att äta hamburgare kan vara vänster idag

09 okt kl 14:20, 2009

Skrivet av bobhansson under kategorin Kärlek hur fan gör man | 11 Kommentarer | Permalink

Att äta hamburgare kan vara vänster idag.


Dole odlar odlar inte bara bananer. De behandlar oxå sina anställda som skit.  SKit som gärna kan dö eftersom skit alltid kan ersättas med  annan  skit.                                                                                                                                                                                                   Dole går verkigen hårt in för vinstmaximeringsprincipen.


De vill dessutom  tysta den som berättar det. De har dragit den svenska filmaren Fredrik Gerten inför rätta och krävt visningsförbud (och till viss del lyckats....)  av hans film BANANAS (Sverigepermiär i veckan).                                                                    


I veckan som gick meddelade därför MAX vd Richard Bergfors att MAX inte längre kommer sälja DOLES fruktsallad. - "Vi gillar inte Doles agerande. Att stämma en filmare istället för att ha en dialog är för djävligt!"            Ett rätt kraftfullt uttalande från en man som skulle kunna göra vad andra VDs gör, dvs, låtsas att de enda de behöver tänka på är budget. Stora män som tror att de är små.


Heja Fredrik.


Att sköta sitt jobb, eller att sköta sitt  liv?                                                                                                                                                                                                         Att  tro sig vara så fattig att liv och yttrandefrihet är en lyxvara som inte ens ett multinationellt bolag med har råd med, - är det inte lite att vara rik och chef i onödan?

« vart är bob? | Hem | DN tar äntligen... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/bobhansson/entry/att_äta_hamburgare_kan_vara

Kommentarer:

...eller också är det bara solidariskt : )

Skrivet av Natalie den 10 oktober, 2009 kl. 15:09 #

Hallå Bob..
Du ställer en fråga som blir bok..
Kärlek hur fan gör man?
Hur får man fru, barn, röd stuga..
hela kittet alltså..
Jag ställer en annan fråga..
Hur fan gör man när man har hela det
där kittet??
Jag hade hela kittet..men visste tydligen inte hur man gjorde sen..
Så jag kan väl delvis ställa samma fråga..Hur fan gör man?
häls. Tom

Skrivet av Tom Lundquist den 10 oktober, 2009 kl. 18:20 #

Hur gör man?
Man bromsar in och försöker sortera ut vad man faktiskt tänker begära av sitt liv. Det kanske inte blir bättre än såhär? (Jack Nicholson i prykväntrummet i filmen Livet från den ljusa sidan)
I morgon kan du vara ingenting, förlamad, afatisk, död. Från den tanken ska man utgå. Sen ska man fortsätta hoppas på att få hitta någon som man orkar leva med. Det finns bara inga paketlösningar.

Skrivet av mAria den 11 oktober, 2009 kl. 15:04 #

Tom,till att börja med...Hur valde du din fru? Hur valde hon dig? Var ni "säkra kort" för varandra...eller den där sårbara stora Satsningen?

Skrivet av Nina den 11 oktober, 2009 kl. 17:57 #

Maria..
Jag måste ställa en fråga till,till dig.
Vad har man egentiligen för rätt att begära någonting av livet..isåfall..
hur mycket har jag rätt att begära..och
måste man göra det egentligen?? Jag är en man som lever i nuet..gårdagen har varit..och morrondagen vet jag inte jota om..Men jag liksom Bob..letar igen efter min själsfrände..och hoppas..!
Nina..
Jag och min f.d. fru valde varandra..vi var nog både "säkra kort" och väldigt sårbara..tyvärr tog jag nog allt lite för "givet och säkert".
Kram tjejer
//Tom*

