- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
30 jun kl 21:12, 2009
Vissa flickor är konstiga. Är det skratta åt dem man ska göra. Verligen? Man kan bli nervös för mindre. Jag har ett ex som var mycket upprörd att snoppar betraktades som roligare än fittor. Jag med. Men möjligen av ngn annan anledning.
Fast nu ändrar jag mig. Nyss var min manlighet sårad. Nu är min manlighet upprymd. Skratt och sex är ju en fantasiskt kombination, kan man tänka sig. Tror jag.
Hur många skrattar när de ligger? Säkert alldelles för få.
Dessa funderinga utlöstes när jag såg det här klippet. Från p3 Hallå. Jag svarar artigt på en lyssnarfråga om min snopp. Camilla Zamek skrattar och jag visste inte om jag skulle fria eller fly.
Copyright © 2008 Bob Hansson. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
Underbar story och grymt skrattanfall :)
Skrivet av Tea den 30 juni, 2009 kl. 21:27 #
Vi skrattar inte ÅT snopparna, vi skrattar MED dem...;) Liksom vi skrattar med dig, du är ju underbar! Klart man ska skratta när man ligger, testa det och du har hittat vägen till lycka! Sex och humor, kärlek och humor... ha alltid lite humor med dig, även i snoppen!
Skrivet av Sofia den 01 juli, 2009 kl. 10:22 #
Jag tycker att det är ordet som är det roliga, det låter så lustigt att man får lust att skratta när man hör det.:)
Skrivet av Linda den 01 juli, 2009 kl. 10:24 #
Härligt!
Skrivet av Katrin den 01 juli, 2009 kl. 11:02 #
Snoppar är kul. Jag brukar döpa dem, för de ser så roliga ut att de måste ha ett eget namn. Men snoppar är också bra. Vad hade man gjort utan snopparna liksom? Jag tycker helt klart om snoppar. De ser roliga ut, de är trevliga att ha och göra med, de ger liv (djup tanke) och alla borde döpa sina snoppar, för det är de värda!
Skrivet av Don Lina den 01 juli, 2009 kl. 12:49 #
svar =nej läs festliga!
Skrivet av oroshjärta den 02 juli, 2009 kl. 05:42 #
underbart klipp.
snoppar är inte roliga. inte det minsta. jag tror jag har ett osunt förhållande till dom.
dom är en anledning till att gilla tjejer.
Skrivet av carro den 02 juli, 2009 kl. 09:28 #
Hej Bob
Tack för dina underbara svar i P1,s Allvarligt talat. Det där med barn som alltid sätter skorna på fel fot...jag har också funderat över det och ditt svar inspirerade mig att fråga min treåriga dotter varför, - Det blir bättre så mamma, sa hon. Och vem är jag att säga emot det?
Tack igen fina du för ett vackert program.
Skrivet av Eva den 04 juli, 2009 kl. 14:21 #
Min snopp heter Tom Bergeron, efter programledaren i Americas Funniest Home Videos. Det är lite konstigt, eftersom han framstår som en ganska osympatisk typ. Min snopp framstår däremot som ganska sympatisk.
Skrivet av Martin den 06 juli, 2009 kl. 17:09 #
Till Martin.
Underbart, det finns alltså fler där ute som döper snoppar. Nu lät det som om det vore mitt jobb. "Vad arbetar du med då?" "Ja, jag döper snoppar..." Martin, jag tror att din snopp är sympatisk. Det är de flesta snoppar. Undrar om Bob döpt sin snopp? Annars kan jag göra det, men jag tar 300 spänn namnet!
Skrivet av Don Lina den 06 juli, 2009 kl. 20:22 #
det var dyrt. men jag ska fundera på det. funderar faktiskt redan nu, i full fart.
men priset.... hm, har nu några meriter? hemsida?
Skrivet av bob den 07 juli, 2009 kl. 00:04 #
Har precis läst ut din bok som kom i min brevlåda idag. Sträckläsning....
Tack för en fin läsupplevelse.
Nu ska jag träna på tillit...
Skrivet av Charlotte den 07 juli, 2009 kl. 21:01 #
Bob! Då mina så kallade meriter är mina så kallade ex, vet jag inte om vi kommer nån vart med det... Men Bob, för dig skulle vi kunna arbeta ner priset. Se mig lite som ett klädstånd i Turkiet, det är bara att pruta.
Skrivet av Don Lina den 08 juli, 2009 kl. 10:54 #
Hörde dig på radio för första gången idag. din röst svepte iväg mig till ett nästan meditativt tillsånd. fint. tack.
Skrivet av Sara den 09 juli, 2009 kl. 00:30 #
Hej hej, fantastisk bok du har gjort!
