Övning om att ha fel. Ett. (en ny imorgon….)
Tänk efter när du senast hade fel och försvarade det. Hur kändes det i kroppen när du argumenterade (mot ngn annan eller bara i ditt eget huvud)? Hur kändes det sedan när du blev tvungen att erkänna (för den andre eller i ditt eget huvud) att du faktiskt fel. Fick du känslan av att det var negativt eller positivt?
Blev du mindre eller större?
Föreställ dig nu att du tog emot beskedet om att du hade fel med nyfikenhet och tacksamhet. Föreställ dig att du istället, när det väl står klart att du har fel, tackar för att du nu har lärt dig något, att du med ett förvånat leende välkomnar det skedda… Överdriv din glädje i tanken; se dig att vara precis så glad som du någonin kan va, över detta faktum att du lärt dig något, och blivit en illusion fattigare…. Tänk dig att du danskar, klappar händer, köper champagne….
Shit Bob, nu kom du verkligen med en svår övning. Ska fundera lite på den. Att erkänna att jag hade fel är min svagaste punkt. *rynkar pannan*
Skrivet av penseurs den 23 mars, 2009 kl. 23:15 #