Skrivet av Tom Lundquist den 11 oktober, 2009 kl. 18:41 #

Hm..undrar just om vi menar samma sak med "säkra kort",Tom? I min värld är det svårt att förena såna med stor sårbarhet...utan får istället symbolisera den partner du väljer att ha det lite lagom bra och bekvämt med...i väntan på -eller efter- den stora och svårhanterliga passionen... Har skrivit några inlägg om min syn på det här i Stefan Stenudds blogg,under rubriken "Sex är inte statistik utan nakna fakta"(sept -09) om du vill läsa mer.
Gårdagen har varit. Ja,det är sant...men det är också ett faktum att den som inte känner sin historia är benägen att upprepa den. Själv försöker jag använda min singeltid på ett sätt som förhoppningsvis kommer att göra mig bättre förberedd den dan MIN själsfrände eventuellt har vägarna förbi... Om det nu är honom man ska vänta på? Hos en av dom som Bob intervjuade i Kärlek hur fan gör man -tror det var den tjejen som sysslade med healing- stod det begreppet inte högt i kurs.Hennes upplevelse,av att själsfränder mest tillfogar varandra smärta,var nog det enda i hela boken som verkligen fick mig att reagera och som jag ifrågasätter/skulle vilja mer om. Tror nämligen själv att det beror på hur LÅNGT din själsfrände har kommit,i förhållande till dig,huruvida det ska bli behöva bli en plågsam upplevelse eller ej. Att möta sig själv,som man en gång var,i en annan människa...känna samhörigheten,men veta hur långt han har kvar...vilja hjälpa honom komma ikapp,men inse det nödvändiga i att låta bli...DET har för mig varit lite av ett helvete på jorden. Däremot,att möta en tvillingsjäl som kommit fram till samma plats som du,på alldeles egen hand...nej,jag tror inte det gör ont...jag tror bara det gör dig jävligt lycklig..och därför jävligt sårbar. Och DET är en helt annan sak. Att vara sårbar BEHÖVER faktiskt inte betyda att man blir sårad. Fattar vi inte det så tror jag kärleken överhuvudtaget ligger rätt risigt till...då blir det nog mycket spel med säkra kort för mänskligheten framöver... ;)

Skrivet av Nina den 11 oktober, 2009 kl. 22:08 #

Men är det ändå inte lite märkligt att MAX-chefen ryter ifrån och slutar sälja fruktsallad, enbart för hur Dole behandlat Fredrik? Inte för hur de behandlat sina anställda?

Skrivet av frida den 11 oktober, 2009 kl. 23:54 #

Av skadan blir man vis..
heter det ju..och jag tar med mig all
erfarenhet, och alla goda råd med mig,
till mitt hjärta..och hoppas på att
möta kärleken igen!
//Tom*

Skrivet av Tom Lundquist den 12 oktober, 2009 kl. 10:55 #

och kärleken kommer alltid
det är bara en fråga om när
brukar jag tänka
men att uppgiften inte är
att äntligen hitta den andre
eller släppa den förre
utan hitta sig själv, släppa
den förödande iden eller känslan
av att det är den andre som behövs
för kärlek.
Kärleken är där inne.
För mig har det alltid varit så löjligt enkelt.
Seperation, sorg osv å en väldig vilja att hitta den andre.
Händer inte. INgen vll ha mig. De som vill ha mig duger inte.
Sen, när jag plötsligt når den tidigare otänkbara känslan
"fan, det är verkigen helt ok att vara singel. jag trivt. Jag behöver inte den andre"
Då kommer den andre.
Eller rättare sagt, först då
kan jag ta den andre till mig.
Och först då, kan jag egentligen avsluta den tidigare relationen.
Tid.
Det tar tid.
Tid finns.

Skrivet av bob den 12 oktober, 2009 kl. 15:32 #

å du tom, fint mod, att "skriva ut dig".
Gött.

Skrivet av bob den 12 oktober, 2009 kl. 15:33 #

Frida!
Du har rätt. Tänkte inte ens på det själv.

Skrivet av bob den 12 oktober, 2009 kl. 15:34 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten