Koppen kan vara halvfull eller halvtom. Också dig själv kan du uppleva som antingen tom eller full. Fastän att du alltjämt är en och densamme, kan du uppleva dig på förvånansvärt olika vis. Inte sant?
En av de fascinerande sakerna med detta är att det faktiskt kommer från två olika center i hjärnan. Man har ett ”koppen är halvtom”-ställe. Och ett ”koppen är halffull” ställe. Ett ställe som ser hinder. Ett ställa som ser möjligheter. Ett ställe för ”Kommer aldrig gå jag är för ful och dålig. Och ett ställe för ”jajamänsan fattas bara.”
Neurovetenskapen menar att hjärnan är en muskel och kan precis man kan träna upp en biceps kan man också träna upp ett hjärndel. Genom att använda den. SÅ varje gågn du tänker ”HALVFULL” så lär du faktiskt hjärnan att tänka/uppleva just HALVFULL.
Aktivteterna i dessa centra kan man mäta.
Studier av tibetanska munkar, visade att deras HALVTOM-centran hade mycket mindre aktivtet än genomsnittsmänniskan.
De munkar som meditarade riktigt mycket, i deras hjärnor verkade dessa delar HELT INAKTIVA.
Mediation är ju, mig veterligen, ”icke-tanke” . Det innbär alltså att om maninte tänker, söker sig sinnet till ett netutralt tillstånd, och detta neutrala tillstånd är KOPPEN HÄR HALVFULL?
Kan det vara så märkligt, att vår hjärna, om den bara får vara ifred, autmatiskt söker sig till det positiva?
Det här är r en övning jag gjorde häromdagen, jag hade mediterat utan att kunna slappna av en sekund. Jag var lätt stressad, ni vet, vaknat på fel sida utan att ha en aning om varför jävla skit….
SÅ kom jag på det här och tänkte helt sonika på vad jag gillar att göra, som att simma, jag tänkte på att ligga, jag tänke på en sån abstrakt sak som ett glödande soklot och god mat och vips, så var hela hjärnan på gott humör, dagen var en bra dag och jag reste mig upp med ett stort leende. Ett leende som faktiskt höll sig kvar.
Så lätt kan det vara att höja sin energi och sin lycka. Helt själv, helt gratis.
Det märliga var att min hjärna först gjorde ett väldigt motstånd mot att tänka de glada tankarna. Som om mitt sinne var alldeles för bekvämt för att orka ändra sig, ville vara kvar i motståndet. Med det höll i sig någon minut bara, sedan satt jag där i lotusställning och tänkte på mjukglass.
Mycket av det här, lärde jag mig också av min guru Baba-Baba. som jag skriver om i ”vips så blev det liv.”
Övning: sätt dig bekvämt, ligga går också bra. Ta ett par djupa andetag och känn in kroppen, det piggar alltid upp. Föreställ dig sedan sånt som gör dig glad. Det kan vara saker som hänt, eller rena rama fantasier.
Tänk på den du älskar eller någon gång har älskat, tänk på de goda stunderna, tänk på strandnjutardagen, tänk på ditt barns skrattand ögon, på den goda kycklinggrytan, på det fantastiskt fingret i din kropp. Tänk på massagen, tänk på löneförhöjningen, tänk på precis det som gör dig glad. Allt får vara med. All glädje är andlig glädje.
Ju mer du faktiskt försöker känna hur du upplevde den där kycklinggrytan, den där solen på stranden, ju djupare går meditationen.
Du kan också prova, på tunnelbanan eller i någon kö, att blunda och tänka på skaer som gör dig glad.
Risken är stor att du kommer bli glad, en glädje inte helt skild från den du faktiskt kände när du upplevde det.
Tommy! Mitt hjärta hoppar till av sorg. Att bli sviken, dessutom, återigen sviken, av den man valt och utgått ifrån man oxå blivit vald av, ja, då är nog hjärnans motstånd mot att tänka en enda positiv tanke, rätt hårt. Förmodligen är hjärnan upptagen, och vill vara upptagen, med raka motsatsen.
Ändå, är du verkligen verkligen säker på att hon svikit dig? Kanske hon bara gjort något annat, vars konsekvens är att du KÄNNER dig sviken.
Fast det kanske inte är någon skillnad.
Men just när det är som svårast, exakt då är det störst chans att växandet kan säga POFF.
Om du trots denna skit, skulle kunna ta kommando över din hjärna, och därmed situationen, då är du verkigen en stark människa.
