När jag skriver det här en tidig morgon ställs det fram pappersmuggar på trottoarer. Varje människa förrättar sitt värv, någon skriver, någon tigger, ytterligare någon annan genom att rita fram den stad vi verkar i. Linjerna som allt tydligare ska skilja den hand som ger, från den hand som ber.
Man behöver inte på något sätt vara en dålig människa, för att man vill undvika den lukt som uppstår av sin egen skam.
Fattigdom.
Var på Dramatens temakväll om Fattigdom i Onsdags. http://www.dramaten.se/dramaten/forestallningar/Ett-annat-land/
Det uppstod ett oväntat kompiskap mellan Susanna Alakoski och tankesmedjan Timbros VD Markus Uvell. De var båda överens om att den mest mörkade fattigdomsfrågan handlade om den absoluta botten, socialbidragstagarna.
Och jag håller med.
Jättehållermed.
Ett av Alliansens allra första beslut när de tillträdde 2006, var att sänka socialbidragstagarnas disponibla inkomst med 20%.
Du minns säkert ramaskriet som uppstod.
Inte.
Eftersom det inte kom något.
Tänk dig en lön eller annan försökring som sänks med en femtedel. Och du ser framför dig hur avlönade representanter för drabbade målgrupp tar ton och bankar trumma.
Socialbidragstagarna har dock inga representanter. De på botten vill ingen kännas vid.
Alliansens sänkning 2007 bestod av indraget SL-kort. Reform två var samtidigt att öka kraven på arbetsökande att söka jobb i hela Mälardalen.
Humoristisk tajming.
Sänkningen och tystnaden, lutar åt att socialbidrag fortfarande ses som skamfylld FATTIGHJÄLP, snarare än en försäkring.
Sista gången jag själv gick på socialbidrag var jag 28 år. Det var 1998 och normen låg då på en hundralapp om dagen (2800/m) efter hyra och SL-kort.
En väninna till mig, en arbetslös präst, blev förra året utförsäkrad och tvingades till socialen. Jag undrade hur mycket normen höjts sen 1998.
Det hade den inte
13 år senare låg den låg kvar på 100 kr om dagen. Minus SL-kort.
Humorn är bitter:
De miljoner alliansen 2007 sparade på indraget SLkort för socialbidragstagare skulle alltihopa läggas på uppbyggnaden av ”jobb-torg”. Dessa jobb-torg skulle ligga i drabbade förorter och garantera en arbetsökade att få jobb inom fem dagar. Sedan dess har arbetslösheten ökat med 1.2 %
Men det var ju en jättefin tanke.
Precis...en tanke ingenting annat. De skulle göra det bättre? Pff, ja bara för de redan rika. Hoppas bara folk inser att de måste rösta för att någonting ska hända, annars röstar bara de rika för att få det ännu bättre... Men karma is a bitch, den slår tillbaka :)
Skrivet av Laura den 19 oktober, 2012 kl. 13:03 #
Klok text om ett undanskymt problem. Även kopplat till vår både vår inneboende främlingsfientlighet och ett klassförakt.
Skrivet av Johan Borgström den 19 oktober, 2012 kl. 13:17 #
homas Stjernquist Sedan 1600 talet har det förekommit en kamp om vem som ska betala för de fattiga. Sen 2006 är det staten som vill bli av med så mycket utgifter som möjligt genom att höja ribban för sjukdom och handikapp. Färre o färre tillhörande LSS kretsen får aktivitetsersättning och blir tvingade till försörjningsstöd som det numera heter. Men FK har blivit tvingade att släppa på sina höga krav och många har återgått till sjukersättning från försörjningsstöd. Vi märker det på soc.
Den sk. riksnormen täcker hyran upp till 5500,- samt "norm" upp till 3700,- med vissa variationer pga. ålder.
MEN i socialtjänstlagen finns det inga begränsningar vad gäller ekonomiskt bistånd. Förvaltningsrätten är skyldig att pröva utifrån individuella behov då inte normen räcker.
Det är bara att överklaga. Det är en medborgerlig rättighetslag. Stå på dig, annars gör nån annan det.
(inklippt fr fb)
Skrivet av thomas stjernqvist den 19 oktober, 2012 kl. 19:50 #
För det första tack för att du, Bob, tyckt att detta är tillräckligt viktigt att skriva några ord om och ta ställning i, och för att du gjort det så bra.
För det andra, Thomas, ursäkta men vadå riksnorm hyra upp till 5500.-? Runt 4700.- i Malmö, och då får man informationen att riksnormen idag utgår automatiskt (man behöver inte överklaga som för 20 år sedan). Var kommer dina uppgifter från..? Jag vet var jag fått mina.
F ö, om man hamnat i denna situation, kanske t o m är sjukskriven (men ändå tvungen att komplettera med detta - jo, för det händer ju också), hur mycket energi och ork tror du gemene man har att överklaga? Hur många tror du klara att slåss, när de knappt har så de klarar dagen? Och hur många tror du har kapaciteten, rent skriftligt och kunskapsmässigt? Det är inte så 'bara'.
Skrivet av Nathalie den 20 oktober, 2012 kl. 08:55 #
Jag undrar bara varför JAG ska betala skatt för att vissa ska ha socialbidrag? Själv är 31 och har haft jobb i nästan 10 år. Då sparade jag hälften av min lön hade 15 000 i bruttolön!!! Om jag slarvade bort ALLA mina pengar på öl mm. så hade jag kunnat gå till socialen och fått LIKA mycket som jag har NU i lön per månad! Kan inte folk ta hand mer om sig själva INNAN de hamnar i klistret?
Skrivet av Martin den 20 oktober, 2012 kl. 21:17 #
Det är bra rutet, BOB. Jag var också där. http://wp.me/p2cOqI-av
Även om jag håller med Uvell och Alakoski att vi måste slåss för de sämst ställda, får vi inte glömma att det finns gott om svenska höga akademiker som också har svårt med jobb.
Själv har jag tvingats till klippkort på Arbetsförmedlingen.Vid företagsnedläggelse på annan ort 1998, var jag övertygad att studier var lösningen på att aldrig mer behöva gå till Arbetsförmedlingen. 330 hp senare, och en magisterexamen i politik och ekonomi närmar jag mig ännu en utförsäkring. Jag har arbetat in en ny a-kasseperiod. MEN, jag fick tyvärr bara jobba sex månader. Det betyder halverad a-kassa, därför att perioden betraktas som halvtidsarbete.
Så skapas en kombinerad socialbidragstagare med a-kassa.
Skrivet av Berit Ståhl den 20 oktober, 2012 kl. 21:54 #
Gillar generellt tanken på att hjälpa varandra
Att inte bara tänka på mitt, mitt, MITT! Saker händer i livet.Man kse råkar ut för en bilolycka och själv blir bidragstagare och hamnar på den sidan. Alla utgår hela tiden från att de ska vara fullt kapabla att arbeta, men hur skulle det kännas om man plötsligt inte kunde det? Sedan tycker jag inte att materiella saker kan köpa lycka! Är det verkligen livet att tävla om vem som har störst bil och hus och pool i Bromma? Nej lägg tiden på dina barn istället. Den kan inte köpas för pengar.
Skrivet av Karin den 21 oktober, 2012 kl. 10:21 #
Bra att ämnet lyfts upp. Detta är så sorgligt, att det i Sverige 2012 skapas sådana klyftor. Vi borde alla hjälpas åt att betala mer skatt, de som kan, så att det finns pengar till dem som behöver. Vi borde kräva att samhället ska se ut så. Ett samhälle där man inte tar hand om varandra är knappast hållbart i längden. Och det kan vara en början till att vi måste hjälpa varandra för att inte gå under med tanke på klimatförändringarna. Jag mår så dåligt varje gång jag ser att de fattiga blir allt fattigare och de rika bara rikare.
Skrivet av Björne den 21 oktober, 2012 kl. 17:13 #
Är man fattig så är man. Varför dölja ord?
Min mor var fattig städerska på 70 talet men blev titulerad lokalvårdare Hon dog fattig på en fattig pension. Själv ät jag mediokert fattig och pensionär och förväntar mig inte några nya pengar från er nu nuvarande skattebetalare. Vad förväntar sig människor? Sparvar i mun? Welcome to reality.
Skrivet av Sture Nordqvist den 22 oktober, 2012 kl. 19:21 #
sture - själv tycker jag inte att möjligheten att åka lokalbuss är likställt med sparvar i mun. Gör du det?
Skrivet av bob den 22 oktober, 2012 kl. 20:42 #