dyrt prassel i skjortan och en trasig termometer.

16 jan kl 14:14, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin Dagsbok | 6 Kommentarer | Permalink

   Jag köpte en termometer men så gick sladden sönder. Då lagade jag den. Sen kände jag mig duktigt. Igår köpte jag garn för att laga en tröja. Och sen diskade jag. Och svabbade golvet.  i alla rum.  Sen tänkte jag på alla människor som står i kö och väntar på att bli insläppta till sitt eget hjärta. Och sen tänke jag på på dörrvakter som masserar axlarna på alla som kommer! Och sen tänkte jag att på att skammen över att visa svaghet är en skam över att vara människa och det var en jättejobbig tanke. Jag läntar efter hud. Men alla har så mycket kläder på sig. SJälv har jag exempelvis en rutig skjorta på mig. Den heter Dsquared2 och är från Italien. Min skjorta har ett dyrt prassel men det hjälper dig inte. Din längtan är efter något helt annat. DIn längtan är min brygga.

Igår var det bara en minusgrad. Våren är sannerligen i luften.

 

« du dog inte igår... | Hem | uppträder ikväll på... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/bobhansson/entry/dyrt_prassel_i_skjortan_och

Kommentarer:

Min längtan är efter våren. För tillfället är det bara så. För jag lever i tron att om det bara blir lite varmare och lite ljusare så blir det lite bättre också av bara farten. Och blir det inte det så får jag väl längta om då då.

Skrivet av Kalle den 16 januari, 2010 kl. 15:28 #

Fast även om våren kommer så släcks ju inte längtan av hud bara så där.. Folk slänger av sig mer, men kramas likförbannat för lite

Skrivet av Åsa den 16 januari, 2010 kl. 15:36 #

Våren finns i ljuset, inte i luften, inte än.

Skrivet av Carina den 16 januari, 2010 kl. 17:07 #

Jag tänkte också på skammen över att visa svaghet och hur jävla jävla jobbigt det är att komma över just den rädslan...helvete helt enkelt, och så tänkte jag att det var för jobbigt att tänka på och att jag säkert kan fortsätta som vanligt ett tag till

Skrivet av Monica den 16 januari, 2010 kl. 20:28 #

Ursäkta, det är jag igen, just börjat blogga o tränger mig in överallt med mina kommentarer.

Jo, bygger inte den underbara känslan av att vara hudnära just på att vi inte är det hela tiden? Är det inte lite fint att vi bara klär av oss för somliga?

Skrivet av Tankeförsök den 18 januari, 2010 kl. 00:21 #

Hur länge faller psyket? Hur långt kan fallet bli? Bob! Vet du det? Jag är ett psykfall sedan många år. Det är inget jag har valt men en dag snubblade jag på livet och sen var det kört. 00:34 är min klocka. I morgon är det måndag och jag ska titta upp och se om kanten syns. Kanske kan jag klättra upp en bit?

Skrivet av Håkan Bergman den 18 januari, 2010 kl. 00:35 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten