Ibland är livet roligt.. Ibland jobbigt. Man kan bidra till att hjälpa upp de stunder som är tunga, det finns så många trix. Som man ofast inte gör. Även om man känner till dem. Exempelvis; man känner sig jätteseg, till och med nere. Man vet, att om man skulle byta om och ta den där joggingrundan i solskenet, skulle man må bättre.
Ändå låter man bli.
För er som inte vill jogga, kommer här en annan övning… Så ett par dagar efter hjärtdagen, en
jättegammal övningsom används både av bhudister och sufister. Nu eventuellt också av bloggister.
Den här övningen är bra för hyn J
Sätt dig bekvämt, rak rygg är en fördel, men bekvämt är det viktigaste. Blunda. Lägg sedan höger hand på magen och vänster hand på hjärtat. Sitt så en kort stund och lägg märke till att du andas. Att du faktiskt sitter där och andas! (bara det…)
Se sedan för din inre syn, att ditt hjärta har ett varmt ljus, kanske du ser ditt hjärta som ett glödande klot. Tänk dig sedan, att det klotet blir intensifare och växer för varje inanding. Det börjar fylla upp hela din bröstkorg, sedan hela din kropp.
För varje inandning blir nu skenet ännu starkare och pressar sig ut ur kroppen ut i rummet. Finns det andra människor i rummet, blir de n fyllda av ditt hjärtsken. Ett sken som expanderar ut ur rummet, fyller hela huset, grannhuset, gatorna runt ditt hus och snart hela staden.
Sedan kan du se frömför dig, att ditt hjrätas ljus faktiskt fyller hela landet, eruropa för att sedan sedan söka sig runte hla jorden och vidare ut i universum det når månen, solen och sedan planet efter planet.
Till sist finns det inte en plats i universum där ditt hjrärtsken inte når.
Som en bonus, kan du nu tänka dig, att ditt hjärtsken, din kärlek, når någon människa du vet som behöver den.
Övningen tar några minuter. Prova. Det viktiga är att man innan man börjar, tar det lugnt, att man låter sin eventuella stress lägga sig.
Prova, det värsta som händer är att du känner dig löjlig och kastar bort nån minut av ditt liv.
Det bästa som kan hända, är att det faktiskt, på bara någon minut, blir bättre, HA att det faktiskt blir bättre….
Skriv och berätta om något hände:)
jag minns en av dina poesiläsningar. det var på västerås stadsbibliotek 2001. det var tyst som i graven o sen sa du något som fick mig att skrattta - då sa du till mig att jag fick skratta så mycket jag ville. jag tog till mig dina ord. det finns ju så jädrans mycket glädje här omkring om man bara tittar. kontigt - det är så mycket jag vill säga till dig.
Skrivet av kajsa den 16 februari, 2009 kl. 13:38 #
Detta måste jag testa.. :-)
Skrivet av doun den 16 februari, 2009 kl. 14:07 #
Hej!
Jag såg när du fick totalspel i Fångarna på fotet när du hörde ordet "vinnarskalle" första gången. Jag gapskrattade åt/med dig för jag tyckte likadant. VINNARSKALLE ? VA?!?! angående kärleken så skit i det, sluta för guds skull leta, då hittar du ingenting alls. Sen, plopp, kommer den, på ica, på tåget, i busskön eller var som helst. Snöa nu inte in på det mer !! Kram Ingrid
Skrivet av Ingrid den 16 februari, 2009 kl. 14:15 #
ingrid, kär nån, är jag nu inte bara singel, utan dessutom insnöad?
men eller hur, visst är det in intressant fråga, vart går gränsen mellan att vara
fokuserad (på vad man egentligen vll istället för disträ)
och insnöad?
Skrivet av bob den 16 februari, 2009 kl. 14:27 #
hej bob!
läste lite på 1:a sidan om dig,saker du skrev som du inte har..."kärlek"..familj etc...jag tror du har kärlek runt omkring, vänner,som älskar,en familj som älskar etc.sen läste jag den här otroliga övningen du gjorde...med att ljus fyller ditt hjärta...prova en övning istället där du har träffat den rätta & får den familj du önskar och känner den kärlek du vill ha som du också ger.
