Bob Hansson

Ha, ha, ha....

Skrivet av Maskroskvinnan den 20 november, 2009 kl. 15:03 #

Jag fattar ingenting, jag trodde du var djupare än så eller försöker du provocera fram något, jag blir bara förbannad! Vad är det att ägna tid åt? Låter som en gammal besviken svenssson, inte en konstnär som nått framgångar och som brukar prata om att han vill träffa någon för att ha en framtid med. Finns det inget att klaga över kan man ju alltid hitta något att klaga på, om man har tråkigt och livet inte är en kamp utan en trist och långtråkig, bortskämd historia.

Skrivet av Tjej den 20 november, 2009 kl. 18:54 #

Äsch,vilket dravel! att jag ens idds kommentera?

Skrivet av anne den 20 november, 2009 kl. 22:13 #

Efter en intensiv höst och en ännu mera intensiv dag.. blev landningen mjuk och själsligt vilsam då vi fick följa din sinnrika och kärleksfulla kavalkad av ord och känslor som strömmade ut från scen och in i oss som satt där i aulan..

jadå.. fotomodellerna var med men så var även leendet, modet, den tyst skrikande sorgen och tanketriggarna..

skickar ett cyber leende och så hoppas jag att ytligheternas festivaler bjuder in dig och flera av dina gelikar... det är inte yta som gör världen vacker.. det är djupets och modets virrvarr som aldrig når sitt slut som kan driva oss framåt..

Sanna

Skrivet av Sanna den 21 november, 2009 kl. 13:00 #

Vi är alla bara människor, inte mer och inte mindre. Ibland är det svart ibland är det vitt, men oftast bara grått.Alla har vi gott och alla har vi ont. I de flesta fall har vi ett val, var och en där man står, det är då det gäller att välja det som gör att man kan orka med sig själv. Att lyssna lite mera på sin egen röst som ibland förminskas i det eviga sorlet.

Skrivet av anne den 21 november, 2009 kl. 16:02 #

Det klart dom är ju så vackra att dom inte ser den fulhen i sin omgivning dom lever i. Utstrålningen bländar deras ögon?

Skrivet av mieitte den 21 november, 2009 kl. 18:49 #