med det här vädret behövs ingen jantelag.

16 nov kl 19:01, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin kärlek hur fan gör man | 13 Kommentarer | Permalink

 

Igår TITTADE Jag på väderläksrapporten. På tvn. Det var ingen munter tittning. Neråtittning så det hette duga. I HELA NORRA EUROPA befann sig ett enda tungt molntäcke. Ett täcke av gråhet lagd rakt ovanför våra hjässor.
 Men sånt väder behövs ingen jantelag.
 Men idag sa dom, att det imorgon ska komma lite sol. I skåne.
 Bra för Skåne.
 Och bra för oss andra att veta att det i alla fall nånstanns finns en glipa. En reva för ljuset där ute nånstanns. Över Rosengård och Vellinge.
   Må de mjukna av denna gemensamma sol.
 Jag har lite paus i skrivandet i min stuga. Kör lite stugdisco. Lite vicka höft och lite arm i luften. Tinga exsesser. Bara i stereon. Beyonce.  HALO HALO HALO, discoreligöst, armarna i luften HALO HALO HALO. Ah! Det finns röster som är raka motsatsen till lågtryck, röster som upphäver gravitationen, skickar stänk av maj över november och ger vissa promenerande grannar utanför vissa stugor en syn att äta.
   Jag är nu nästan frisk.
   I morgon ska jag på invigning av filmfestival i staden där uppe.
  Utan rymdsondskostym.
   Tror jag.
   Undrar om mitt ex någonsin kommer svara på brevet. Och i så fall vad. Hoppas lite att hon inte gör det. Det finns andra saker jag hellre får höjt blodtryck av.
   Men det kommit små textremsor i mig de senaste dagarna, en katalog av minnen, om detta våld en människa som tror sig vara offer - kan slå in i små oskyldiga paket och dela ut.
 Bräckligheten i att behöva. Att vilja. Att vara kvar. Att försöka.
   Och nu längtan efter den andra sidan. Och tilliten till att saker får ta tid. Man blir inte fri bara för att man låtsas det. Folk har så jävla bråttom. Jag med. Som om seperation, som om denna död och pånyttfödelse saluförs på ex McDonald’s. Som om bråttom. Som om snabbast vinner. Som om skam för den som sörjer, skam för den som inte är färdig.
   Jag är färdig. Jag ropar färdi, färdi, färdi.
   Men Beppe Wolgers kommer inte till pottan och torkar i alla fall.
 Jag vill att ni ska älska mig. Jag behöver det.
 Ah, nu känner jag det. Jag älskad. Och jag är inte den ende på den här jorden som är det.
Det finns hopp!
   Så det kanske får bli rymdsondskostym i alla fall.