Bob Hansson

  Häromdagen när vänsten åkte safari till saltsjöbaden, var det flera där ute som blev upprörda, ägg kastades, märk väl helt vanliga ägg, från höns! Alltså varken vaktel eller gås. Kanske det har med lågkonjukturen att göra. Hur som så var en vanlig analys att vänstern var avundsjuka, och att de oxå ville bo där "i grönskan" men att de var för lata och borde kämpa och utbilda sig så att de oxå kunde flytta dit.

  Det tyckte jag var en synnerligen modern analys. Det finns inga klasskillnader, det finns bara lata människor. SJälv är jag på Bali. Skulle inte förvåna mig om det är fan så mycket grönare här än på solsidan just nu. Sen twittrade jag det här:

Har precis pratat med en liten pojke här på Bali. Jag försökte förklara för honom det storslagna i att tv4 in sweden har en ny nyhetskanal. han log, tårögd, innan han fortsatte att sopa amerikanens golv.

Jag fortsatte att utbilda honom, du förstår, om du sopar riktigt bra, så kan du en dag få bo i saltsjöbaden, med då får du inte lata dig, se så, sopa nu. Han sopade. Den där killen, tänkte jag, han kommer att gå långt.

Så har han avgått. Förmodligen ofrivilligt. Juholt är beläst, han vet vad som brukar hända i romaner just när allt verkar gå åt helvete, det vänder. Vilket ofta också är medias dramaturgi. Media skapar hjältar som de sedan avsätter för att sedan återigen kunna återupprätta. Detta tredje steg i berättelsen Juholt kommer att komma, men inte med honom kvar som ledare.

  Jag tänker, vem var det som miste förtroende, vilken slags personlighet var det vi inte tyckte höll måttet. Jag kan inte låta bli att jämföra med Bildt, som ju minst sagt har en del lik i garderoben, och detta dessutom bostavligare än klädsamt.

  Killen som sa förlåt fick gå. Killen som fnyser och förnekar och framförallt inte pratar så mycket, (maskulint behärskad) får sitta kvar.

  Jag tänker, det är den tradtionella mannen vi har förtroende för. Om Juholt hade varit kvinna hade många röster höjts som sagt, att tolkningen av honom skulle varit omöjligt om det vore en man.

  jag säger, om Juholt hade levt upp till ett tydligt maskulint ideal, om han inte skojat så där med en gång, inte plirat med blicken och framförallt inte sagt förlåt så jävla mycket, hade tolkningen skiftats och förtroendet ökat. När det kommer till kritan, är vi inte redo att lita på andra ledare än den traditionella myndiga och maskulina figuren.

  Vi litar mer på en ledare som citerar ekonomer än poeter. VI litar mer på en ledare som inte erkänner misstag än som säger förlåt. Vi litar mer på en ledare som inte visar svaghet, som ignorerar de frågor han inte kan svara på och istället fortsätter svara på de frågor de inte fått (men kan svaret på). När vi tittar på en ledare, vill vi fortfarande titta uppåt, vi vill inte titta diagonalt, på en medmänniska. Vi vill ha den ofelbara fadersfiguren som hellre utstrålar det milda nästan charmanta föraktet, än uppriktig nyfikenhet. Juholts plirande blick, kommer fortsättningsvis väljas bort för den stumme, men pålitliga vuxenblicken. Betongen har vunnit. Samt storstadens ängslighet. För Juholt var inte chick. Han var som folk är mest och är det något stockholmseliter inte litar på, eller är attraherade av, är det gubbar som är som folk är mest.

För det är också periferin som förlorat gentemot centrum. Kungsholmen-Oskarshamn 1-0.

   S tog en risk när de inte valde en ledare som redan tillhörde makteliten. S tog en risk när de vågade att vända sin demokratiska blick åt någon vars kvalitet inte låg i en redan etablerad maktposition. Troligen är inte S den enda organisation som framöver kommer att undvika en sådan chanstagning, som framöver kommer välja det säkra före det osäkra och välja en ledare som är en upprepning av de ledare vi är vana vid.

  Och de tillhör inte periferin, de tjatar inte om kulturens sktyrka utan ekonomins. Och kanske den viktigaste lektionen av dem alla, åk inte runt på nån ”löljlig” förlåt mig-turne. På turne åker man runt för att visa upp sina framgångar, heil framgång, heil styrka. Och här närmar vi oss det kanske tristaste budskapet av dem alla, samarbeta gärna med massmördare för din egen vinningsskull, som utrikesminister kan du sitta kvar så länge du behärskar maktspelet och lever upp till de omedvetna förväntningar vi har på makten, att den med rak rygg ska förneka varje brist. Vara en sann karl. Inte nödvändigtvis sympatisk - men stabil.

   Och till alla nyfödda säga vi detta, vi säger det motvilligt, vi säger det mot våra egenliga ideal, men helt krasst:det sista ord en människa med makt ska säga, är förlåt.

  För då hugger vi.

I sorg, Timmernabben, Småland. Den omtalade undergångens år 2012.

här om Bildt, killen som inte fifflade sig till 160 000 kr utan 20 mijjoner. Just, ja inte genom fiffel, bara genom att få chyssta optioner för lite härliga oljeaffärer med massmördare.

http://www.slideshare.net/AlliansfrittSverige/utrikesminister-mm-en-sammanstllning-av-saker-carl-bildt-har-haft-fr-sig-9829687

I slutet på dec, tolfte veckan:

   ”Det är en märklig dag, en märklig erfarenhet som nu har kommit in i mig för att, förmodligen, alltid ligga kvar.

 Jag har en enda erfarenhet av sjukhus, och det är att man går dit, orolig för något, och att det ganska snabbt resulterar i att läkaren halvt närvarande säger ”du kan vara lugn, allt är bra”.

  Idag var jag och Ida och gjorde ett KUB test. Vi gjorde det privat för att få reda på att vårt barn inte ligger i risken för Downs Syndrom.

  Testet består av blodprov och ultraljud och där ser vi den lilla krabaten, vid fullt liv, sträcker på sig, kliar sig i nacken, vänder sig, hoppar till och suger på handen.

  Jag får första gången känslan av att allt det här är på riktigt, att det faktiskt är någon där...

  Sedan får vi reda på det. Att nackspalten är inte är normala 2.9 mm utan 4.4.

   Att risken för att det ska vara DS, istället för 1 på 740 är 1 på 27.

  Jag blir så yr. Jag blir så väldigt yr.

  Vi går ut därifrån och Ida ställer in alla sina kunder. Då blir jag av någon anledning ännu mera yr.

 Jag räknar sedan ut att det är 4%risk att fostret har DS. Och i så fall, i sin tur, ökad risk för en mängd andra vajsing.

  Men det känns inte det minsta som bara 4% risk. Det känns som minst 80%.

  Bara tanken, bara tanken på att välja en abort för sin egen bekvämlighets skull, gör mig ännu mer yr.”

@font-face { font-family: "Cambria"; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: "Times New Roman"; }div.Section1 { page: Section1; }

I slutet på nov säger hon att hon är helt säker. Men om jag vill, så kan hon så klart kissa. Jag bara: ”va, vi har ju knappt börjat...”

  Det blir kryss.

  Sedan går vi på teater.

  Sedan äter vi.

  Vi förstår plötsligt inte någonting.

  Vi ler.