Ungefär då Moses höll på med sina stentavlor satt en annan kille som tog det lite lugnare.
Killen kallas Budha och han satt under ett träd och blev kändis.
Sedan sa han att allt liv är lidande.
Vilket egentligen är en felöversättning, menade inte lidande utan ”den frustraion som uppstår när man siktar och missar målet” Typ.
Typ som när man köper en livsstil för att bli lycklig, är det ungefär samma sak som att kasta en dartpil en meter ovanför tavlan.
Man blir inte harmonisk.
Man blir inte harmonisk av att missa och är det något som är värre att kasta fel än pil, så är det väll att kasta fel sitt liv.
Om livet är en pil spelar det ingen roll hur mycket man än siktar, menar buddha, för så länge man tror att poängen ligger utanför en själv, i prylar eller kickar, i en gymnastiksko eller en applåd, ja då kommer man kasta sitt liv åt helvete utanför bulsseye.
Frustration kommer uppstå.
Och jag kan inte vara nog så tydlig här.
Det är alltså inte med en dartpil man missar.
Utan med sitt liv.
Och gud vad jag glömmer detta, gud vad jag, då jag känner någon slags tomhet, löser detta med en ny kavaj eller en säsong av LOST eller en utekväll.
Och gud vad allt det här fungerar kortsiktigt.
Men gud vad det inte fyller mig.
Och jag förbannar det här samhället som har lyssnat så lite på budha och så mycket på Henry Ford, förbannar en stad som flera tusen gånger om dagen vill berätta för mig att jag ska köpa något, istället för att påminna mig om att det enda som kan göra mig lycklig redan är i min besittning och att detta är NU.
Och förmågan att vara i detta NU.
Och titta, nu gör jag det, nu tycker jag att jag lider lite, också skyller jag på någon annan, närmre bestämt samhället, kapitalismen, konsumismen, reklamismen…
FÖRBJUD REKLAM; vill jag säga. Jag är helt jävla för känslig för den, jag kan inte stå emot, jag gör saker jag inte vill göra, jag blir beroende…
Men samhället vill inte lyssna på mig på det örat.
Samhället blir lite Budha här, ta hand om ditt lidande, vi tänker inte ta bort det åt dig, ta hand om ditt lidande och upplev det och så ska du se att det kan bli bra. Trots samhället. Säger samhället…
Och jag tar tunnelbanan till gamla stan. Jag funderar nämlingen. Jag har möjligen kommit på något genialt, en cross over handling, en modern handling, en henryfordbudda handling.
Jag ska köpa en buddafigur…
Min farsa brukar säga:
"klär du av Göran Persson och sätter upp honom på en piedestal så har du Buddha där" Fast det är nog inte så...
Det skulle iofs vara jävligt intressant och visst har den mannen också orsakat en och annan, inte alltför god, tanke.
Hursom... äh va fan.. det är NU!
Skrivet av Åsa den 12 mars, 2009 kl. 14:58 #
Ungefär som Bob höll på med sina tankar satt en annan kille som tog det lite lugnare tack vare Bob.
Killen kallas Dogstar och han satt under ett träd av tyngda grenar och var livrädd för att bli kändis.
Men han reste sig upp och sa: "En man lider aldrig mer än han kan hantera. Han läste i samma rörelse sedan följande formel högt:
Verklighetssinne - drömmar = animal tillvaro.
Verklighetssinne + drömmar = ett känsligt hjärta.
Verklighetssinne + humor = realism.
Drömmar - humor = fanatism.
Drömmar + humor = fantasi.
Verklighetssinne + drömmar + humor = vishet!
En vis Gud finns i vilken form som helst. Religon är en människas uppfinning.
Så njut du bara din egen visdom tillsammans med din nya vän från öst.
Hälsn John Boris...
Skrivet av John Boris Gustav Eliasson den 12 mars, 2009 kl. 15:38 #
Det är inte ditt fel att samhället är sjukt!
AMEN!
Skrivet av Ilona den 12 mars, 2009 kl. 19:13 #
Precis! Och när man har pratat om just det i åratal, har trott att han också ser pilmålet sitta i mitten av tavlan, när man tror att han siktar på samma punkt som jag och är sådär nöjd med det, då kommer han och säger att "nu siktar jag på en annan måltavla för den här var inte kul längre".
Och då börjar man se suddigt, punkten på måltavlan hoppar omkring, står inte stilla en sekund så att man kan greppa den igen, sikta in sig på samma mål som förut. Nej, då helt plötsligt får man sjäölv gå och välja en ny piltavla, fast man inte ville, fast man ville ha den gamla kvar för den var perfekt.
Undrar om jag kanske ska sluta kasta pil överhuvudtaget, strunta i att sikta.
Skrivet av penseurs den 12 mars, 2009 kl. 22:46 #
Right on! Och, sedan när du överfalls av shoppa-loss-begäret så går du i stället och kliar buddhan på magen och ser in i hans leende ansikte länge,länge, för att sedan ringa en vän och dra en fika och skratta och bara ha det helt vardagstrevligt-underbart. Det funkar, jag lovar! (sa hon som hade buddhafigurer i hela lyan.)
Skrivet av Shirouz den 13 mars, 2009 kl. 09:27 #
Nej det är inte samhällets fel att Du är en idiot men det är samhällets fel att Du tror att Du är en idiot...
Kram Jonathan
Skrivet av Jonathan Krite den 13 mars, 2009 kl. 14:01 #
Apropå reklam. Jag orkar inte kolla längre, vänder bort blicken medvetet, men lika omedvetet är jag där och glor igen. Det känns som om den inte bara säljer, den köper en bit av min själ också.
Skrivet av Cissi den 16 mars, 2009 kl. 20:33 #
Jag har aldrig någonsin blivit kär i en röst som skriver i en blogg.
Så djävla mitt i prick. Har bara läst från starten till nu. Vill nästan inte läsa mer utifall det skulle visa sig att rösten inte håller.
Så mycket kärlek så mycket litenhet och samtidigt medvetet och starkt. Rösten öppnar mig, gör mig svag, sårbar och ändå så tacksam för att den säger att jag får vara.
Tack
Skrivet av Helena den 19 december, 2009 kl. 17:56 #
Åh vad bra du skriver!
Skrivet av 83.177.147.139 den 18 juli, 2010 kl. 10:08 #