Finns det för lite kärlek i världen. Tror du det. Jag tror det inte. Jag tror det finns ett överflöd av kärlek, till och med, i Norge!
En journalist som en längre till följde med dalai lama, ni vet tibetanen i röd kjol, märkte att något vädligt starkt hände alla de som dalai lama hälsade på. Det hade hänt honom själv, han såg det hända uteliggarna som han hälsade på på andra sidan ett kravallstaket, presidenter, oljechejker och till och med tjänstemännen från FN de som har skyhöga löner för att INTE känna något, också dessa hände det – journalisten såg hur alla dessa människorns ansikten rämnade, hur något släppte, hur tagna de allihop blev av en sån enkel sak som en hälsning.
Och han var till sist tvungen att fråga dalai lama: vilket var hans knep?
Svaret var mycket enkelt, vem jag än hälsar på så hälsar jag bara på ett enda sett. Som om, som om det vore en gammal kär vän jag inte träffat på mycket länge.
Jag tror inte det finns för lite kärlek i den här världen. Jag tror inte vi känner för lite kärlek i den här världen, bara att vi inte vågar, eller kanske glömmer bort, att visa den!
Kärlek är ett stort ord men en liten vardaglig händelse, som vi varje dag gör, exempelvis då vi ler, för vi ler ju!
Varenda gång vi ler så blir det ju kärlek i världen. Eller hur. Minns ni det senaste leendet ni fick som förändrade er?
Kanske första leendet från den som ni sedan gifte er med. Första leendet från den människan. Ni går till jobbet/skolan, ni har gjort ett prov, redovisat gjort klart någon uppgift och ni är orliga, ni har inte fått någon respons och ni är oroliga att ni inte har gjort bra nog. Att ni inte räckt till, och i korridoren möter ni läraren chefen och den – ler. Och innan ett enda ord yttrats har något förändrats i er… eller till och med PÅ VÄG till jobbet/skolan den dagen och en FULLSTÄNDIG främling ler och nånting förändras nånting släpper.
Jag är inte säker, på att det finns för lite kärlek i världen. Jag tror inte vi känner för lite kärlek, jag tror snarare att vi bara visar den för lite.
Vi är nämligen uppväxta i en kultur som lär oss, att om man är den som tycker om mest, då är man i underläge.
Jag är jätterädd för att le ibland, rädd att den andra inte ska le tillbaks. Jag håller tillbaka, låter den andre människans leende, bestämma hur brett mitt eget ska bli…
Som när man är singel och äntligen äntligen träffar någon som man blir förälskad i. Man får telefonumret och vill ringa, men man låter bli, varför. Jo ens vänner säger att man ska göra det. Nu när man äntligen äntligen hittat en människa som man VERKLIGEN är intresserad av, då ska man INTE ringa, man ska VÄNTA i tre dagar… varför, frågar man sina vänner, jo, för annars kan hon tro att man är intresserad, jag men DET ÄR JAG JU!
Eftersom vi är livrädda att vara den som tycker om mest – gör vi oss till offer! Istället för att ge världen vår kärlek, så ber vi den om tillåtelse först. Livrädda för att vara den som ger mest…
Det är det dali lama inte gör, han kollar inte in, sheckar inte av innan mötet, hur mycket kärlek kan jag gå med här? Han utgår från att varje människa älskar honom och gissa om det är inte precis det som händer då? Varje möte som just det möte som ska ge den kärlek du längtar efter. Varje möte som ett möte med gud.
Man kan ju prova själv, att några dager någon timmer hälsa på varje människa man möter som om det vore en gammal vän där kärleken är självklar.
Vad tror du att det skulle hända med dit liv? Skulle du få mindre eller mer kärlek? Skulle du får mer eller mindre gud? God morgon….
(en text publicerad i norsk radio i programmet "under samma himmel"".) å här en ny video från mina fantastiska vänner!
