Precis så här enkel är övningen; säg ditt namn och sedan ”jag älskar dig”. Upprepa det och känn efter om du verkligen verkligen tror på det, eller om det är något i vägen. Ibland kan det kännas helt självklart att man älskar sig själv, men om orden bara känns menigslösa, fortsätt säg dem. Om kärleken till dig själv känns meningslös, kan den nog bli starkare. Fortsätt säg orden, lägg händerna på hjärtat om det hjälper, andas med öppen mun och ta emot allt som kommer, kan vara sorg eller glädje eller utleddhet. Varje känsla är ett meddelande och övergående.
Den här övningen gör du med fördel innan du somnar eller då du vaknar. Att börja eller sluta dagen med att ge kärleksförklaringar till sig själv – jag lovar, det förändrar dig.
Gör övningen en längre stund, gärna fem minuter. Den kan också gröas kortare stunder, bara några cekunder udner dagen. Som en påminnelse mitt i vardagen om att källen till kärleken är himla jävla nära…
Tack för denna!
Något att ta fram särskilt när tankarna om värdelöshet eller andra kritiska tankar står som spön i backen. Fast då kanske det bara känns ironiskt? Är nog bra att ta lite doser kanske varje dag och bygga upp imunförsvaret.
- Jag älskar dig Anita! *skratt*
Jag blir i alla fall glad! : )
Tack och ha en bra dag! Här snöar det. Kanske kärleksflingor från himelen?!
Skrivet av Anita den 23 februari, 2009 kl. 14:36 #
ja, man är ju aldrig så säker på att man minsann vet hetl själv hur det ligger till
som när man är på botten,
och den där ironin och distansen, ska man nog ta med en smula ironi och distans.
jag är själv förvånad över HUR OTROLIG TMYCKET JÄVLA MOTSTÅND JAG KAN HA MOT ATT GÖRA SAKER JAG MÅR BRA AV, heller sitta still och dissa och stänga av och skämta litegrann...
Skrivet av bob den 23 februari, 2009 kl. 14:49 #
Hej bob :) du var förra veckan på skvaderns gymnasieskola och hade "föreläsning" ville bara säga att du är sjukt bra! verkligen! hoppas det kommer gå bra för dig!
Skrivet av alina den 23 februari, 2009 kl. 16:23 #
Hmmm . . . *testar*
Skrivet av penseurs den 23 februari, 2009 kl. 21:56 #
jag förstår - tror jag - principen. men där jag är i livet tycker jag det känns kravfyllt att hålla på och älska mig själv. kanske är det ett tecken på att jag integrerat en del av den där kärleken? men jag tror mer att jag liksom gett upp vissa kamper. jag går omkring och försöker vara ett hygglo. ibland är jag snäll, ibland en snål jävel. då klagar jag inför gud och ber om saker. tålamod. tillförsikt. tillit. att få vara öppen inför det som kommer till mig. finns en fin text av biskopen erik aurelius på svenska kyrkans webb om att livet är grått och jobbigt, man får ta emot glädjen när den kommer. ungefär så. det är i a f en mer hälsosam inställning än att tro att det alltid ska vara roligt och därav ständigt bli besviken.
Skrivet av a den 24 februari, 2009 kl. 11:36 #
att acfceptera mörkret
och ändå tro och verka för ljuset
hur lätt är det
eller att acceptera all sktis existens
och ändå verka för sin dröm om motsatsen.
är älska, krav? och övningen, den säger ju inte att man SKA älska sig själv. Den ställer itne det kravet. Den säger bara att PROVA HUR DET KÄNNS ATT SÄGA DET...
Om man gör övningen, och inte omedelbart älskar sig själv, så är det inte alls ett misslyckande... verkligen inte.
Närvaro.
Räcker långt.
men, ja jag förstår nog, det där meda att
idag är inte en dag som jag orkar förändra något på
det får vara så här nu...
Skrivet av 85.230.37.209 den 24 februari, 2009 kl. 12:28 #
Kärlek är bara kärlek och kan inget annat än älska, annars är det inte kärlek. Om man gör mer medvetna val så väljer man ju själv en hel del. Sen är vi ju alla påverkade av varandrar val och karma.Allt är bara en tanke som kan förändras du väljer själv vad du ska tänka om livet.Livet är en gåva och din tid är dyrbar så skit inte ner dig mer än nödvändigt i dag!
Skrivet av Gun Alfsdotter den 24 februari, 2009 kl. 15:40 #
När jag första gången prövat den här övningen slogs jag av "hey, fan vad NÄRA tillhands det där...långt borta, svåråtkomliga, vaga..finns!!" Kärleken. Till mig själv. SÅ. HIMLA. ENKELT. Det FINNS..inom mig..helt gratis dessutom- det där som jag alltid tidigare sökt mig utåt för att hitta, fanns precis som du säger "så himla jävla nära".
Skrivet av emilie den 19 mars, 2009 kl. 23:05 #