20 okt kl 15:15, 2009
Skrivet av bobhansson under kategorin Dagsbok | 13 Kommentarer |
Permalink
Sitter på ett av alla tåg.
Hem från Linköping där jag uppträtt.
På den skolan gick Bruno K Öijer en gång.
Jag gick på en helt annan skola
och när jag gjorde det ville jag bli som Bruno k.
Nu vill jag inte det.
En Bruno räcker. Men det kändes uppiggande att komma ihåg
hur stor och viktig en annan människa kan vara för en,
Är sällan så nu. Varför?
Kom sedan på att jag faktiskt skaffat mig en idol, bara förra veckan.
Leo, den glada italienaren som pratar om kärlek.
Eller gjorde.
Kanske är han död nu.
Allt är förgängligt.
Jag tycker om mig själv.
Jag har tvivlat på det i långt över ett år,
Tvivlat på att jag är värd att älskas,
tecken tyddde på att det inte var så.
Det är en sån skön känsla nu, som en återkomst
”hej bob, kommer du ihåg hur det var att vara lugn & glad
flera dagar i rad.
Det är höst, men vår, på samma gång.
Jag håller verkligen på att bli ihop
med mig själv.
Vissa tror att man får självförtroende av sånt som
framgång och komplimanger, tror det finns få
”bombmedslag” som inte vet att det är jävla skillnad
på att känna sig vacker och att vara det.
Haha. EN gång stod det i en recention att min
”blottade svaghet” bara var en pose,
för hur skulle jag kunna vara blyg osv
som skrivit fem böcker och var över trettio år.
Ibland önskar jag
att den där kritikern (som möjligen aldrig någonsin har haft någon framgång
eftersom han tror att den sveper undan alla sår)
att han haft rätt.
att rädslan bara var en pose.
Men rädslan får mig trots allt att darra
Och darra är bättre än att stelna.
.
Att bli ihop med sig själv, var ett bra uttryck.
Det ska jag nog också bli då..
Skrivet av Carola den 20 oktober, 2009 kl. 15:23 #
"Darra är bättre än att stelna".
Tack, Bob, för underbara ord. Jag blir glad av att läsa att du håller på att bli ihop med dig själv.
Kramar från en som också "darrat" idag och många dagar i sitt liv. Jag tror att vi är jättemånga som "darrar", men att vi inte är lika många som vill säga att vi gör det. Desto viktigare att någon gör det, som du gör här. Tack.
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 20 oktober, 2009 kl. 15:25 #
Tack Bob för allt fint du skriver. Det förgyllde min dag att gå in på din blogg och läsa lite. Jag gillar särskilt ditt borgarförakt ;)Fortsätt som du gör! Jag hoppas att du kommer till Göteborg snart.
Skrivet av Emma den 20 oktober, 2009 kl. 15:36 #
Det avgör saken... "Det är höst,men vår,på samma gång."
Nu får du läsa den där dikten jag gått och funderat på om jag kanske skulle skicka till dig vid tillfälle..en av många..skriven runt -91,i Linköping...
Mitt i veckan och september
hände det sig att ett litet barn
lät bli att gå till sin skola
och istället hittades strövande
längs vägarna på slätten
Barnet återbördades till Samhället
och man frågade sig vad som var Fel
Ingen skulle någonsin förstå
att det bara varit en
vindstilla
söndag om våren
Skrivet av Nina den 20 oktober, 2009 kl. 15:58 #
Kära emma, tack för ditt tack - men
borgarförrakt? Jag vill synnerligen motvilligt gå med på att detta skulle vara just det särskillda du gillar med mig, eftersom jag inte tycker mig ha ett.
Möjligen är jag skeptisk mot de borgerliga partiernas POLITIK, men fan vet, jag tror att de lika mycket - och lika uppriktigt som jag, vill förändra världen till dett BÄTTRE. Så rimligen, kan det lika gärna vara jag, som de, som har fel.
Nina. Den där dikten, så mjukt öjersk. Den finaste dikten jag läst på länge, och det menar jag. Tack för att du gav hit den!
Skrivet av bob den 20 oktober, 2009 kl. 16:23 #
Tack för ditt uppträdande idag!
Det uppskattates sjukt mycket av oss elever. Tack Bob.
Jag har inte skrattat sådär mycket och samtidigt känt igen mig så mycket på väldigt länge, om jag nu någonsin har gjort det tidigare. hmm.
( Bara så du vet hyllas du på facebook av alla årkurs 1 elever på folkunga )
kram!
Skrivet av c den 20 oktober, 2009 kl. 16:25 #
heja folkungeskolan.
Skrivet av bob den 20 oktober, 2009 kl. 16:40 #
När du skriver poesi, en alldeles egen puls, så nära och.... När du läser, allt är så precis mitt i, vad det nu är. I like it, I like You!
Skrivet av Jane Morén den 20 oktober, 2009 kl. 17:34 #
Vad glad jag blir att du tyckte om min dikt! :) Jag gillar dina väldigt mycket...
Skrivet av Nina den 20 oktober, 2009 kl. 18:39 #
Tackar också för framträdandet idag!
Grymt roligt, håller med "c" - kände också igen mig. Samtidigt grymt roligt (:
Skrivet av Linn den 20 oktober, 2009 kl. 21:56 #
Jag har varit ihop med mig själv sedan åtta år. Ett stormigt förhållande och lite tomt över storhelger. Men en slags självhushåll. Du förtjänar ovillkorlig kärlek om så "bara" från dig själv. Sedan tror jag man kan bjuda in till kärlek. Kramkrille
Skrivet av Kristina Gillström den 21 oktober, 2009 kl. 10:01 #
skönt uppträdande på folkungaskolan i tisdags:)
you were suverän! haha:)
Skrivet av woot woot den 21 oktober, 2009 kl. 21:43 #
Jag vill också vara ihop med dig!
Skrivet av Puss (flörta har jag hört är en bra början) den 21 oktober, 2009 kl. 22:43 #