Har lett en dags retreat med min vän Jens (Crazy Budha), sju timmar ”av något annat…”. Varför? Mycket av det man gör i livet, kan man ju undra om efteråt ”varför skulle det vara bra för? Vad har det jag gjort idag egentligen haft för betydelse?” Ofta känns svaret ganska mediokert, man gör vad man gör för att det är ens liv, liksom. Men idag har jag en tydlig bild som får bli svaret; ett tiotal människor som några timmar tidigare varit smått nervösa främlingar ligget på varsin madrass och allt är så förbannat LUGNT. En frid som, tja påminner om när man har legat med någon och ligger där efter orgasmen och för en stund, verkligen bara är, i ett av slappnat tillsammans… Något som händer långtifrån efter varje ligg. Men utan något som helst ligg hände idag.
En av de först övningarna som min kumpan Jens gjorde var att man skulle fråga varandra gång på gång, NÄR ÄR ALLT ENKELT?” Frågan upprepas och för varje gång svarar man något nytt. Mitt första svar var, ”äh vad fan det är väll ALDRIG bara enkelt….” Men sen några timmar, så var det just… så, enkelt…” Och för mig, är det ganska banala tillståndet, motsatsen till allt dåligt, motsatsen till oro, kamp, ensamhet och andra moderna samtidstillstånd….
När vi avslutade var jag gråtfärdig och jag var det av två anledningar dels av tacksamhet, och dels av en aggressiv sorg över; att det inte är så här oftare…. Den där fyra minutersmassagen som var lika mycket rocknroll som iggy pop, lika mycket humor som Robert Gustavsson och lika mycket kärlek som ett rejält hångel: ledde till tanken; allt detta på fyra minuter, och så jävla många fyraminuterspass det finns i ett liv, tolv års skoggång utan ett enda fyraminuterspass i närheten av det här…. Vad ska man säga?
Det är något synnerligen fel i konungariket världen…
Och sen fick jag ett sms från nån okäns som sa titta på svt kl 20 00, filmen ”Konsten att vara människa”. Så då gjorde jag det. Och ibland händer et att ens liv berikas som tusan bara av att sitta still och titta. Och vad handlade filmen om? Tja, att människor gör så många märkliga saker som man egentligen inte vill, bara för att ha råd att leva.
Men hur ofta känner man att man lever då?
Hur många minutrar av ett liv – är minutrar MAN VERKLIGEN VILL HA?
Detta liv vi är redo att betala ett så högt pris för att behålla, när lever vi det?
Jag avslutar med att citera den utbrända parkeringsvakten i filmen ” om du vill dans disco sju dagar i veckan, så gör det, bry dig inte om vad folk säger, om du vill äta en räkmacka för 70 kr varje dag, så gör det. Gör vad du tycker är kul, sitt inte bara där…
http://svtplay.se/v/1877982/dokumentarfilm/konsten_att_vara_manniska