Var tacksam för allt du har så kommer det mera,jag lovar dig!Och håll fast med det så får du se att framtiden ändrar sig*
Varmt L*
Skrivet av luzia den 16 februari, 2009 kl. 14:28 #
Kära Bob!
Det är inget FEL med att vara singel. Det är inget FEL på dig. Men du snöar faktiskt in för mycket på detta med kärleken, även om det är något av det bästa som finns. Du har ju malt på om det i evigheter nu. Jag säger igen, släpp det så kommer det, låter ologiskt men så kan det nog vara. Är man FÖR fokuserad FÖR länge är man välan insnöad. Kram från Messersmitten, nä jag menar Besserwissern :)
Skrivet av Ingrid den 16 februari, 2009 kl. 14:31 #
hej igen!måste citera mig "saker du skrev som du inte har..."kärlek"..familj etc...jag tror du har kärlek runt omkring, vänner som älskar dig,en familj som älskar dig..arbetskamrater som gillar dig... etc...missa skriva "DIG" i den meningen..
*L
Skrivet av luzia den 16 februari, 2009 kl. 14:35 #
Vilken liten pärla! Den skulle jag ha börjat med innan jag åkte till munken i Thailand...
http://mianova.wordpress.com/category/wat-ram-poeng/
Jag gillar dina funderingar!
Skrivet av Mia den 16 februari, 2009 kl. 14:49 #
Det är inget fel på att vara singeL?
Har jag sagt det?
Men det kan det nog visst vara?
Inget tillstånd är ofelbart. Alternativt, är alla tillstånd pefekta, om man frigjort sig från egot men det har i alla fall inte jag.
Dessutom, har jag snöat in på kärleken för mycket? För mycket för vad? Och hur vet du det?
Skrivet av bob den 16 februari, 2009 kl. 15:03 #
Kärleken kommer när man minst anar det. Visst, det är en gammal klyscha, men ack så sann. Lovar att den kommer till dig också, kanske inte imorgon, nästa vecka eller i år, men den kommer. Låt dig då uppfyllas av kärleken, vårda den, älska med allt du har. Många saknar kärlek och det är inte alla förunnat att uppleva den, men de flesta gör det, så ge inte upp.
Tror på dig... Önskar dig allt.
Skrivet av Xanat den 16 februari, 2009 kl. 15:10 #
Bob,
Ursäkta, det VET jag ju såklart inte, jag vet inte vad som är för mycket för någon, man vill bara inte att någon ska längta så mycket efter någonting så att man kanske missar allt annat vackert. Jag vet inte mer än nån annan, hur skulle jag kunna det ? Jag tar bara vara på varje dag, varje solglimt, varje snöflinga, varje seg morgon jag måste upp och jobba, varenda ögonblick jag kan, för jag har haft cancer. Jag önskar Dig all lycka !
Skrivet av ingrid den 16 februari, 2009 kl. 15:13 #
Dear Bob! I think its good that you think about love and that you have dreams about the futur, when you find the right women In your life and I think you will, I belive that its somebody for everyone out there some where. You too will be soo happy and you will be happy that you wait some time to be with the person that was made for you, dont give up continue to dream and belive in love its the best gift that we have got in ouer life. (Writing in English becuse Im living in France...no Swedish letters) Best wishes Sofia.
Skrivet av Sofia den 16 februari, 2009 kl. 15:56 #
När jag skulle dyka första gången kände jag tvärt emot, att jag fick för mycket luft i mig... En obehaglig känsla som gjorde att jag inte provat någon mer gång.
Skrivet av carina den 16 februari, 2009 kl. 16:57 #
Hmm, är det så givet att kärleken kommer någon gång i livet för alla, undrar jag då? Apropå en del kommentarer du fått här...jag missade den. I alla fall om man menar den sorts kärlek som det brukar vara tal om när man diskuterar "kärlek". Jag har i alla fall två barn, som jag älskar mer än mitt liv och jag får eoner av kärlek dagligen...så jag lider inte av brist på kärlek, direkt.
Jag trodde fram till 35 ungefär att det var varje själ förunnat att finna en själsfrände att dela livet med, åldras med. Men var står det skrivet? Det är rätt svårt att tänka sig och det gör ont långt inne. Det ÄR verkligen inte lätt att vara människa. Har inte läst din bok, inte heller din blogg, men var bara tvungen att reagera på ditt "i-landsproblem" med mina funderingar.