Undrar bara angående din stavning på intervju... finns det en finurlig tanke med att skriva interLJUV?
Skrivet av Erik den 12 juli, 2009 kl. 09:38 #
Omotståndligt Topic här Herr Hansson =)
Jag föreslår "Bob Hope". Och detta helt gratis tjohej!
Ah! ett ps.
Snoppar kan göra helikoptertricks. De kan även uppträda som den enögde hämnaren. Därför är Mannen det aktiva könet och till fullständig förnöjelse för oss kvinnor -
gammalt djungelordspråk. Ju ;)
Skrivet av Just den 15 juli, 2009 kl. 03:32 #
O-E-MOTSTÅNDLIGT
missed a beat! Tack för kul nattuggleläsning - du är så makalöst inspirerande, alltid, TACK o Njut Skön Sommar :)
Skrivet av Just den 15 juli, 2009 kl. 03:38 #
meh! vart håller du hus? =) miss u...flowerchild!
Skrivet av oroshjärta den 17 juli, 2009 kl. 18:01 #
Hej Bob!
Har precis läst din bok "Kärlek, hur fan gör man?" och tyckte den var fantastisk. Jag läste den i ett sträck på en buss och satt med min överstrykningspenna hela vägen för att markera extra kloka bitar. Kommer vara lite av en handbok för mig när jag känner att jag behöver påminnas. TACK för dina kloka ord! :)
Skrivet av La Linda den 22 juli, 2009 kl. 17:21 #
jag var på en av dina föreläsningar en gång. jag hade läst dina dikter innan och gillade dom. efter föreläsningen var jag störtförälskad och ville gå fram och krama dig. men jag vågade inte. jag velade fram och tillbaka, tänkte att jag kommer ångra mig som fan om jag inte tar tillfället i akt och hjärtat bultade.
men jag gjorde det. typiskt också så kom tunghäftan och jag tänkte "nu missade jag chansen att visa bob vilken jävla häftig person jag är." men du sa att jag var cool ändå. och jag insåg till min fasa att jag blir automatiskt rädd för personer jag blir kär i - för att de har sån makt och påverkan på mig. för att tillfällena då såna enorma rus av översvallande känslor uppkommer är så få att jag aldrig lär mig att hantera dom. och nu måste jag komma på nåt snyggt och intressant avslut på denna text, så jag säger tack för att du är motpolen som mättar mitt behov av nåt som inte är allt annat.
Skrivet av anna den 23 juli, 2009 kl. 23:39 #
Bob!
Du är ju bara kärlek!
Jag ler fortfarande efter din underliga, underbara, underfundiga...uppläsning?...show?...konsert? 45 minuter du. Helt golvad.
Tack! Hoppas du hittar den du söker! Även om det är rätt fint att vara singel också. <3
Skrivet av En AnnaN den 26 juli, 2009 kl. 00:45 #
Hmmm jag brukar skratta ibland i horisontellt läge. Om det ääär kul så skrattar jag. Men var det det det handlade om? Jag bara dök ner här i din blogg för jag blev så glad att jag "hittat" den. Besökte nämligen en gammal en där du gjorde senaste inlägget 2008. Men så kom Lilla Blå ( http://lillabla.wordpress.com ) med den här adressen. Till mig. På min blogg. Är du fortfarande ute efter en fru skulle jag såå gärna vilja bli en sån där "frufixare". Besök henne på hennes blogg så tror jag ... hmm ... du blir lika förälskad som jag.
Med kärvänliga hälsningar
Skatan
Skrivet av Skatan den 29 juli, 2009 kl. 19:46 #
Tack Bob.
Tack för att du tagit dig tid.
Lagt ned energi och tankeverksamhet på det som är det viktigaste av allt.
Det kan tyckas att man skall vara något så när medveten om sig själv efter perioder i terapi och ett stort intresse för självutveckling.
Men nej.
Precis som Pernilla i din bok så blir det problem så fort JAG vill. Min vän sa till mig:
-Jag förstår mig inte på dig, när du blir kär stänger du in dig totalt.
Jag försöker använda mig av ngn typ av tvärtemot- strategi, men det går inte. Det är fysiskt OMÖJLIGT att låsa upp.
och jag som alltid trott att jag var en enkel person.
Jag kommer aldrig tillåta mig själv att sluta känna. Alla gånger man dunkar huvudet i väggen, sliter sitt hår och gråter- det är värt det. Det är härligt att känna. Att fortsätta ha förmågan.
Någon sa att det inte behöver vara svårt. Att det skall vara enkelt, att man inte skall spela, analysera och kämpa.
Det önskar jag.
Jag längtar efter någon som ser bortom mina glättiga skratt och spralliga humör. Som fattar utan att jag behöver visa eller bevisa. Som ser rädslan men skiter i den. Som avväpnar mig.
