Jag hr nu återvänt från italien. dit jag åktek med en människa jag aldrig träffat och är nu en vänskap rikare. Vi hamnade någonstans vid östkusten. En av alla bergsbyar. 900 människor. Två resturanger och en pub. En bagare, en kyrka en handfull gummor. Allt var tyst utom när fiskbilen första morgonen ställde sig nedanför vårt fönster och spelade en ompa ompa på repeat och högvolym.
Så låter väckarklockan i helvetet.
Som en uppknarkad glassbilslåt
Jag har två korta listor.
Saker jag gjort den här veckan som jag aldrig tidigare gjort.
1)Varit på resa med någon jag aldrig träffat.
2)Hyrt bil utomlands
3)Varit på opera..
Saker jag kommit på som jag tidigare inte kommit på.
1) Att Sverige är ett av de minst patriotiska och mest individualistiska länderna i världen har jag tänkt innan, men alltid som två tankar, inte som en, inte som att det hänger ihop.
Där andra länder har Nationen! och Regionen! Har vi istället bara oss själva.
Det är alltså inte nationen det är upp till, det är vi själva som ska fixa hela skiten?
2) Hur slutet på min nästnästa roman ska te sig. Hemskt och melodramatikst blir det. Ett operaslut!
Jag ska göra massa sak, för jag vågar inte sådant. Men man blir gladare om man gör sånt man inte vågar iallafall. Jag har testat med andra grejer och jag blev nästa kär efteråt. Jag blev t.o.m snyggare fast jag inte alls hade gjort något speciellt med mig just den dagen. Men jag våga!
Skrivet av Missbatman den 03 november, 2009 kl. 20:24 #
och ibland gör det bara ont.
Skrivet av oroshjärta den 03 november, 2009 kl. 21:59 #
Jag har aldrig heller tänkt på sambandet mellan den ickebefintliga patriotismen och individualismen. Intressant!
Skrivet av Ida den 03 november, 2009 kl. 23:07 #
bra ord. bra tankar. du får mig att känna mig mindre ensam. jag brukar inte känna mig ensam mycket. men lite. och du gör så att det blir ännu mindre.
Skrivet av jon den 03 november, 2009 kl. 23:14 #
Dagens insikt:
Kanske är det först när vi accepterat och är okej med att leva själva resten av livet som vi kan ha en sund relation...då kan vi mötas och gå bredvid varandra, var och en i sitt liv...och kanske också hand i hand...
Skrivet av Mia den 04 november, 2009 kl. 15:34 #
ja operaslut! alldeles underbart!
Skrivet av linda den 04 november, 2009 kl. 21:15 #
Individualism och icke-patriotism. Tydligen är det lika nordeuropeiskt som öl och brännvin. I Sydeuropa är man med familjen och dricker vin. Saknar som du också familj. Fast jag har en liten kille på 8 som är med mig varannan vecka. Guds gåva till mig, hur kan jag ha förtjänat ett sånt mirakel ... kan man fråga sig. Någonstans tror jag ändå att familjen vinner över individen. Men det ska ju inte behöva vara antingen eller. Man kanske ska bli mellaneuropé? Kram på dej och jag ska läsa dina vackra ord och finna tröst i min ensamhet och ledsamhet.
Skrivet av Pulsatillan den 04 november, 2009 kl. 23:21 #
vill också gå på opera. en sån där riktigt stor guldig opera där operasångarna är rysligt bra, så bra att det inte ens känns som att dom står på en scen utan lever ett eget liv däruppe!
Skrivet av loathing den 06 november, 2009 kl. 17:55 #
Du har en poäng angående nationen och regionen min gode Bob, men visst tusan både lever och frodas patriotismen på lokal nivå. Se bara Körslaget...
Ha det bäst!
Skrivet av Patrik den 10 november, 2009 kl. 20:04 #