Får man ha det så här bra?

11 feb kl 00:54, 2010

Skrivet av bobhansson under kategorin Dagsbok | 20 Kommentarer | Permalink

 

 Allt vi använder för att bli lyckliga utanför oss själva tar slut skriver signaturen ”ae” som kommentar om ett inlägg om prylar.

  Jag sitter just nu i en stor jävla pryl.

  En pryl som heter Egypten.

Idag har bloggen funnits i exakt ett år och jag är tillbaks på den plats där jag började, Dahab. En timme från en av de där charterorterna kommer man till en liten stad som mest handlar om koraller. 

  Hellre koraller än turister som turisterna brukar säga.

  Och det är dem jag är en del av.

   Vi skriver på en gemensam bok, en bok som vi på samma plats för eett år sedan kom på. Och nu håller denna ide på att bli verkighet och vi tittar på havet och de bruna höga bergen som sträcker sina taggiga fingrar av sten mot den blå mjuka himlen och varför, frågar jag mig själv, är jag inte ”här” oftare”. Och med här menar jag inte Dahab utan i denna lätthet. Sol, mat, stolar och bord i skuggan att arbeta vid.    

    Jag kan skylla på ekonomin, jobb, förpliktelser. men innerst inne vet jag att det inte är det.

  Utan lathet, eller än värre, känslan av att sämre duger…. Att så här bra kan man ju inte vara värd att ha det för ofta….

   Att min fantasi är alldeles för begränsad för att tänka sig konstant lycka.

   Sen tänker, jag, va pratar jag om, ska jag sitter här nere på en strand i resten av mitt liv?

   Näe, men kanse lite mer än EN 53/del av det..

   Nästa gång får du följa med….

« tre författare i... | Hem | hellre dubbelmoral... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/bobhansson/entry/får_man_ha_det_så

Kommentarer:

:)

men då kan du köpa prylen Egypten? och ha den alltid, i en liten ask på en hylla i vardagsrummet.

grattis bloggen!

såg att du sett "konsten att vara människa", läs gärna denna:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/09/konsten-att-bara-vara-m-nniska

Skrivet av ae den 11 februari, 2010 kl. 11:25 #

hmmm jag brukar ju sluka dina inlägg "med hull o hår" men har du ingen omsorg för miljön alls, du far o flyger ju runt jorden ideligen .. ? lite svårt förstå hur det går ihop med dina övriga ideal, inte för att du behöver stå till svars, ville bara säga det .. inte ska väl särsklit DU behöva resa jorden runt för att finna lycka, må bra ;)) du får ju tänka på att du är en förebild för massa folk oxå. hmmmm ...
ha en fortsatt fin dag

Skrivet av chris den 11 februari, 2010 kl. 15:43 #

jag vill följa med!

Skrivet av Emma den 11 februari, 2010 kl. 17:37 #

chris, du har rätt, med mina resor bidrar jag till ett FULLSTÄNDIGT OHÅLLBART SYSTEM. Och jag har inget försvar.
Men, om du läser igenom ditt inlägg, din ton, vil du ge mig dåligt samvete, eller inpirera mig till bättring!
Är det milljöpoliserna eller problemlösarna som kommer rädda den här världen? Den bannande fingret eller det lockande?

Skrivet av bob den 11 februari, 2010 kl. 18:44 #

grattis till 1 års dagen av din blogg! själv har jag precis köpt mig en egen liten laptop (min första!)och så hittade jag din blogg! jag vill också vara i solen,hoppas stockholm börjar tina upp snart. men solen har man ju tack o lov innuti och ibland kommer den vackra vintersolen fram o värmer oss. ha det fortsatt varmt och gott i Dahab! mvh hanna

Skrivet av hanna huber den 11 februari, 2010 kl. 21:15 #

Åh, njut njut njut så mycket du kan!

Och du ska veta vilken förebild du är, du har inspirerat mig som problemlösare många gånger.

Därför tycker jag att just DU är värd att ha det precis så bra som du känner det. Oavsett flygresa eller inte.

Även Grattis till Bloggen, jag blir ofta glad av dig!

