

16 okt kl 13:03, 2009
Igår åkte jag tåg. Tåget stod still TRE timmar! Jag blev inte arg. Jag belv mer glad, PAUS! TÄnkte jag, skönt, och solen sken på perrongen. När jag kom fram till stockholm var jag däremot inte glad. Bara trött.
Ni är fina när ni biktar er.
Hurra för dig, Bob!
DET var stort. Att kunna ta det så. Då har man verkligen kommit långt här i livet.
Kram
Anna-Karin (ofta otålig men som blivit tåligare med åren, övning ger färdighet).
Skrivet av Maskroskvinnan den 16 oktober, 2009 kl. 13:16 #
Jag blev i alla fall glad. Att du kom till Orminge. Och man inser vilken liten mes man är som kramar sin bästis istället för den okände som sitter bredvid. fast på den andra, farliga sidan. Och när man ser att man inte har mer kärlek/förlåtelse än att man blir irriterad på hon som kramade dig istället för att gå fram och krama dig själv. Och när man inser att den enda frågan man hade på slutet var; Ska vi hångla? Och man är så liten att man bara går utan att ens säga ett ynka tack och hej.
Skrivet av Fegisen den 18 oktober, 2009 kl. 12:07 #
Men, nu vet du ju detta. Det är bra. Och nu är det sagt. Och det är bra. Och fan, man ÄR feg, ska man dessutom BANNA sig för att man är det, dubbla börder blir det ju. Vi har ju tid på oss, att bli dem vi vill blir, vi har tid på oss, att fortsätta utforska vad vi egentligen vill, och fatat mod att göra det. Människan lever i genomsnitt runt 27 740 dagar. Det behövs. Och många av dom dagarna är framför. MÅnga dagar kvar att vågfråga och vågkrama och vågvisa sig på....
Skrivet av bob den 18 oktober, 2009 kl. 14:21 #
okej okej, nästa gång ska jag väl våga nåt då.
PS Kunde absolut inte krama/hälsa som Dalai lama på den där människan på jobbet som inte tål mig heller. He he, behöver nog lite fler Bob-lektioner helt enkelt
:-)
Skrivet av C den 19 oktober, 2009 kl. 13:40 #
kunde du inte skaffa något roligt för dig ?
Skrivet av kauko den 20 oktober, 2009 kl. 02:20 #
Så kan det ju vara;byxorna nere ?
Skrivet av mieitte den 21 oktober, 2009 kl. 17:06 #