Bob Hansson

På måndag avslutas den här pinsamhetstävlingen. Tror jag. Det har varit fantastiska inlägg? Jag är djupt tacksam. Humorn ökar sannerligen i den här världen när vi klär av oss lite. Men vi har varit fega oxå, de flesta pinsamheter är way back. Nästan så att de inte handlar om de vi är, utan de vi var. Mig själv helt inräknad. Jag är en feg jävel som är bra på att verka vara motsatsen.

Jag har gjort bort mig på ett ävldigt trist sätt. När man gör bort sig så att det inte bara går ut över sig själv, utan oxå andra. Jag är bokad till Borås på tisdag för ett stort arremang, och jag har hela tiden trott, att det var DEN HÄR veckan. Nästa vecka är jag i italien. SÅ jag måste ställa in. Förutom att jag förlorar massa pengar, som gör den där resan plötslig VÄLDIGT med "förlorad arbetsinkomst" så har jag fuckar upp som man inteborde fucka upp. Man borde kunna det här med datum, Läsa innantill i mail och sånt....

Men nånstanns med kalenderbyte eller nått har det blivit fel och nu har jag fuckat upp och nu får andra lida för det, Bland det tristaste som finns. Och så jävla pinsamt. Ett tag, en halvtimme eller så, funderade jag till och med på att ljuga och bara säga att jag var sjuk. Allt för att inte blotta hur dålig på kalender jag är. Och kanske, att de i borås kommer bli mindra arga, mindre besvikna om det blir en sjukskrivning istället för uppfuckning. Kanske kommer de nu tro att jag är dryg och skter i dom och att dom är helt ovikitiga. VIlket kommer göra de ännu argare och ännu argare är ju sällan bra. Tänkte jag, En halvtimme.

En gång kom det fram en ung tjej till mig och nästan grät. Hon hade gått i ens kola och de hade bokat mig tydligen och jag hade inte kommit. Det var för flera år sedan. Jag vet inte hur det blev fel, ibland glömmer arrangrerör att bekäfta uppdrag och tror att de bokat mig bara genom att fråga om jag är ledig och fått ett ja. Vad vet jag. MEn den där tjejen trodde jag sket i hennes lilla stad för att jag tycker små städer  och så är typ "skit samma". Som om jag vore en sån som bara tycker det är viktigt att uppträda typ i Los Angeles eller Götebrog eller så...  Den smärtan, "jag är oviktig" blev nu, på den där baren flera år senare nästan tårar i hennes ögon. 

Det var inte kul.

Alls.

En annan gång ville nån nästan slå mig för att jag inte pratat på en demonstration i Helsinborg mot rasism som det stårr på afficher att jag skulle göra. Problemet var att jag själv inte hade fått reda på det...

Men nu är det jag och ingen annan som gjort fel.

Och man vill inte göra fel.

Men det gör man, Ibland. 

Må gud förlåta mig och ge mig styrka till att läsa oxå siffror innantill. Herregud, hur svårt kan det vara?

Nu har jag skickat ett mail och väntar nervöst på reaktion. Kommer de svara typ "ingen fara, väräden går inte under, ingen är perfekt... ELler kommer du stämma mig för brutet kontrakt?