Tack för en underbar text. Jag känner att jag älskar att läsa den.
Fint att du skriver om hur vår kultur hämmar oss i att visa kärlek till varandra. Att vi är rädda att hamna i underläge om vi visar kärlek. Tänkvärt.
Och ibland, tänker jag, har jag upplevt att om man visar mycket kärlek utåt, så händer det att man blir man misstrodd. Människor tror att man är falsk, även om man inte är det.
Fram för fler kindpussar, leenden och så kärleksfulla möten som de Dalai Lama möter andra människor med!
Kram till dig, Bob, för en fin, viktig och kärleksfull text!
Jag säger bara, tokstrunta i reglerna, visa kärlek, reglerna blir bara värre och värre ju längre förhållandet går. Om jag träffar någon som jag förälskar mig i och de använder den taktiken så är det slut, det funkar inte. Sluta spela börja älska!
Så enkelt. Men ändå så vackert :)
Synd att jag inte hann förnya mina giftaslöften på Gallery Pony Sugar. Var du där i lördags? Det hade varit magiskt. Kärlek!
Fina älskade Bob,
Du har fattat grejen...att INTE älska varandra är vad som gör oss svaga...att älska är att vara STARK...att visa sig för varandra...är så vackert...och visst jag är fortfarande lite rädd hur det skall tas emot eftersom det kan göra ont om man får ett negativt bemötande....men hur ofta händer det egentligen..att jag visar kärlek...och det inte är besvarat?? bara om jag genom mitt ego vill ha något av någon annan...kärleken är FRI GRATIS...till för att delas...ut...till alla...ovillkorligt...tror att vi i nära relationer har förknippat relationer med mycket förväntningar...vi vår erkänna att vi fortfarande är barn och att vi är rädda för att inte våra föräldrar skall älska oss tillbaka...men sanningen är ATT VI ÄR KÄRLEK och det lider ingen brist på den som du skriver bara det att vi inte visar varandra...vilka vi är...vi är älskade i allt som vi är..jag kan definitivt se kärleken i ditt ansikte...och rädsla...men du har ett ljus i ditt ansikte...som ett barn...oskuld lyser du...och ja..vi är så mycket mera än bara...det OCKSÅ...men när jag väljer precis som Dalai Lama att se det HELA TIDEN...då blir världen sådan...just nu har något hänt i mitt inre...jag går bara omkring och ser människor hela dagarna...och då ser jag också all kärlek i dom...Jag älskar!
Skrivet av
Helen Lundgren
den 23 mars, 2010 kl. 12:25
#
Åh, fina Bob! Glad blir jag när du skriver och glad blir jag för alla du påverkar!
Jag tänker som du, jag tänker att det fan bara är att älska på! Det känns bra inom mig, det är den största anledningen att jag gör det :) Om någon blir skrämd må så vara, kanske blir någon gladare... jag tror och hoppas det!
Jag har en man. Det har jag. Jag har barn. Det har jag. Jag har en familj och ett stort orange hus på landet och springer omkring kreativ och smått galen. Men jag är inte lycklig bara för det. Så enkelt är det inte. Så hur fan gör man, ja?
Lycka, ja, det tror jag inte man kan bara få av någon annan människa. Den måste komma ur dig själv. Var lycklig och kärleksfull, så sprider du lycka och kärlek, och får det tillbaka. Bara det du ger kan du få tillbaka. Orsak och verkan. Som Dalai Lama säger.
Kärlek, det finns mycket kärlek men jag tror det finns olika djup av kärlek också. Kindpussar och kramar är inte samma som att känna empatin för den andre, som kanske är den sjuke eller flyktingen eller djuren som utnyttjas. Jag tror att vi bara har en väg om vi vill rädda vår del av världen och då tror jag att alltfler måste nå den djupare kärleken. En kärlek där du vandrar i den andres, den svagare skor och känner att du gör allt för att den andre ska få det bättre.
Jag hatar känslan av att man är i underläge om man är den som tycker om mest. Jag tror inte att jag kan låta bli att älska. Var och varannan dag känner jag snarare att jag är så proppfull med kärlek att jag bara måste krama nån.
Våran kultur är allt bra konstig!
Imorn ska jag va lite extra kärleksfull mot just dendär personen jag tycker om så att jag blir i underläge. Slut på fjanterier !
HEJ Bob!
Det är skillnad på att uppskatta och visa uppskattning.
Jag var och lyssnade på er i onsdags och tyckte ni var jättebra och underhållande. Kanske satt jag för långt ifrån för att du skulle höra mig fnissa, men jag uppskattade ert överraskningsmoment och det absurda i att spela en munter låt efter den hemska våltäktsdikten. Jag tycket själv att en kan skratta åt det mesta, det är inbland bättre än att gråta för då kan en inte sluta.
Du pratade också om att det är förknippat med krav att vara en publik
haha jovars
så till Hågapublikens försvar måste jag säga att vi nog mera tänkte efter än att vi koncentrerade sig på att tillfredsställab ert ego!
Puss och kram, Bob. Du ÄR ju skitbra!
Peace och heja dig!
Jo, jag har ofrivilligt gjort som Dalai lama och det har inte hjälpt ett dugg.
Visst, alla säger att jag är glad och trevlig men de verkar tycka att jag gör ett dumt och oseriöst intryck.
Har funderat mycket över det med att vara en som inte passar in, i många sammanhang och kommit fram till att det ju är det enda jag kan. Det är mitt sätt att vara och jag kan inte göra mig till för det skulle inte vara jag.
Jag hatar sociala konventioner och jag har gett upp hoppet om att förstå dem. De finns ju enbart eftersom de upprätthålls av "normfolket"
Kärleken finns om vi bara vill se den. KRAM!
Skrivet av
leende miffo
den 28 mars, 2010 kl. 12:33
#
Fast du,leende miffo och även bob...är inte grejen den att man ska spara lite på "glad och trevlig" till dess att man ÄR glad, och till dess att man HAR trevligt..?
Nu ska jag gå till jobbet, lär vara lite småsur o tjurig som vanligt..trivs hur bra som helst med det! ;-)
eller som Häxan Surtant,
hon skiter i allt och alla och kör sitt rejs.
Skrivet av
leende miffo
den 29 mars, 2010 kl. 00:21
#
Häxan Surtant har jag inte sett,bara hört talas om...verkar väl som om pendeln slagit över lite VÄL mycket där?
Liksom Grynet på sin tid glömde att nämna att ett mantra som Ta Ingen Skit bara funkar ihop med GE Ingen Skit...
Borde nog iofs kolla in Surtanten vid tillfälle,kan vara helt ute och cykla där...kanske är hon något av en 2000-talets Dagmar Ebbesen-rollfigur, barsk och burdus...och med ett hjärta av guld?
Hej Bob!
Tack för en underbar text. Jag känner att jag älskar att läsa den.
Fint att du skriver om hur vår kultur hämmar oss i att visa kärlek till varandra. Att vi är rädda att hamna i underläge om vi visar kärlek. Tänkvärt.
Och ibland, tänker jag, har jag upplevt att om man visar mycket kärlek utåt, så händer det att man blir man misstrodd. Människor tror att man är falsk, även om man inte är det.
Fram för fler kindpussar, leenden och så kärleksfulla möten som de Dalai Lama möter andra människor med!
Kram till dig, Bob, för en fin, viktig och kärleksfull text!
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 22 mars, 2010 kl. 17:32 #
Spelets regler - jag kan dem inte, jag skulle bara göra fel. Och även om jag visste skulle jag inte kunna stå emot när det känns rätt.
Visst måste det finnas fler därute som skiter i de sociala koderna, och som tillåter det att bubbla när det bubblar?
Kloka tankar...
Skrivet av M den 22 mars, 2010 kl. 18:50 #
Jag säger bara, tokstrunta i reglerna, visa kärlek, reglerna blir bara värre och värre ju längre förhållandet går. Om jag träffar någon som jag förälskar mig i och de använder den taktiken så är det slut, det funkar inte. Sluta spela börja älska!
Skrivet av Hunden den 22 mars, 2010 kl. 20:51 #
I see you <3 och vågar att se dig.........
Skrivet av Kurdistan den 23 mars, 2010 kl. 00:23 #
Det finns kärlek absolut, men vi är verkligen rädda för den eller väljer bort den då den inte passar in i veckoschemat.
Kloka tankar
Som alltid
Skrivet av Åsa den 23 mars, 2010 kl. 06:50 #
Så enkelt. Men ändå så vackert :)
Synd att jag inte hann förnya mina giftaslöften på Gallery Pony Sugar. Var du där i lördags? Det hade varit magiskt. Kärlek!
Skrivet av Hella den 23 mars, 2010 kl. 09:35 #
Fina älskade Bob,
Du har fattat grejen...att INTE älska varandra är vad som gör oss svaga...att älska är att vara STARK...att visa sig för varandra...är så vackert...och visst jag är fortfarande lite rädd hur det skall tas emot eftersom det kan göra ont om man får ett negativt bemötande....men hur ofta händer det egentligen..att jag visar kärlek...och det inte är besvarat?? bara om jag genom mitt ego vill ha något av någon annan...kärleken är FRI GRATIS...till för att delas...ut...till alla...ovillkorligt...tror att vi i nära relationer har förknippat relationer med mycket förväntningar...vi vår erkänna att vi fortfarande är barn och att vi är rädda för att inte våra föräldrar skall älska oss tillbaka...men sanningen är ATT VI ÄR KÄRLEK och det lider ingen brist på den som du skriver bara det att vi inte visar varandra...vilka vi är...vi är älskade i allt som vi är..jag kan definitivt se kärleken i ditt ansikte...och rädsla...men du har ett ljus i ditt ansikte...som ett barn...oskuld lyser du...och ja..vi är så mycket mera än bara...det OCKSÅ...men när jag väljer precis som Dalai Lama att se det HELA TIDEN...då blir världen sådan...just nu har något hänt i mitt inre...jag går bara omkring och ser människor hela dagarna...och då ser jag också all kärlek i dom...Jag älskar!
Skrivet av Helen Lundgren den 23 mars, 2010 kl. 12:25 #
Åh, fina Bob! Glad blir jag när du skriver och glad blir jag för alla du påverkar!
Jag tänker som du, jag tänker att det fan bara är att älska på! Det känns bra inom mig, det är den största anledningen att jag gör det :) Om någon blir skrämd må så vara, kanske blir någon gladare... jag tror och hoppas det!
Kärlek till världen liksom <3
Skrivet av Monica den 23 mars, 2010 kl. 13:01 #
Jag har en man. Det har jag. Jag har barn. Det har jag. Jag har en familj och ett stort orange hus på landet och springer omkring kreativ och smått galen. Men jag är inte lycklig bara för det. Så enkelt är det inte. Så hur fan gör man, ja?
Lycka, ja, det tror jag inte man kan bara få av någon annan människa. Den måste komma ur dig själv. Var lycklig och kärleksfull, så sprider du lycka och kärlek, och får det tillbaka. Bara det du ger kan du få tillbaka. Orsak och verkan. Som Dalai Lama säger.
Skrivet av louise den 23 mars, 2010 kl. 20:59 #
Kärlek, det finns mycket kärlek men jag tror det finns olika djup av kärlek också. Kindpussar och kramar är inte samma som att känna empatin för den andre, som kanske är den sjuke eller flyktingen eller djuren som utnyttjas. Jag tror att vi bara har en väg om vi vill rädda vår del av världen och då tror jag att alltfler måste nå den djupare kärleken. En kärlek där du vandrar i den andres, den svagare skor och känner att du gör allt för att den andre ska få det bättre.