Jag vet hur man charmar. jag har förmågan. Kan tekniken. Lyckas oftast, en bedrift (eh..?). Men sen då?
När jag börjar nojja? När jag börjar tvivla på om jag gillas, vad är det som händer då?
Det är ju jag! Mig det är fel på!!
Visst kanske det är så att jag har ett oändligt bekräftelsebehov, som ALDRIG kommer att mättas. Men va fan?
Det är inte svårt att tycka om mig. Alla tycker om mig. Men livskamraten vart är den?
Ja, jag vill återigen tacka DIG BOB HANSON för att du med din bok idag, hjälpte mig att reda ut begreppen. Och kanske trassla upp snurret som är i mitt huvud
Skrivet av Livet är fantastiskt! den 01 augusti, 2009 kl. 17:31 #
BOB? Vart har du tagit vägen?
Nu känns det som om det har gått hela sommaren utan kloka ord och det kanske är nu vi behöver de som mest när sommaren håller på att ta slut!
Skrivet av Johannes den 04 augusti, 2009 kl. 19:21 #
Ja, snoppar är roliga. Inte hysteriskt, men skrattframkallande då och då tycker jag. Det stadiet passerar jag nog aldrig :)
Skrivet av Fellie den 05 augusti, 2009 kl. 01:43 #
Förlåt att jag slänger ur mig skit till er idag.
Varje del i min kropp surrar. Jag vill såra, se till att personen år lida. Jag tror att han mycket väl förstår att han sårar mig, vilket gör att jag vill såra honom än mer.
Jag låser mig själv, och skulle aldrig i min vildaste fantasi få för mig att säga till honom vad jag känner...och det är inte första gången...
När jag vill säga snälla saker och lätta mitt hjärta då kommer det ut saker som "jag vill inte ha ditt sällskap", det känns väldigt konstruktivt ;). Jag vill bara gråta.
Jag trodde jag visst hur man medvetet agerar och hur man tar ansvar för sitt eget liv! Men va fan, jag beter ju mig som jag inte har ngn självinsikt över huvudtaget.
JAg är för kaxig för att ens berätta för någon att jag är så ledsen. Vill verkligen inte vara sårbar...
Patetisk.
Skrivet av Livet är fantastiskt! den 07 augusti, 2009 kl. 19:59 #
Hej där !
TACK! TACK för en helt fantastisk bok som jag läste ut i ett svep. "Kärlek- hur fan gör man?"
Jag älskar dina ordsnickerier och ditt sätt att formulera stora insikter på ett sätt som bara faller på plats, rakt in i hjärtat. Stora saker blir enkla. Och din totala öppenhet är så inspirerande.
Sen älskar jag det faktum att synkronisiteterna för mig står som spön i backen... Ha ha. Vissa av interLJUVpersonerna ;) är så inspirerande och tankarna du förmedlar i boken så lika dom jag själv har stött på och berörts av i mitt eget sökande... Så när människor som Gitte och Tomas Trobe, Byron Katie och Karin Möller dyker upp blir jag helt upprymd, men samtidigt inte särskilt förvånad, det känns nästan självklart, om du förstår?
Och när jag sen läser lite på Wikipedia om ditt "Kundaliniwriting" (fantastisk idé!) och att det bla är inspirerat av OSHO så skrattar jag bara högt!
Jag har själv börjat skriva lite blogg för att ha ett ställe att formulera mina tankar på och på nåt sätt börja ha en dialog med världen (än så länge mest mina vänner) efter ett stort uppbrott som blev mitt uppvaknande och jag älskar att skriva . Jag blev otroligt nyfiken på Kundaliniwriting och undrar om du håller såna kurser fortfarande? Kan man hitta information här på din blogg, kanske? Har inte tittat igenom hela än. fick bara sån lust att skriva här först. Men jag vill gärna gå en kurs om du har några fler! Låter otroligt spännande och kanske precis vad jag behöver för att våga ta ett steg till? :)
Men tills vidare vill jag bara säga TACK för din modiga och inspirerande bok. Och lycka till i sökandet efter hon vars närhet gör "kraften som starkast, ljuset som ljusast och kärleken som heligast" ;)
Stor kram från Annapanna på Stora Havet
Skrivet av 91.149.26.27 den 12 augusti, 2009 kl. 12:17 #
jag skrattar högt, ofta och mycket, det tycker min man är jobbigt, speciellt om det ska vara lite erotiskt sådär, han tycker inte alls att det är en bra kombination, men jag tycker som du! En helt underbar blogg det här förresten, ville jag bara säga, egentligen!
Skrivet av anna den 02 september, 2009 kl. 20:59 #