Bob Hansson

det är så jäkla synd att jag förträngt alla mina pinsamheter... :)

ska fundera lite....

Skrivet av miafia den 15 oktober, 2009 kl. 11:40 #

Är det här som man ska dela med sig av sina upplevda pinsamheter? Om inte så får du väl bara bortse från detta. Nu bara måste jag berätta om ngt som korsade min hjärnhalva när du skrev berättelsen om 23kr.....på apoteket.
Jo, när jag var ca 16 och ihop med en kille som man brukar skriva....
Vi hade varit inne i stan en vanlig dag efter skolan. På vägen hem då vi åker upp för rullbandet mot pendeltåget ser vi en kompis till min pojkvän. Hans smeknamn var ollon av någon oförklarlig anledning. Vi kommer upp på perrongen och ser honom bland alla 1000människor. Min kille ropar högt 'OLLON'! Det blir helt tyst på hela perrongen. Allt står stilla och känns som att det går i slowmotion. Tillslut hör alla ett svagt Jaaaa och då vänder sig alla om som om det vore en tennismatch emot honom. Detta kändes verkligen inte så enormt avslappnat och naturligt. Efter detta kallade i vart fall jag aldrig honom för detta.
tjing / Helena

Skrivet av Helena den 15 oktober, 2009 kl. 16:43 #

för några månader sedan var jag i akut behov av att gå till arbetsförmedlingen för att ordna fram ett intyg på att jag fortfarande är aktuell som arbetssökande. ganska litet, men öppet kontorslandskap med sån där tjusig heltäckningsmatta och en ganska lång ramp ner, och i slutet av rampen stod en kölappsapparat.
När jag kom dit noterade jag att det inte fanns en enda människa där, så jag gick direkt till killen bakom skrivbordet, och började tala om vad jag behövde. Jag hann inte säga så mycket, för han avbröt mig och sa ganska surt att här har vi faktiskt ett kösystem, så du får faktiskt göra som alla andra och ta en kölapp och sätta dig ner och vänta på din tur. Jag kontrade med en fråga om var kön var, kanske på toan? eller uppe på taket? han pekade med hela handen och talade om för mig att ta en kölapp och sätta mig på en stol. Eftersom jag var i akut behov av att få mitt intyg, så tog jag en lapp och satte mig ner. Sedan fick jag vänta i 20 minuter innan han ropade upp mig. Och då var jag arg, kan jag tillägga. Hur som helst, jag fick mitt intyg och gick därifrån.
Några veckor senare var jag tvungen att gå dit igen. Och den här gången var det ganska mycket människor där. När jag öppnade dörren vändes allas blickar mot mig, och killen bakom skrivbordet flinade lite sådär igenkännande mot mig. Då satte jag mig ner högst uppe på rampen och sen gjorde jag tre kullerbyttor nerför den, slet åt mig en lapp och ropade "titta! jag har en kölapp nu", och så skratte jag lite triumferande. Ingen annan skrattade, men jag hade roligt iaf. Själv tycker jag inte det var pinsamt. Men det är nog för att jag kan vara ganska provokativ och kaxig ibland, och utsätter mig medvetet för sådana situationer, just för att få provocera lite, och speciellt då människor som njuter av sin makt, och använder den för att jävlas.

Skrivet av esk den 16 oktober, 2009 kl. 10:00 #

min bekännelse är lite väl lång, men för dom som orkar så finns den (tyvärr)
här

Skrivet av antropos den 16 oktober, 2009 kl. 18:25 #

För jag hoppas att det inte blev toalett som gällde ?

Skrivet av kauko den 20 oktober, 2009 kl. 02:27 #

Halkade in här och läser om glidmedel i håret. Det är ju ett tag sen, men kanske tittar nån in här igen och läser.

Jag vill bara berätta att jag använde glidmedel i håret i flera år innan det fanns parfymfria hårgeleer. Det funkade absolut jättebra, det var kanon och billigt dessutom. Fast det negativa var ju att gå in på apoteket o handla det, så djädrans pinsamt!

Så här lät det alltid på apoteket:
"Har ni parfymfritt hårgel"?
Nej sa de.
"Okej, då får jag ta glidmedel igen"

Hadebra!
(Hoppas du inte missar den 14 dec i Dillbergs i Kalmar ;-))
Anmaja

Skrivet av Anmaja den 11 november, 2010 kl. 17:14 #