. En spontan vågad inbjudan som nu sakta vecklas ut från ide till verklighet. Det är tjugofem grader varmt och just nu rör sig den främmande människan, mot den punkt jag sitter.