Skrivet av nattodag den 11 februari, 2010 kl. 22:15 #

vad härligt att du har en blogg och egypten lät inte illa det heller. jag vill också följa med! men jag kommenterar för att jag har en idé till ett projekt som går ut på att få folk att läsa mer poesi. Jag tror nämligen att det är ganska lätt om man bara avdramatiserar och använder fantasin litegrann. Och vad vore väl bättre än att få en inspirationspoet som dig själv med på projektet? förstår om egyptens sol inte direkt lockar till stockholmska projekt men om du ändå blir lockad så kan du väl säga till.

Skrivet av Jessica den 11 februari, 2010 kl. 22:49 #

Jag förstår mig inte på antingen-eller-resonemang. Är inte livet mer både-och och en balans på slak lina? Försöka välja bland allt som finns? Ibland välja bowling, ibland att lyssna på en mossig sten i skogen. Ibland källsortera, ibland öka på sina ekologiska avtryck? Ingen enskild kan ensam bära allt.

Skrivet av Anna den 12 februari, 2010 kl. 10:02 #

hm ja bob, nu tycker jag att du för över fokuset på mig när frågan egentligen handlar om ditt (egoistiska) agerande :) men det behövs säkert både och, "poliser" som kritiserar och "lärare" som inspirerar till bättre agerande! just i det här fallet tyckte jag det passade utmärkt med lite kritik .. :) jag säger inte att jag är bättre, vet vad som är rätt, men det kändes iaf fel ....

Skrivet av chris den 12 februari, 2010 kl. 10:56 #

hm ja bob nu tycker jag att du för över fokuset på mig när frågan egentligen handlar om ditt (egoistiska) agerande :) men det behövs säkert både och, "poliser" som kritiserar och "lärare" som inspirerar till bättre agerande! just denna gång tyckte jag det passade utmärkt med lite kritik :) säger inte att jag är bättre, vet vad som är rätt, men det kändes iaf fel ....

Skrivet av chris den 12 februari, 2010 kl. 11:03 #

.. så svaret på "får man ha det så här bra?" är NEJ! hahahah ;)

Skrivet av chris den 12 februari, 2010 kl. 11:05 #

ja, titta chris vad som händer.
ditt inlägg fick mig att känna mig dålig och gå i försvar... Och man gillar inte att känna sig dålig och då för man billigt och simpelt över den känslan på den andre.
Och så hoppar jag på dig varpå du farsvarar dig tillbaks.
Mitt första svar till dig var klumpigt, det hade räckt med,
Jag vet att det inte var din avsikt, ditt engemang och att du påkallar den här frågan, är viktigt. För oss alla. Men trots det, så kände jag mig alltså mest som en dålig människa och får en impuls att försvara mig. Så kunde jag sagt.
Jag brinner för miljön eftersom jag brinner för livet. Och kanske är det just därför så lätt att få dåligt samvete.
Och jag tror det är därför många inte orkar bry sig överhuvudtaget, eller slutar bry sig när de fyller trettio, för att man bannar sig själv så fort man inte orkar leva upp ens till ens egna ideal.
Och det är något i det här, som irrieterar mig... något med idealismens baksida... något med att något som från början är "vackert" och "ja" förvandlas, antingen på grund av någon annas huvud eller bara ens eget - till en hammare och ett "nej nej nej".
Också du sviker ju miljön, eller hur?

Skrivet av bob den 12 februari, 2010 kl. 14:43 #

ledsen om du mår dåligt pga kritiken. man frågar (får man ha det så här bra?) och så får man svar ;) du är ju ingen "bad guy" :) men ditt flygande stack mig i ögonen, hur går den egoismen (du flyger ju rätt mkt) ihop med resten?

så lätt att använda andras egoistiska beteende som försvar. istället för att ta det egna ansvaret ..

jaja vi är egoister allihopa, står ju faktiskt våra egna behov allra närmast. vill må gott, få behoven tillfredsställda och slippa dåligt samvete. man kan ju inte vara perfekt. fast flygandet är verkligen en big bad thing. själv ser jag inga ursäkter för att inte göra vad man kan för att rädda miljön och det kräver ju onekligen en del uppoffringar, vilket väl inte ligger oss för idag ...

Skrivet av chris den 12 februari, 2010 kl. 17:14 #

BOB, FÖR EN TIMMA SEN STOD JAG ALLRE LÄNGST FRAM OCH SKREK TILL THÅSTRÖM OCH JAG GRÄT... MASSVIS OCH JAG TÄNKTE PÅ DIG! FÖR TÄNKA SIG VI HAR SAMMA IDOL DU OCH JAG!
sen kom bruna k öijer och tänka sig han är från linköping precis som jag! Det var min kväll du hade trivts som fisken!

Skrivet av cornelia den 12 februari, 2010 kl. 23:27 #

Du skriver att:
"Att min fantasi är alldeles för begränsad för att tänka sig konstant lycka." .....

Bob, det är inte så! Du har så mycket fantasi!!!
Där ryms mycket, doften av blommor, din röda stuga, små rädslor och förundran. Rädslor? Ja, men även mod och drömmen om ett barn med små röda skor, tårar och en promenad kanske även mitt stora leende. En kyss, känslan av en famn, längtan och ångset. Veggie våfflor och en kopp kaffe. Din vita otvättade mössa och en Torkad Ros som envist står kvar.
Skratt och fjärilar med mycket mer. Men där finns även sorg, vardagens tristess och ensamhetens djupsinnes men mest av allt kärlek. Ja Bob mest av allt kärlek. <3 Kom hem Bob, det må hända att det är kallt här men jag kan alltid krama om dig om du fryser. Kyss

PS: Och du Chris håll käften, tack! :) Ds Kurden

Skrivet av Din Kurd :) den 13 februari, 2010 kl. 02:50 #

Känns det bra, så är det så man ska ha det :-)

Skrivet av Åsa den 13 februari, 2010 kl. 11:02 #

"Idealismens baksida" - kanske kan man säga att den baksidan är gammal hederlig gärningslära:
Klarar att leva upp till idealen= älskad.
Klarar inte= oälskad.
Klarar= oklanderlig, osårbar.
Klarar inte= lovligt byte för kritik.

Innan man kritiserar någon annan kan det ju vara idé att se över sig själv först.

Om man finner att man inte kan göra något mer för att förbättra sitt eget förhållningssätt kan man kanske syssla med att uppmuntra istället för att hugga ner på.

Lite tankar bara.

Skrivet av Anna den 13 februari, 2010 kl. 11:37 #

Konstant lycka... Är detta möjligt? Om lyckan är konstant, upplever vi den då? Behövs det inte en viss del av motsatsen till lycka, eller åtminstone något slags "icke-lycka" för att man ska kunna känna lycka? För att kunna känna och uppleva det ena måste man på något vis ha upplevt dess motsats? Är lycka lika med harmoni?

Angående miljöskulden som vi ju alla bär på bara genom att finnas och konsumera kan man kanske försöka kompensera man skitar ner.

Det är svårt att leva upp till sina ideal, för att inte säga omöjligt. Och flygning är ju inte jättebra för miljön. Men de ca 4-8 flygresor som jag företar per år försöker jag tex kompensera genom att handla så mycket närproducerad mat som möjligt, för att minska på utsläppen där. Och jag handlar ekologiskt och rättvisemärkt så ofta det går. Jag bor på landet också, vilket innebär att jag åker en hel massa bil, det finns nämligen ingen kollektivtrafik som det gör inne i stan. Bilkörandet kan jag tyvärr inte minska ner på.

Trots att jag verkligen vill ha en värld fri från miljöförstöring så kommer jag inte att sluta resa helt och hållet. Resande och kulturutbyte bidrar också till något. Eller är jag synisk och ägnar mig åt dubbelmoraliserande?

Skrivet av Maria (som i skrivande stund tittar ut på snö som vräker ner. Igen.) den 13 februari, 2010 kl. 13:37 #

Utan påfrestning.. inget lugn? Svårt att mana fram lättnad om man inte känner att man har gjort sig förtjänt av den. Det hade varit mer greppbart om det fanns en knapp att trycka på.

Lugna ner dig-knappen.

Skrivet av B. den 13 februari, 2010 kl. 21:42 #

Kärlek till dig på hjärtan dagen.

Skrivet av oroshjärta den 14 februari, 2010 kl. 09:26 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten