- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
01 feb kl 13:12, 2010
Först vaknade jag, sen mediterade jag, sen dammsög jag, sen satte jag in bullar i ugnen, sen kom min bror, sen spela vi shack, sen förlorade jag i shack men min bror vann sen åt vi bullarna sen gick min bror, sen skrev jag så att ja grät och sedan tänkte jag
om jag verkigen börjat älska någon. så slutar jag aldrig. Alla de jag varit närmst, är i någon mån kvar. Det finns, mig veterligen, ingen avstängningsknapp. För vissa är det frihet - detta att sluta älska. Ja, jag förstår tanken, jag tänker den t.o.m. själv. Men nej, det är inte frihet att sluta älska, det är frihet att sluta vara besviken.
Och sen bloggade jag och sen drack jag kaffe och sen klädde jag på mig och gick ut i en dag som är en av alla dessa dagar att le eller åtminsonde rapa av....
Copyright © 2008 Bob Hansson. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
Jag har mer och mer börjat bekanta mig med dina övningar som du lagt upp på din sida... jättefina! Var har du lärt dig övningarna? Är det typ såna övningar som ni kommer ha på workshopen?
Skrivet av Anne den 01 februari, 2010 kl. 13:37 #
Hej Bob,
Visst stannar de kvar i oss, de som vi älskat. Det tycker jag är fint, att få bevara minnet av dem inne i mig, om det nu är i hjärtat eller var det än är.
Du kan säkert den här dikten, fast jag skriver den här ändå. Kanske att någon annan läser den. Det är för mig den allra vackraste kärleksdikten och det är Jacques Werup som har skrivit den. Så här är den:
"Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig".
Så mycket tröst som de där elva orden har gett mig genom livet när jag förlorat människor som jag älskat. Jag skulle skriva det till Jacques Werup egentligen, kom jag på alldeles precis.
Jag tror att meningen med livet är att just älska, känna kärlek. Både till oss själva och till våra medmänniskor. Det skulle vara synd att sluta med det, tycker jag.
Det är fint att kunna gråta också, tycker jag. Jag har gråtit en stund idag. Fast sen slutade jag.
Ha en bra dag, Bob!
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 01 februari, 2010 kl. 13:40 #
Ps... befriande med tanken att det ger frihet att ge upp besvikelsen - men fortsätta älska!
Skrivet av Anne den 01 februari, 2010 kl. 13:55 #
Jag gillade detta, Bob. Jag citerade dig i min dagbok.
Skrivet av Sara den 03 februari, 2010 kl. 15:51 #
Jag gillar verkligen ditt sätt att tänka, att formulera orden, som är samma ord som alltid men på ett helt annat sätt. Det kan inte jag! men ibland, just idag kan min hjärna inte ta in allt det djupa, kanske beror det på all snön som gör livet dovt, eller på all snor som fyller min hjärna. Vad vet jag......men jag återkommer och läser om, tar in på nytt....när livet återkommer. Puss o tack!!!!
Skrivet av frk Bitch den 04 februari, 2010 kl. 17:27 #
Kärlek är ett tillstånd. man söker det hos förnuftet som alltid säger nej. Då överklagar man hos galenskapen som alltid säger ja. Tillstånd beviljas, utan något som helst krav på uppföljning.
Skrivet av S den 06 februari, 2010 kl. 17:43 #
Förlikar man sig någonsin med tanken att ömsesidig kärlek oftast tappar ömheten, man slutar se och den blir ensidig...
Skrivet av SLpuss den 06 februari, 2010 kl. 17:47 #
Nyligen separerad, trösterikt: "det är inte frihet att sluta älska, det är frihet att sluta vara besviken"! Lotta
Skrivet av 81.16.174.221 den 25 februari, 2010 kl. 11:02 #