Det finns människor som väntar på imorgon. Människor som inte helt litar på att de fötts, som om de inte är helt nöjda med sin första födsel utan väntar på en andra, en ny.
Människor som från kylskåpet plockar ner vykortet ”den här dagen är den första dagen på resten av ditt liv” och ersätter det med sitt eget handskrivna. ” det är någon annan dag som är första dagen.”
Jag minns en flickvän från min ungdom. Hon sa att hon ville ha en damcykel, en begagnad lilamålad och på denna skulle hon sedan färdas omkring. Men inte än. Utan sen, när hon inte var så kort. Problemet var bara att hon aldrig skulle bli längre, hon var redan färdigväxt. Dessutom skulle hon måla tavlor. Hemma låg dukar, staffli och oljetuber och väntade. Men inte än. Utan sen. Sen när hon en dag skulle vakna upp som den människa hon ännu inte var.
Hon väntade på sin andra födsel.
Jag tror på andra födslar. Flest födslar på slutet vinner.
Men till skillnad från den första födseln är det inget som sker automatiskt, det räcker inte att livmoderligga ihoprullad och sörpla navelsträng. I den andra födseln är det inte någon annans vagina man pressas fram ur. Men ur sin egen.
Det är alltså man själv som måste krysta.
Man själv som måste bära smärtan.
Tack Bob, för ett alldeles underbart, livsbejakande och pånyttfödande inlägg.
Kanske att livet egentligen innebär att födas på nytt precis hela tiden? Precis varenda dag. Kanske till och med precis varenda sekund. Så tänker jag om livet.
Ha en härlig helg!
Kram
Anna-Karin
Skrivet av maskroskvinnan den 18 juni, 2010 kl. 17:45 #
Grejen med nyfödslar att dom inte kommer gratis: Man får välja att omskapa sig själv och jag upplever det som många inte vågar ta steget, vågar omvärdera allt de trott och tänkt och börja leva... NU, som man vill. Inte som gör för att få det man vill sen.
Det gör lite ont, det är framförallt lite läskigt att våga födas om.
Skrivet av 78.82.28.104 den 18 juni, 2010 kl. 18:40 #
Grejen med nyfödslar att dom inte kommer gratis: Man får välja att omskapa sig själv och jag upplever det som många inte vågar ta steget, vågar omvärdera allt de trott och tänkt och börja leva... NU, som man vill. Inte som gör för att få det man vill sen.
Det gör lite ont, det är framförallt lite läskigt att våga födas om
Skrivet av Åsa den 18 juni, 2010 kl. 18:40 #
Oh shit!
Sicken cool reaggie.
Utförd med hela din själs medverkan.
Wow!
Nu ska jag fortsätta leva.
Livet.
På nytt.
Thanks.
Skrivet av Ninacian/Ninasol den 18 juni, 2010 kl. 19:18 #
Du är inspiration.
TACK.
Skrivet av Litenpoetsjäl den 18 juni, 2010 kl. 21:57 #
Känner igen mig..allt för väl..
tyvärr :=P
Skrivet av Mattias den 18 juni, 2010 kl. 23:50 #
Klockrent Bob!
Skrivet av Anne den 19 juni, 2010 kl. 00:17 #
Om du Bob var en sekt, då skulle jag vara en hängiven anhängare. Om du var en bibel skulle jag läsa dig så jag kunde dig utan och innan och sen citera dig och mata världen med ditt budskap.
Men, du är ingen sekt. Du är ingen bibel. Ändå är jag din hängivna anhängare och gör allt jag kan för att sprida ditt budskap till världen.
Skrivet av Mimmi den 19 juni, 2010 kl. 01:45 #
Det föds ju ny tid hela tiden....Bara att hänga med!
Kan man säga att en utveckling är en födsel...?
Tack för en inspirerande text.
Skrivet av inger/IMSE den 19 juni, 2010 kl. 09:01 #
Merci Bob...Brilliant!
Skrivet av Plåtvetekakan den 21 juni, 2010 kl. 23:38 #
Helt underbart! Precis vad jag behövde.
Skrivet av Christer den 22 juni, 2010 kl. 22:24 #
Jamen...denna satans jävla text... (Tack för den ! )
handlar exakt om det jag vrålkämpar med just nu (och har gjort i flera år).
Faan, så feg (eller rädd ?) jag är - jag hoppas/väntar fortfarande på att det ska komma en frälsare utifrån och "skapa" mig/förlösa mig.
Sooom jag krystar, lider och stönar...
Varför i helvete är det så skrämmande och smärtsamt ?
Och varför tror jag alltid att jag är den enda på planeten som har det på det viset.....?
Twisted Sister is my name
Pain seems to be my game :-)
Skrivet av Ann-Sofie N. den 23 juni, 2010 kl. 11:05 #
TACK! det var precis det här jag behövde höra idag!
tänker på Mandelas text "Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest."
varför är det så skrämmande att lyckas?!
vet inte svaret...
solvarm kram!
Marika
Skrivet av Marika den 30 juni, 2010 kl. 12:02 #