Skrivet av eva den 23 mars, 2010 kl. 22:39 #
Jag hatar känslan av att man är i underläge om man är den som tycker om mest. Jag tror inte att jag kan låta bli att älska. Var och varannan dag känner jag snarare att jag är så proppfull med kärlek att jag bara måste krama nån.
Våran kultur är allt bra konstig!
Imorn ska jag va lite extra kärleksfull mot just dendär personen jag tycker om så att jag blir i underläge. Slut på fjanterier !
Skrivet av Therese den 25 mars, 2010 kl. 21:21 #
du e ful
Skrivet av sliir den 26 mars, 2010 kl. 09:31 #
Jag älskar dig! :-) Du får mig att le. STORT.
Kram!
Skrivet av Skatan den 26 mars, 2010 kl. 11:38 #
HEJ Bob!
Det är skillnad på att uppskatta och visa uppskattning.
Jag var och lyssnade på er i onsdags och tyckte ni var jättebra och underhållande. Kanske satt jag för långt ifrån för att du skulle höra mig fnissa, men jag uppskattade ert överraskningsmoment och det absurda i att spela en munter låt efter den hemska våltäktsdikten. Jag tycket själv att en kan skratta åt det mesta, det är inbland bättre än att gråta för då kan en inte sluta.
Du pratade också om att det är förknippat med krav att vara en publik
haha jovars
så till Hågapublikens försvar måste jag säga att vi nog mera tänkte efter än att vi koncentrerade sig på att tillfredsställab ert ego!
Puss och kram, Bob. Du ÄR ju skitbra!
Peace och heja dig!
Skrivet av Javiera den 27 mars, 2010 kl. 09:12 #
Äsch, svarade ju på fel inlägg. Hoppas det var begripligt i alla fall!
<3 Mucho amor!! /J
Skrivet av Javiera den 27 mars, 2010 kl. 15:26 #
Jo, jag har ofrivilligt gjort som Dalai lama och det har inte hjälpt ett dugg.
Visst, alla säger att jag är glad och trevlig men de verkar tycka att jag gör ett dumt och oseriöst intryck.
Har funderat mycket över det med att vara en som inte passar in, i många sammanhang och kommit fram till att det ju är det enda jag kan. Det är mitt sätt att vara och jag kan inte göra mig till för det skulle inte vara jag.
Jag hatar sociala konventioner och jag har gett upp hoppet om att förstå dem. De finns ju enbart eftersom de upprätthålls av "normfolket"
Kärleken finns om vi bara vill se den. KRAM!
Skrivet av leende miffo den 28 mars, 2010 kl. 12:33 #
Fast du,leende miffo och även bob...är inte grejen den att man ska spara lite på "glad och trevlig" till dess att man ÄR glad, och till dess att man HAR trevligt..?
Nu ska jag gå till jobbet, lär vara lite småsur o tjurig som vanligt..trivs hur bra som helst med det! ;-)
Skrivet av Nina den 28 mars, 2010 kl. 14:25 #
eller som Häxan Surtant,
hon skiter i allt och alla och kör sitt rejs.
Skrivet av leende miffo den 29 mars, 2010 kl. 00:21 #
Häxan Surtant har jag inte sett,bara hört talas om...verkar väl som om pendeln slagit över lite VÄL mycket där?
Liksom Grynet på sin tid glömde att nämna att ett mantra som Ta Ingen Skit bara funkar ihop med GE Ingen Skit...
Borde nog iofs kolla in Surtanten vid tillfälle,kan vara helt ute och cykla där...kanske är hon något av en 2000-talets Dagmar Ebbesen-rollfigur, barsk och burdus...och med ett hjärta av guld?
Skrivet av Nina den 30 mars, 2010 kl. 19:51 #