Skrivet av Sofie den 16 februari, 2009 kl. 18:16 #
Har du linser på? Varför verkar alla män ha overkligt blåa ögon nuförtiden? Ps jag kan känna så för String en vanlig dag men så är jag också fegare än dig tror jag. Fast jag gillar att simma.
Skrivet av 85.226.4.70 den 16 februari, 2009 kl. 18:35 #
Haha, femtionde kvinnan här som kommenterar. Var är männen? Är de skraja? Rädda som du?
Jag kan säga att jag är livrädd. Varje dag. Inte bara lite smårädd att göra fel. Livrädd för att förlora livet, att inte hinna njuta, att inte ta vara på det som är bra. Ibland skulle jag behöva vara fjortis utan moppehjälm i grustagets nedförsbacke.
Skrivet av penseurs den 16 februari, 2009 kl. 20:49 #
Hej Bob,
Skön övning detdär. Klarade inte av att lysa upp hela Europa men halva Varberg kanske . Kändes bra i alla fall !
Du är min favoritpoet! Du är faktiskt den ända poeten jag sitter och läser frivilligt. Stulit en dikt ifrån dig har jag också gjort, "I Begynnelsen", har skrivit av den för den ska upp på väggen nu.
Angående kärleken, akta dig för o bli desperat, det är skrämmande och avtändande. Tycker som fler här, om du inte letar så intensivt så kommer det snart ploppa upp en vacker person som får hjärtat ditt att slå kullerbyttor.
Lycka till med allt ! <3
Skrivet av Therese den 29 mars, 2009 kl. 14:23 #
Så att söka efter kärlek innebär automatiskt att man är desperat?
Och vem/vad avgör när en annan människa är "desperat"?
Jag anser att det är mänskligt att söka efter kärlek, och alla människor söker efter kärlek på sitt eget sätt.
Frågan är om kärleken existerar? Den kanske gör det, men inte på det sätt vi tror...
Skrivet av Emma den 30 mars, 2009 kl. 10:11 #
Hej!
En reflektion efter att ha läst inläggen här.. :)(Kunde inte låta bli..)
Jag har just läst ut Bobs bok...Kärlek-hur fan gör man? Och där tycker jag det är ganska tydligt att han gör skillnad på sökande efter kärlek och sökandet efter tvåsamhet. Tvåsamhet är inte alltid lika med kärlek, men den kan vara det. Ren kärlek däremot tror jag är överallt; att den är vad våra hjärtan badar i, (för att stjäla Bobs underbara formulering som jag genast tog till mitt hjärta), och alltså inget man kan söka utanför sig själv, det är ju vad vi ÄR.. Däremot är det ju helt jävla fantastiskt att vara i en sann tvåsamhet som speglar och förstärker den där kärleken vi bär inom oss. Och att längta efter den tror jag vi alla gör.
Men så länge man förväxlar Bilden av Tvåsamhet med kärlek och tror att det är GENOM den andre man får kärlek (och att den då kan "ta slut"; tas ifrån en) så kan man nog bli desperat.. Men för mig känns det väldigt tydligt att så inte är fallet med Bob.. Läser man hans fantastiska bok så blir det rätt tydligt. Och är det nån som kommer med inspirerande tips om hur man lever här och nu, i kärlek, och också verkar öva sig på det hela tiden, så är det väl Herr Hansson?
...tycker iallafall jag.. ;) (Ta bara övningen som fick mig att skriva här.. "Det strålande hjärtat.." Ska prova den direkt.. :)
Kram från Annapanna på Stora Havet
Skrivet av 91.149.26.27 den 12 augusti, 2009 kl. 12:48 #
Nu har jag provat (någon efterlyste en mans kommentarer, här kommer en) att lysa upp. I rummet till min arbetskamrat, ut i hela huset på min arbetsplats, hem till fina förorten utanför stan, vidare tillbaka till stan och riksdagshuset... blev upprymd, gråtmild... och... kanske lycklig. Men lugn i alla fall.
Kärlek vinner.
Skrivet av Pär den 22 september, 2009 kl. 10:10 #