Om du så konsentrerat som möjligt skulle tänka en enda positiv tanke på repeat, om du skulle ge dig fan på att inte vara kvar i offerkänslan, vad skulle hända? Det hon har gjort kan du omöjligt ändra på. Det enda du kan ändra på är hur du förhåller dig. Jag själv skulle förmodligen inte klara av det, men jag är övertygad om att när jag kännt mig sviken, då har jag i någon mån valt att stanna kvar i känslan. För att straffa min partner? För att unna mig en offerroll, för det är skönt att vara maktlös,
Skrivet av bob hansson den 06 februari, 2011 kl. 11:02 #
Mycket bra tänkt - eller inte tänkt. Resultatet i ditt fall verkar ha blivit gott - mycket gott. Men för mig just idag när min partner återigen svikit mig - ja då känns allt för jävligt och det är svårt att ens tänka sig en meditationsstund. Men kanske en annan dag när jag återhämtat mig - skall försöka då. Tack för dina positiva ord allafall. Mvh Tommy
Skrivet av Tommy den 06 februari, 2011 kl. 11:02 #
skönt att ens smärta är så totalt NÅGON ANNANS FEL. Jag tror det är djupt mänskligt. Men det låter ochså som om din partner har makt över dig, oavsett om hon sviker dig igen eller inte, så har hon makt över dig. Det är en makt du givit henne och som hon nu använder. Ska du lämna henne. Nej, men du ska inte heller lämna dig själv. Och det har du gjort, för jag tror att just nu, är problemet inte att hon inte älskar dig, utan att du just nu, troligen inte heller gör det. Det finns ett mantra som du kan säga, som allt bottnar i "tommy, jag älskar dig." Säg det tusen gånger til du verkligen tror på det, känner det och sedan tusen gånger till. Då kommer det spela tusen gånger mindre roll vad hon gör eller inte gör, eftersom hennes handlingar inte längre kan ta bort själva kärleken.
Om du börjar nu, kan du nå dit när du är åttio, eller redan om en halvtimme.
Det här är bara min reflektion, och jag kan ha väldigt fel. Jag önskar dig hur som helst lycka till och jag gör det med en suck, minnet av alla svek jag kännt, får mig att vilja hålla om oss båda.
Skrivet av bob hansson den 06 februari, 2011 kl. 11:02 #
ja, som ni ser har inläggen hoppat lite här, som livet självt, kanske.
Skrivet av bob hansson den 06 februari, 2011 kl. 11:03 #
när jag varit eller är lite olycklig eller rastlös kanske ibland
och trott eller inte fått något som jag trott eller vetat att jag vill
så har jag satt mig ner och mediterat på det
på så vis att jag fått precis allt som jag trodde jag visste att jag ville....
då visar det sig ofta att det räcker med det
jag kan betrakta det hela, känna hur det känns
se om det var något som jag verkligen ville och även märka hur helt fel ute jag var eller är
eller se om jag verkligen behövde det....och därmed göra det
efter meditationen har jag lättare att närvara i det som är
och inte längta bort till nåt som jag inte vet eller vet att jag vill sen...
och frigör därmed mig och min tid till att orka vara här å NU
lugn av att jag kan gå in till mig och ställa frågor från mig till mig...närhelst jag vill
som en sorts drömma fast i medvetande men samma språk som när man drömmer ..
från mig till mig om man är uppmärksam....
därmed inte sagt att jag går omkring och är god eller vet en massa saker....inte alls
men det är lättare att vara närvarande där man faktiskt är
och det kan i sig vara livligt argsint oförstående eller fullt av medkänsla precis as usual...
numera gör jag bara det jag vill och det blir mycket mer härligt när det känns frivilligt
och inte som en omedvetenhet eller ett beroende av att va omtyckt
eller intrasslat i ett nät av känslor,begär ,tvång,måsten,rädslor,
det är skönt faktiskt att meditera på det här viset
fast jag gör det inte så ofta...
vare sig det är så mästarna
menar att man ska göra eller inte
så hjälper det mig ibland
kanske dig????
Skrivet av eva h den 06 februari, 2011 kl. 11:08 #
Nu ska jag vara tråkig: att flytta kroppen men inte tankarna hjälper ingenting. Jag har själv flyttat kroppen många gånger i mitt liv, och trott att jag lämnat mitt gamla liv bakom mig, men det finns ju inuti mig och följer såklart med mig oavsett var min kropp befinner sig. Sen kan visst omgivningen påverka dina tankar och ditt sätt att leva. Men det är DU som måste förändra dina tankar och din uppfattning om världen. Det kan ingenting utanför dig göra. Man ramlar snabbt in i sitt gamla sätt att vara på det nya stället...
Skrivet av Olle den 06 februari, 2011 kl. 14:30 #
Dina ord här fick mej att tänka på en låt av Mariza Horn.."Lyssna till ditt hjärta"..så får du frid och ro...med musik som berör kan jag ibland få till den där känslan då orden (hjärnan).. möter gladkänslan(hjärtat)..:)
Skrivet av warmavalla den 06 februari, 2011 kl. 14:44 #
With every heartbeat......
Skrivet av oroshjärta den 08 februari, 2011 kl. 09:05 #
Om det stämmer som neurologer säger, att hjärnan är plastisk och lagrar mönster, betyder ju att man faktiskt kan träna sig själv att bli lyckligare. I så fall kan man, genom att försöka hitta bra saker att fokusera på, lura hjärnan att inte fastna i de tråkiga tankar som gärna dyker upp initialt. Att då älta, som kvinnor faktiskt tenderar att göra i större utsträckning än män, är det sämsta man kan göra eftersom hjärnan gärna följer minsta motståndets lag och faller in i redan tänkta mönster. Att gå in i sitt självs svartaste vrå när man blir sviken av någon man älskar är kanske bara ett invant mönster som man är skyldig sig själv att bryta? Detta funkar bara när man kan se sig själv på avstånd, tricket är att komma till den punkten när det gör som ondast. Vad göra när världen rasar av svek???
Skrivet av malin den 17 februari, 2011 kl. 20:35 #